onsdag 31 oktober 2012

Jag strular inte med din man

Jag tror jag fått några trogna läsare och jag kan bara spekulera i varför. Kanske är det män som kämpar att få det de vill ha på Victoria Milan . Kanske är det en kvinnor som tror att deras män bedrar dem.

Till den sistnämnda kategorin - det vill säga kvinnor som tror sig eller är bedragna - vill jag säga att jag strular inte med just din man och jag kommer inte göra det heller. Jag väljer mina älskare/partners med stor omsorg. Alla de kandidater som finns på min lista har en fläckfri CV gällande relationer på så sätt att de antingen lever i öppet förhållande, är singlar eller befinner sig i absolut sista skedet i en skilsmässa.

En gång hade jag en alldeles för tight relation med en gift man. Vi träffades aldrig men jag kan erkänna att det var en slags emotionell otrohet ändå. Jag insåg skadan när frun kom på det (dvs den fru jag inte känt till). Jag såg hennes vrede och smärta. Jag såg hennnes sorg. Jag såg hennes fullkomliga besatthet av mig och vad som hänt. Istället för att ta ut ilskan på maken så tog hon ut den på mig. Det tog henne två år att släppa taget om mig. Hon pinade mig stundtals som om jag vore en woodo docka.

Jag kan inte på något sätt ta på mig vad som hänt och känna skuld - var och en är ansvarig för sina egna relationer - men jag vill aldrig mer vara katalysatorn eller verktyget som möjliggör en otrohet.

Så för att vara oerhört explicit:
  • min relation med affärsmannen kan inte såra någon. Han är inte ens svensk och bor inte heller i Sverige
  • min relation med x-älskarna  - #2 och #3 kan inte såra någon
  • min relation med mannen jag inte pratar om alls (nästan) kommer inte kunna såra någon heller. Men det beror kanske allra mest på att han är en hedersman som gör rätt för sig. Det finns såna män på Victoria Milan också

söndag 14 oktober 2012

Storstädning i gamla relationsproblem

Jag låg i sängen i morse och städa mailen via mobilen. Det kändes lite konstigt då jag landade bland utkasten och gick igenom de där mailen som aldrig blivit sända. De där mailen som skrivits då jag mått dåligt, varit arg eller väldigt glad. De där mailen som aldrig någonsin varit tänkt skulle bli sända och de där jag bromsat in i sista stund. Det blev en slags odyseé bland relationsproblem. Hur kunde jag tänka så då? Det var oerhört skönt att slänga dem.

Mailen skrevs en gång som terapi. Genom att gestalta det jag ville säga personen i fråga så kunde jag lägga saken åt sidan. I alla fall kunde jag det lättare än om jag inte skrivit mailet. Nu bloggar jag i stället - jag har ju ingen het relation på gång som väcker den typen av känslor. Här vrider och vänder jag på det jag ser och känner fast på ett mer övergripande plan. Jag mår bra av det. Jag mår bra av att berätta historier.

Du som läser detta - tro inte att jag berättar allt här. Det finns fler personer som berör mig. De finns fler aktörer som antingen kan leda till kärlek eller en mer tillfällig historia. En saknar jag ....tystnad i över två veckor nu. Men jag har lärt mig att detta inte behöver betyda något alls....oftast beror det bara på "fucked up in life".

Igår fick syn på Lejonets statusuppdateringar uppe till höger trots att vi inte är vänner längre. Jag misstänkte en bugg i Facebook och skickade ett mail och frågade om han verkligen hade "unfriended" mig. Sen visade det sig att jag hade en prenumeration på hans feeder vilken tydligen syns i detta fönster. Jag skickade ett mail till med kort förklaring och önskade honom lycka till i livet. Tror ni jag fick något svar? En sån jäkla skitstövel.....snacka om arrogans.

Jag läser Lejonets horoskop precis:
Kommunikationen bjuder på sina utmaningar idag, kanske för att människor styrs lite för mycket av sina känslor. En diplomatisk och flexibel inställning hjälper.
Det här horoskåpet är oerhört träffsäkert! Diplomatin i hans fall verkar dock vara tystnad. Inte min grej riktigt.

tisdag 9 oktober 2012

Vikten av drömmar

Jag lever ett liv helt utan drömmar. Jag vågar inte längre drömma för det gör så ont att förlora dem. Livet är bräckligt nu och jag har intre råd att komma ur balans,

Samtidigt är det som om jag lever i vakum. Utan drömmar dör jag...eller kvävs långsamt.

Jag försöker sätta kortsiktiga mål....men jag vågar inte drömma alls. En AW på fredag är ungefär vad jag fixar som dröm. Kollegans fest den 2:e november likaså. Men jag vill helst våga mer....våga satsa...hitta något realistiskt mål att jobba mot,

Kanske är det därför att jag "släppte in" honom igen i min mailbox (dock ej mitt liv ännu).
Vi var en gång bra på att drömma tillsammans.
Jag hoppas mitt tålamod räcker.
För jag vill drömma igen.