Klarsynt en kort sekund - om maktbalansen

Jag skrev några rader igår till en kille som blivit dumpad av en några år äldre dam. Det var en kille på familjeliv - ett livligt diskussionsforum. Killen betedde sig undergivet, smörade, "tiggde och bad" i princip men fick inget gehör från damen. Han kunde inte fatta vad som hänt och hur hon kunde fått ändrade känslor på bara tre månader. Hon hade berättat att hon dejtade en annan kille.

Jag skrev att det inget fanns att göra för hans del. Vad han än gjorde så underminerade han grunden han stod på för varje utspel befäste bara hennes "övertag" och förstärkte hennes ointresse. Han grävde sin egen grav i stället för att hålla distansen och kanske en dag springa på henne av en ren slump eller vänta på att hon tagit stryk i pågående relation och ville ha en snäll älskare. Han var rent ut sagt naiv....och hopplöst förtjust i damen i fråga och självklart förkrossad.

"Om jag inte hör av mig kommer hon glömma mig helt och hållet"

Jag vet att jag pratade av egen erfarenhet. Jag vet att jag gav råd som en vän gett mig en gång. Jag vet att det jag skrev var så himla rätt:

"Sök dig vidare - glöm henne"

Varför lyckas jag inte själv då? Varför går jag fortfarande på samma mina gång på gång - i alla fall när jag är trött och sliten? Varför är jag inte nöjd med det jag har? Varför kan jag inte släppa taget även om jag gör det i mina handlingar nästan jämnt.

Jag ser samma beteende hos männen på Victoria Milan. De som jag mailar fastän jag inga planer alls har på en ny affär. De som jagar mig och har hopp om en framtida affär fastän jag redan i mail #2 talar om att jag inte bor på den ort jag ser ut att bo på. De som jag omgående sågar.

Jag har en del intressanta "samtal". Jag ställer en del av de frågor jag vill - jag grillar dem delvis om än på ett vänligt sätt. Jag vill veta hur en man tänker...det vill säga om det nu finns något som är en speciell manlig logik och manligt tänkande.
 

Maktbalans och shackspel

Det är konstigt detta med maktbalans mellan könen. Mellan kvinna och man vid flirt, kurtis och sexuella relationer tänker jag då på. Maktbalansen är oerhört viktig i alla fall när det inte råder jämvikt. När harmoni och jämvikt råder så tänker man inte alls på den. Men så fort hamnar i underläge så lider man. Hamnar man i för mycket överläge så finns det risk för att man tappar intresse.

En människa som sårat mig i omgångar utan att egentligen veta om det och utan att jag haft någon som helst rätt att ställa krav har haft övertaget ett tag. I sin frånvaro. Han vet inte ens om det. Det är bara jag som känner av det hela, Jag har funderat på nästa drag länge. Jag vill få övertaget och har dividerat hit och dit om hur jag skall göra.

Jag funderar på varför detta är viktigt men kan inte finna något annat skäl än vinnarinstinkt. Jag vill inte vara "förloraren" i den maktkamp vi haft under många år. Kanske har jag tolkat honom fel. Kanske har hans övertag bara funnits i min hjärna. Ibland tror jag att jag haft det egentliga övertaget men "there is a time and a place" har stoppar vidare umgänge.

I går yppade sig chansen. Jag drog mitt drag. Han svarade oväntat och med intresse och då bestämde jag mig att avvakta. Så länge jag inget svar ger så är jag i överläge. Så länge jag inte svarar så har jag utrymme att manövrera.

Det handlar inte om att jag skall "grilla" honom. Det handlar bara om att jag inte vill komma i underläge igen. Jag tänker inte leka med honom som katten med råttan - det gjorde jag en gång med bravur men jag tror inte på att detta funkar nu. Och jag vill inte - relationen är avslutad. Sen är jag dessutom inte en kvinna som gillar att spelar spel. Jag är ärlig och känslig i det jag kommunicerar. "No games!"

Jag avvaktar helt enkelt med nästa drag på Victoria Milan. Jag låter julstressen flöda in och tränga undan alla funderingar. Schackpartiet får vänta.

Jag älskar henne - därför väljer jag att vara otrogen

Många av de män jag mött på Victoria Milan har sagt att de älskar sina fruar och vill inte göra sina barn illa - därför väljer de att skaffa sig en affär. Jag hade en liknande mailkonversation med en man rätt nyligen. Men han insåg att denna konstruktion bara var en tillfällig lösning. Hans fru visste om vad han gjorde och han hade lovat att inte skaffa sig en älskarinna som kunde riskera att vilja ha och bli med barn. Han spelade med öppna kort.

Jag får säga att jag respekterar hans livsval även om jag anser han gör fel. Detta var vad jag skrev härom kvällen. Detta är vad jag skulle vilja säga till så många fler men inte fått chansen.

---

Brev till en kontakt på Victoria Milan

Jag tror män har en större tendens än kvinnor till att "älska sin egen bekvämlighet" och därmed inte bryta upp från äktenskapet och gå vidare. En del säger sig älska sin fru - ja som vän. Men inte som livspartner. Inte på det sättet hon förtjänar att bli älskad.

Jag tror män är bekvämare helt enkelt. Jag tror inte de ställer så stora krav heller på att relationen utvecklas med livspartnern. Jag tror det är när samlivet dör - när utmaningarna och utvecklingen i relationen avstannar - då avstannar samtalen. Sexet uteblir....intimiteten uteblir...De sitter fast i vanemönster och orkar inte ta ställning. De vill både ha kakan och äta den...de väljer att bedra.

För en man verkar det ofta räcka med en sängvärmare, mat på bordet och vackert hem och barnen inom räckhåll. Deras sexbehov slås på mycket enklare. En kvinna kräver mer för att sexlivet skall funka. Allt måste egentligen funka -  vardag såväl som fest.

Jag har varit i kontakt med massor med män på VM i samma situation - endast tre har "erkänt" för sig själva vad det handlar om. En av dem verkar vara du. Ja jag tycker det är fel för detta binder upp såväl dig som din partner. Som en övergångsfas är det en sak - men som permanent lösning är det helt fel. Tänk om du träffar en du verkligen bryr dig om - om du sitter fast för längre så drar hon. Din fru kan missa chanser.

Bekvämligheten pacificerar er båda. Barnen känner av även om ni inte grälar. Omedvetet ser de på sina föräldrar och präglas av "kärlekslösheten" (mina barn har sagt detta i efterhand). Mig tog det 2.5 år att bli fri - trots 100% samarbete. Vill du vara låst så länge?

Med varm hälsning,

Lust och Känsla

Att bita ifrån sig - på fel person

Att bita i från sig på "fel" person är sällan rätt taktik. Men ibland är det ljuvligt skönt.

Det finns en hel del obearbetat på hög. Känslor jag inte kan prata med någon om. Iakttagelser som behöver ventileras, sorteras och kategoriseras. En del behöver slängas....för gott. Det är svårt när man tappar kontakten med de personer det gäller.

En del av dessa saker var omöjliga att prata om tillsammans med mina gamla "vänner" från Victoria Milan. Jag saknade flygperspektivet då. Det har jag nu. Nu är de borta.

På familjeliv har jag haft en långdragen diskussion med en man som påminner om en av de notoriska bedragarna jag blev uppvaktad av. Just den killen åt jag lunch med en gång - jag var bara tvungen att kika in och se hur det ser ut under huven på en man som är ute efter sin 7:e älskarinna. Det var ett fascinerande möte samtidigt som jag tog avstånd. Charmerande, världsvan, flirtig - en man som kunde detta med stil och visste att han var bra på "hantverket" och kunde ge fontänorgasmer till varenda kvinna. Men jag ville inte bli en i mängden och jag ville inte vara den som han bedrog sin fru med (en tämligen ny modell). Jag tackade nej.

Killen på Familjeliv var sanslöst naiv - han fattade inte alls vad han höll på med. Han fattade inte vilken skada han han orsakar om han blir påkommen. Han fattar inte vilken skada hans otrohet gör på relationen redan idag. Han fattade inte smärtan i barnen den dagen allt avslöjas...om det gör det. Han tror han kan hålla på för evigt....utan att bli påkommen. Jag tror han hade avverkat en mängd damer.

Jag har nog allra svårast för de naiva

Vi munhöggs under några dagar. Jag tror han gillade motståndet jag gav men jag blev allt syrligare och syrligare. Jag fick sagt en hel del som jag egentligen velat sagt till ett par tre stycken män jag mött eller mailat på VM. Det var skönt. I slutomgången i kväll var jag på väg att ta fram storsläggan och mosa tasken på honom men jag lät bli.

Killen på LinkedIn mailade jag idag. En vänligt not med hopp om lycka i karriären framöver. Det var lagom. Det var rätt. Det skickades med lagom handläggningstid. Det var korrekt.

Det tredje svarta fåret hörde av sig idag

Jag fattar inte riktigt vad som händer. Eller också är det bara jag som har fel tidsperspektiv på mina manliga bekanta. De uppfattar helt klart inte tiden som jag gör. Precis lagom till att jag ger upp en relation som bränd eller död så hör de av sig igen.

Ytterligare ett svart får hörde av sig idag - då via LinkedIn. Jag skickade ett mail till honom för cirka nio månader sedan då jag på linkIn såg att han blivit uppsagd. Jag skrev att jag hade förstått att han hade det svårt och att jag i den mån jag hade rätt kontakter skulle ställa upp för honom.

Jag fick inget svar alls.

Killen hade raggat på mig två gånger på Victoria Milan. Han var en av de få återfallsförbrytare som jag sprungit på där. Första gången var jag lite intresserad men han backade med orden att "jag verkade vara kall och okänslig" (jag var skeptisk). Andra gången träffades vi på lunch. Det var en trivsam typ men jag kände inget mer än avvaktande intresse. Det var med andra ord inte ett möte som skulle leda raka vägen till sängen. Sen var han ju också återfallsförbrytare och jag kände att jag inte ville ha en sådan lekkamrat. Jag kan inte finna deras handlingar försvarbara på något som helst sätt. De har satt det i system att bedra sin kvinna - gång på gång. Annat är de med dem som är i själslig nöd för att deras äktenskap havererat - dessa kan jag känna sympati för. En man som däremot kommit tillräckligt långt i skilsmässoprocessen hade varit välkommen men inte en man som hade otrohet som "sport".

Ett halvår efter att kille blivit uppsagd skickade jag ett mail till hans privata mailadress. Hans lyxiga lägenhet var till salu enligt länk på LinkedIn. Återigen poängterade jag att det var ur nätverkshänseende som jag tog kontakt och att jag skulle hjälpa till om jag bara kunde. Jag räknade med att han precis som min utländske vän höll på att konsolidera sig tillsammans med frun på grund av "nöd"- det vill säga inget raggande på Victoria Milan. Inget vänsterprassel. Jag skrev dessutom att jag var upptagen och inte jagade längre - detta för att få honom till att förstå att jag inget sexuellt hot var alls.

Inget svar den gången heller.  Jag grät definitivt inte - jag var bara lite "pissed off". Killen hade aldrig berört mig på djupet.

De sista dagarna har jag funderat en hel del på det julbrev jag skall skicka. Igår kom jag att tänka på den här killen som inte svarat för han brukar alltid skicka julbrev. Jag funderade på om jag skulle ge honom en liten näsbränna - bara för att han skall förstå att man inte skall negligera de små kuggarna i nätverket. Man kan faktiskt uppföra sig helt korrekt trots att man tidigare fått inbjuda till flirt eller sex på hotell. Jag slog dock bort tanken med näsbränna. Vad jag lärt mig sista åren är att inte smälla i dörren. Det skapar bara negativ energi. Killen kan må skit - kanske till och med vara djupt deprimerad. Men ändå....jag finner hans agerande väldigt oartigt.

Nåväl - nu väntar jag väl en tid med svar. Tyvärr vill jag alltid svara omgående men i detta fall är det helt fel. Jag måste lära mig att agera som en affärsman och helst skaffa mig samma tidsuppfattning som män. Det vill säga multiplicera handläggningstiden med 100 cirka.

Vad det gäller min gamle utländske väns frånvaro i mailkorgen så hittade jag följande bild. Den värmde gott. Detta synsätt skall jag ta vara på.

Du kommer inte gå oberörd

Ett brev till en kontakt på Victoria Milan

Nej det är inte kul när äktenskapet stagnerat och så har nog de allra flesta här på VM. Man slutar att utvecklas och prata någonstans och då dör kärleken. Glöm ej att vad du än gör här - oavsett om du träffar någon här eller ej - så kommer det att påverka dig på något vis. På gott eller ont.

Du kan få en härlig tid, du kan rusa hem och hantera vardagen med lättat hjärta och älska din sambo/fru igen för den hon är för du får resten av en älskarinna. Du kan bli påkommen och såra din fru/sambo. Du kan bli dumpad av din älskarinna och må skit. Du kan såra henne själv. Du kan också få ont på ett annat sätt som innebär att du inser att du älskar din fru och att du vill satsa på det du har. Du blir rädd för vad du håller på att orsaka vilket är sunt. Du dumpar då din älskarinnan…hur känner hon det då?

Det som ter sig som lek kan göra jäkligt ont även om reglerna är glasklara. 

Jag hade en vän i utlandet som jag hittade på VM. Vi mailade i 18 månader. Han åkte tyvärr över Atlanten och det innebar att vi inte kunde träffas. Vi gjorde "slut" flera gånger - antingen genom att han tystnade (för att läget var lönlöst gissar jag) eller genom att jag smällde i dörren för hela grejen sög så mycket energi.

Efter 18 månader sågs vi på hotell i Stockholm. Ja vi hade middag och makalös sex - två fysiska främlingar kortslöt till sist den laddning som byggts upp efter oändligt långt förspel och stor vånda. Blixt och dunder! Vi skulle träffas snart igen trots avståndet.

Kanske fick han ont i själen av att ha träffat mig och haft det ljuvligt och sen inte ha detta inom räckhåll på hemmaplan varken i form av en lokal älskarinna eller frun. Kanske var det krass ekonomi – han hade blivit uppsagd. Kanske var det något annat som hände. (Jag vill ha svar men har inte fått chansen att fråga).

Under 14 dagars tid jagade han som en idiot på VM - han hade två profiler uppe samtidigt. Jag frågade vad han höll på med. Han var i själslig vånda på något sätt framgick det. Båda profilerna togs ner. Tre veckor senare släppte han bomben - nytt försök med frun på hemmaplan.

Hur kul var detta för mig?
Där satt jag ensam och utan chans att prata ut med honom och jag teg. Utan chans till "efterprat" och förståelse. Jag var stum av förundran för att han tog tag i sitt liv och för att han inte var en 100% player (vilket jag skyddat mig själv genom att tro). Jag började se honom som en hedersman.

Vi sågs en gång till på ett fik, Inget djupt prat - omständigheterna var inte de rätta. Det blev ett fint avsked men fan vad ont det gjorde efteråt! 

Min vän var bara till låns så jag lämnade tillbaks honom hel och ren utan krossat hjärta. Ja sa precis det han ville höra. Jag dunkade honom i ryggen för att han tog rätt beslut och grät mig till sömns ett antal nätter i tysthet. Vi höll kontakten tills nyligen - små artighetsnoter inget annat. Tyvärr stal han en bit av mitt hjärta även om jag kämpar med näbbar och klor att få det tillbaka.

Detta var inget jag hade med i planerna - jag knöt an. Jag var inte kär - jag knöt an. men det gör ont nog.

Vad vill jag säga med detta?
Jo allt vad du gör här kommer att påverka dig på något vis. Till det bättre eller sämre oavsett om du löper linan fullt ut eller ej.

I värsta fall blir du en vaneförbrytare med sju älskarinnor på fyra år (jag har fikat med en sådan – de finns). Eller en man som bara vill flirta och webbsexa och som drogar på detta ständigt och lever ett separat virtuellt liv. Eller så blir du sårad som en annan av mina kontakter blev här - han blev utnyttjad och dumpad av en dam. Sexuellt frustrerad mötte han mig och hade planerat samma sak - d.v.s. sexuellt utnyttjande redan första dejten när han drog med mig till sin lägenhet mitt på blanka eftermiddagen. Men så brast det för honom. Rösten gick upp i falsett och han fick panik och "flydde". Men först var han tvungen att sparka ut mig ur lägenheten. Det var knäppt - helknäppt men jag trodde på det han beskrev i sitt mail efteråt. Han backade på det han var på väg att göra - han kunde inte utnyttja mig. Han hade ett samvete. Men det gjorde ont i mig ändå trots att inget hände. Jag hade haft stora förhoppningar på killen. Han passade min dåvarande livsplan....

I bästa fall kommer du till insikter innan du gör dig själv eller någon annan skada. Eller också blir detta språnget till en skilsmässa. Vem vet... men du kommer inte gå oberörd från Victoria Milan…jag lova. Så var nu inte naiv i det du skall till att göra....kanske. Oavsett om du gör det eller ej så kommer detta att påverka dig.

En gammal vän

En gammal vän från Victoria Milan dök upp i min mailbox häromdagen. En av de som jag aldrig träffade fullt ut. En av de som träffade andra damer på VM utan att hitta rätt. En av de svarta fåren som gick hem och gjorde sin hemläxa. En av de som försvann med en kortfattad avskedshälsning.

Killen är nu lyckligt skild och hade just sålt huset. Han hade dessutom gått och blivit kär men ändå dök han upp i min mailbox. Allt detta är OK. Jag var aldrig kär - men jag gillade honom som person. Och för all del hans kropp...

Jag gillar de där männen som inte bara ser en som tillfällig distraktion för potentiell klåda i skrevet utan som kan ha en långsiktig relation. Om så bara som vänner.

Ja jag har ont...jätteont

Ja jag har ont i själen. Riktigt ont. Familjeproblemen sänker mig. Jag har aldrig någonsin varit i lika stora svårigheter som nu. Och problemet är olösligt - det finns ingen väg ut. Det gäller en familjemedlems hälsa.

Detta drabbar hela mitt väsen och framför allt då sömnen. Jag orkar inte med vardagen. Jag ser mycket i svarta färger. Jag har inte ens kunnat träna på grund av en förkylning och då blir det snabbt becksvart för mig.

Jag jobbade hemma idag men  var så trött så att jag planerade en tjugo minuters tupplur. Det gick inte alls -hjärtat låg på 140 slag per minut på grund av inre stress. Ikväll tränar jag trots förkylning;

Samtalen på Victoria Milan äcklar mig. Jag jagar ju inte på allvar och vad skall jag ha en "gift" man till även om det så bara gäller mail via Internet. Jag känner mig som en bedragare i dubbel bemärkelse. Jag vill ju inte ha dem men samtidigt vill jag veta hur de tänker. Dessa "samtal" föder tyvärr hopp hos de män jag har i brevlådan. Dessa hopp måste jag snabbt ta kål på innan det går för långt. Inte för att jag kommer falla men jag vill inte sårar dem på något som helst sätt. Den skada de kommer att åsamkas får de fixa själva. Jag vill inte vara delaktig i detta.

Snart vet jag inte vart jag skall ta vägen med de frågeställningar jag har i livet.  Den person de egentligen berör (utöver mig själv då) är fortfarande tyst. Varför är det så jäkla enkelt att bara "checka ut" när något annat finns högre i prioritetslistan. Jag är som luft för honom luft igen....

Jag vill inte ha deras kåta taskar...

Efter 18 månaders bekantskap hade jag hade sex med en man som var gift. Det verkade vara slutfasen av äktenskapet så samvetet var dövt för både honom och mig. Han hade bestämt sig för att leva dubbelliv men han vände åter hem igen efter en tid. 

Jag vet inte om jag var en idiot eller ej men då kändes det som äkta känslor om än med uttalad "icke äganderätt". Jag var inte manipulerad...jag var tagen med storm. 

Fortfarande önskar jag hade fått njuta ett tag till.....tills det där rosa skimret runnit av och den grådaskiga patinerade mindre smickrande ytan kommit fram. Det hade varit enklare då än vad det är nu.

Nu fördriver jag tiden med att frottera mig i dyn hos de som bedrar sina fruar. Jag vill se deras sjaskighet. Jag vill känna deras dåliga andedräkt. Jag vill se deras feta magar och gubbighet. Jag vill definitivt inte se en vältränad triatlontävlare framför mina ögon - jag vill se en gubbe. En gubbe jag kan glömma.

Ingen kommer när mig. Ingen får röra mig. Ingen får ens bjuda ut mig på fika eller ett glas vin. Jag vill hålla distansen. Jag vill inte ha deras kåta taskar vare sig i mig eller bredvid mig. Jag vill inte ha dem alls. Jag vill bara förstå eller drabbas av så mycket äckel att jag blir fri.

Jag gör allt vad jag kan för att i realtid och i verkliga livet ägna mig åt nära och kära.

Varför är det så svårt att glömma?
.

Om affärsmän, affärsmannakultur och älskare

Jag har haft en bra dag trots många distraktionsmoment - bilen på verkstad bland annat och störiga barn.

Jag hade en lång diskussion med en affärsman från samma land som en av mina gamla X-älskare kom ifrån. En person som jag ibland hade svårt att förstå mig på. Killen jag chattade med hade regelbundna besök till Sverige och hade stor kunskap i hur svenskar gör affärer.

Jag fick de kulturella skillnaderna klarlagda utan att på något som helst sätt lägga orden i munnen på denna vänliga man. Han beskrev en bild med egna ord som stämde bra med min. Hans nationalitet är tuffare i affärer och mer undanglidande. Svenskarna är rakare och kör oftare med öppna kort. Bilden stämde bra med de jag sett hos X-älskaren och fått verifierat av andra branschmänniskor. Undanglidande när han inte hade svar på tal, behövde väntetid eller kanske ville ha mig i depån för framtida behov.

"Har jag ingenting sagt så finns ingen stängd dörr"

Killen jag chattade med garvade gott när jag nämnde att hans landsmän ofta behandlade sina kvinnor som affärsrelationer. Vi hade riktigt kul.

Tjatet på Victoria Milan och Facebook håller mig igång och skingrar den trötthet och sorg som egentligen inte alls kommer på grund av män (även om det kan te sig så i denna blogg). Jag kommer definitivt inte träffa någon denna gång. Jag vill bara efterbearbeta en del iakttagelser och hypoteser. Var gör man då inte detta som allra bäst - jo på Victoria Milan förstås.

Jag kom idag ytterligare ett steg längre i mitt "aftermath" problem. Jag tappade respekten för killen ....lite grand. Jag skickade iväg en virtuell brakfis i form av en skämtbild. Jag vet att han garvade gott och jag skiter i vad han tycker om mig  - bilden var burdust osmaklig (självklart inget sex). Jag vet han ler i sin kammare men sitter med någon jäkla tvångströja på sig. Den har han valt själv - men jag har ingen aning om varför. Jag vet jag fick honom att skratta och det stärkte mig i den "osynliga maktkamp" som försiggår.

Jag mådde bra idag när jag klev ner från smaklighetens, måttfullhetens, stilens och dygdens altarring.

Storstädning på min blogg och i relationer

Jag har börjat städa bort en del patetiskt dravel. Det vill säga texter vars enda funktion var att lindra någon slags smärta. Smärta som jag tror gått över nu.

Jag har även dragit ett kort i det tysta spelet med mannen långt borta. Jag inser att han bör städas bort också. I alla fall den variant som huserat i mitt sinne den sista tiden.

Och hur gör man då detta? Jo jag sticket näsan djupt ner i dyn så att stanken till sist blir så fasansfull att jag flyr och kan förhoppningsvis lämna för gott. Jag öppnade upp min Victoria Milan profil igen för att bli "mätt" på den typen av män. Jag tänker inte träffa eller ens ha en endaste het mailväxling med en enda av dem. Men jag kan per mail ha diskussioner och kanske få de svar jag söker för att förstå och få frid.  Jag tror det finns generella svar som återkommer i var mans historia....dessa vill jag veta.

Sen kan jag ju alltid roa mig med att mucka gräl med några av dem. Det finns en del mindre begåvade män där. Män som inte tål ett vänligt "nej tack" och då ger jag gärna svar på tal. Undra hur många som kommer ha blockat mig inom en två veckors period :)

Ord till en bedragen

Dessa ord skrevs ursprungligen till en kvinna som blivit bedragen. Hon undrade hur lång tid det skulle ta att komma över sveket. Jag tror vi själva skadar oss mer än vad som är rimligt....genom våra tankar. Om var och en som blivit sårad kunde minimera denna skada så skulle vi klara oss bättre.

Jag har blivit bedragen en gång i livet (vad jag vet) och detta fixade jag väl egentligen för bra. jag var less på vår relation. Men jag kan känna igen en del av de beskrivningar jag finner på Familjelivs Otrohetsforum. Inte för att jag känner igen mig från den gången men från andra händelser där jag känt smärta, sorg och svartsjuka även om dessa känslor inte framkallades av otrohet.

Var och en är ansvarig för sina handlingar. 

Var och en är ansvarig för sin egen hälsa.
Var och en är ansvarig för hur man hanterar krissituationer och vägen tillbaka. 

Som en oerhört passionerad människa med stor förmåga till att ge sorg/smärta/ilska (what ever) för mycket tid och energi så har jag kommit till insikt att risken är stor att jag förvärrar skadan med min egen tankekraft och "fantasi" . Det är lätt att lägga energin på fel saker. Det är lätt att gräva för djupt i oförätter, sorg och svek.

Förr trodde jag att "om jag behöver 200 000 varv i ekorrhjulet så är det lika bra att göra det med en gång". Idag vet jag att jag måste bryta. För många varv i hjulet kan göra att till exempel missuppfattningar permanentas i mitt sinne och onödig energi och massor av känslor läggs på det som inte visar sig vara sanning. Det är bättre att avvakta...ställa frågor...och gå vidare.

Man skall inte slå ifrån sig sorgen eller ilskan - men inte heller låta sig omfamnas av den. Ta emot dessa känslor som såpbubblor som kommer svepande från himlen. Låt den svepa vidare. Eller varför inte brännmaneter? Den som slår på brännmaneten drabbas bara av lösa trådar som bränner helt utan att man kan kontrollera dem. Trådarna som sitter kvar på maneten går att hantera. Betrakta maneten med den känsla som är den rätta men låt den sen svepas förbi med hjälp av havströmmarna, 

Den som blivit bedragen har ansvaret för sin inre värld även om skulden (oftast) ligger på den som bedrar.

Men båda måste ta ansvar - såväl i relationen som i respektive själ och hjärta. 

En sanslöst tuff dag trots all den kärlek och omsorg jag får

Jag har haft en sanslöst tuff dag trots all den kärlek och omsorg jag får. Vardagens och familjens bekymmer är överväldigande. Jag är trött oerhört trött och faller lätt in i ältande. Dock har jag lärt mig läxan att inte titta på eller att ta del av det jag stör mig på.

Jag avslutade en diskussion på ett diskussionsforum gällande otrohet igår. Frågan gällde om folk vill eller inte vill veta om äkta hälften är otrogen. Jag lever ju ofta efter deviset "det jag inte vet har jag inte ont av"och anser att en tillfällig grej vill jag inte veta. Om det däremot är en otrohet med äkta känslor och som pågår en längre tid och som därmed påverkar min relation - då vill jag veta. Men som vanligt spårade diskussionen ur och min störste opponent skriver kilometerlånga inlägg. Jag orkar inte ta del av allt och försöka förstå helt enkelt. Det är för många ord och jag blir stressad av dessa diskussioner även om jag inte går upp i varv på grund av innehållet men däremot att behöva vara närvarande och bemöta.

Jag avslutade med orden att jag drar mig ur för jag har annat viktigt för mig i livet. Och detta är fulla sanningen-

Kontaktuppgifter

Det verkar som om det finns behov av att skicka mail till mig. På prov publicerar jag en kontaktsida uppe i övre menyn.

Om detta innebär att jag kommer få otrevliga mail av bedragna eller andra människor som inte mår så svarar jag helt enkelt inte. Det får bli en prövoperiod.

Skriv annars gärna kommentarer sidfoten. Då kan fler ta del av dina tankar.

Om polyamori och äkta kärlek

Livet är hårt just nu. Jag orkar inte riktigt med det. Trots detta så tänker jag mycket på otrohet, skuld, singleliv, tvåsamhet och varianter av sexuell samvaro såsom små kinks, trekanter, polyamori och sann djup kärlek.

De samtal jag hade i helgen var bra. Det tyder på exakt det öppna sinnet jag förväntade mig att möta. Inte för att jag vet exakt vad jag vill. Inte för att jag framställde några krav eller önskemål. Men jag inser att killen är lika öppensinnad som jag och har liknande erfarenheter. 

Det är underbart med sex när man vet det finns kärlek med i scenen. Det ger mig en trygghet som är befriande. Jag kan ta för mig, gäcka, retas, be om hårdare eller mjukare eller helt enkelt skrika "fuck me hard" och i nästa stund ligger vi och skrattar för fulla halsar.

Jag får enormt mycket. Jag vet han njuter lika fullt ut. Det är inte ett KK förhållande ... detta är äkta varenda sekund. Jag njuter maximalt...så underbart.

Efter sådana ljuvliga möten förstår jag de som är otrogna när de inte får sex hemma. Ja vill inte leva utan detta. Men jag har bara svårt att förstå dem som vill ha "äkta känslor" hos sin "KK" för att kunna bedrar sin äkta hälft. Det vill säga de som inte bara vill ha sex. De som vill ha mer än så. De som leker med elden både vad det gäller deras egna känslor och känslorna hos den de har att göra med i sänghalmen.

En gång misstänkte jag att en av mina kandidater (som var en passionerad och romantisk man ) älskade att lida. Det var en varmhjärtad man med stor känsla för etik och moral. Ändå bedrog han - men han valde damer på andra sidan jorden. Han hade kakan och åt den samtidigt,,,för att han kunde och för att det smakade gott. För att det var på lagom avstånd....kunde aldrig bli något på allvar (gissar jag). Ett slags skydd med andra ord som gjorde att  han kunde ge sig hän totalt när de väl träffades. 

Är det "äkta kärlek", en het stund i hemlighet eller är det polyamori en sådan man söker?
Kan man ha djupa känslor för två partners samtidigt? Funkar detta? Eller blir man lätt schizofren? Blir den andre svartsjuk? Kan man ha en trekant? Vad kan och kan man inte göra?

Jag vet inte vad jag vill men hamnar jag i ett känslomässigt limboläge igen - genom att vara kär i två - så vill jag inte bedra någon. Jag vill kunna köra med öppna kort och jag hoppas att detta går vägen. Det vill säga om det någonsin skulle bli aktuellt. Jag har ju inte precis någon kö på gång....och jag letar inte heller efter fler kandidater....

  

Om bloggen och gamla hjulspår

Ni som läst här under året vet att jag inte är aktiv på Victoria Milan längre. Jag fortsätter att skriva av mig gamla historier och efterbearbetar gamla erfarenheter.

Jag märker att detta behov oftast uppstår då jag mår skit och det gör jag periodvis. Inte då på grund av ett strulande kärleksliv utan på grund av att jag har en omöjlig privat situation. Detta sliter oerhört.

Om du reagerar på att jag trillar ner i de gamla hjulspåren igen och igen så kan du veta att detta oftast beror på den press jag lever under och den akuta sömnbrist jag ständigt lider av. Visst har jag fortfarande en saknad i livet - men jag har nära och kära också.

Ilskan

Idag slog ilskan till. Det kändes nästan bra. Den välkomna innerliga ilskan som egentligen är en fas i "sorgearbetet" eller vad man nu kan kalla det för.

Jag var riktigt arg utan egentligen förstå varför. Arg på min själv? Arg på honom? Arg på det som aldrig blev av? Arg över min blåögdhet i tron att jag ändå var speciell när jag bara var en i "mängden" (eller hur det nu är/var). Arg över brist på god vilja i den sista tiden? Arg över de internetspår som jag faktiskt inte behöver titta på?

Men jag gjorde det ändå idag på lunchen. Tittade på spåren. De var utsuddade igen...såklart....vad annars. 

Kanske är jag bara arg över uteblivet möte? Även om det var ett vånskapligt möte - inte en dejt. Även om det inte var tänkt till något annat än prat kring gamla erfarenheter....
Dörren är ju stängd sedan länge...jag har gått en annan väg i och med att han gjorde det. Men jag hade velat prata om det vi aldrig sade till varandra. Jag ville veta vad det var och vad som hände även om vi båda gått andra vägar.

Nu är jag ledsen igen

---

Några timmar senare inser jag att tiden inte är mogen. Det vill säga om den någonsin blir det.

Dagens lärdom - jag njöt av ilskan en kort stund. Den hjälper mig på sikt. Den hjälper mig att läka. Den hjälper mig att se vad som är väsentligt i livet. Men vad jag längtar efter en varm filt och en mjuk famn. Jag längtar så oändligt mycket....

He isn´t you

He is just as old as you.
He is just as tall as you but hasn´t got your athletic body.
He has the same kind of style but I must admit he is more like a Lamborghini and you are a Porsche
He knows how to take pamper a lady - you are both true gentlemen who knows how to threat a lady.

He is smart and amiable... just like you

His skin is just as soft....
He has hair on his chest....just like you
He loves when I bite his chesters...just as you.
He doesn´t shiver the way you do when he comes.

He loves fast and expensive cars ....just like you.
He dresses like an Italian businessman - you dress like a German

He doesn´t do any sports and hardly no training....he is just as fit anyhow.
But he hasn´t got you muscles.

He loves cooking....just like you. But you never invited me for dinner. You just talked.
He invited me for SPA this summer. You just talked.
I served him Champagne on the cliffs....smoked salmon and shrimps.

He is planning a vacation with me. You just talked.
He doesn´t like spanking.
On the other hand...you just talked.

I think he loves me more than anything on this earth.
You (probably) just talked.

Nevertheless - I cannot forget. I do not wait. I do everything I can to get rid of the memories and at the same time I do not want them to fade. I still cannot forget.
He isn´t you.

I miss you but I would almost be happy knowing you didn´t deserve it. It was easier last time when you made me truly mad. I cannot be mad this time but I hate loving you... I hate being unable to forget

I miss you...

Ännu ett svart får är vilse...

Ännu ett svart får är vilse igen. Jag kan se hans spår på nätet. Försöken att lappa ihop äktenskapet sket sig uppenbarligen. Detta svider....på många sätt.

Jag hade hoppats - för hans skull - att han skulle lyckas. Jag hade hoppats för hans familjs skull. Jag vände honomen gång ryggen för det var exakt det han behövde. Det var det han bad om.

Jag skickade i natt en vänlig fråga. Jag vill inte bli mental coach men jag vill vara en god medmänniska. Jag vill lyssna....kanske kan jag hjälpa till på något vis. Kanske kan jag få svar på några av mina frågor....framför allt det outsagda oss emellan. Men jag har även nya frågor av mer allmän karaktär.

Vem vet....jag kanske inte ens får svar på min vänliga fråga:
"Hur är det?"

Ett av de svarta fåren kom tillbaks idag

Ett av de svarta fåren trillade ner igen i min mailkorg. En av de som valde att bedra sin fru för att få sex när han inte fick det hemma. En av de som hade provat lite damer på tjänsteresa men ej funnit rätt. En av de jag hade på "prospektlistan" men eftersom han ej var i skilsmässa ännu så passade jag. Jag ville inte vara verktyget/katalysator till att krascha ett äktenskap.

Han sa adjö i maj för att försöka rädda äktenskapet en sista gång. Jag hade gärna velat lyckönska honom men mailboxen var stängd. Det kändes snopet och samtidig rätt. Vi hade aldrig haft sex men han var en "vän" för mig efter kilometerlånga mail.

Borttappad vän eller utdraget jack

Idag dök han upp i min mailkorg som single. Om han är lycklig och fri eller svårt sargad vet jag inte. Jag blev vi alla fall glad för jag gillade den killen. Även om det hänt mycket i mitt liv så vill jag hålla kontakten.

Victoria Milan är ofta en nödlösning för äktenskap i kris. Samtal och mail med de jag mötte där sade mig detta gång på gång. Statistiken i efterhand visar detsamma. När man gett upp och skiter i följderna så går man till VM. Det är en tillfällig lösning för att härda ut eller få energi ut ur relationen. Det är inte rätt men så fungerar många män och kvinnor

Av de sex män jag kom nära på ett eller annat vis under två år så är

• tre skilda
• en kämpar för sin relation fortfarande men jag tror det skiter sig
• en befinner sig i vakum då det hänt saker i familjen - katastrofer, skilsmässan startades upp för många år sedan
• en är status okänd för, men hans fru är skriven utomlands, husen sålda och hon har flyttat. 

Victoria Milan är näst sista stationen för många äktenskap. Endast en av dessa män har inte blivit påkomna. De har valt att antingen vända hemåt för att slutföra skilsmässa eller för att lappa ihop

Vad gör jag med min återvändande vän då?
Jag fixar nog en affärslunch. Jag vill se hur han landat och jag har en del gamla VM erfarenheter jag själv vill prata om med någon. Jag bryr mig och vill ha honom i mitt nätverk men sex är uteslutet av många skäl.

Jag ler dock för jag fick i och med detta mail kvittens på att med respekt så behåller man sina vänner.....lyckat strategi.

Rak kommunikation tack!

Jag gissar att några män jag känner är här och läser ibland.

Om det är något du undrar över - ta direkt kontakt med mig. Dra inga slutsatser av det du kan läsa här. Det är mycket jag inte skriver om. Framför skrivet jag sällan om nuläget och de människor jag bryr mig om. Visst skriver jag även om de som är mig nära - eller väldigt långt borta - men jag utelämnar allt som är brännande hett.

Om du gissar att du är någon av de män som berört mig - maila eller ring mig i stället för att läsa här. Jag hatar röksignaler, gåtor och tystnad när det är rak och ärlig kommunikation som behövs. 

Lätt överslag i hjärnan

Nu har det hänt igen. En dröm jag hade visade sig vara sann. Kartan jag såg i drömmen var dock inte alls över en tysk hamnstad (något som "speakerrösten" sa). Det finns inget hav öster om någon tysk hamnstad helt enkelt.  Jag lätt konfunderad ända tills några timmar senare. Killen checkade då in i Stockholm i stället på sin Facebook. Kartan stämde precis. Inte nog med det - igår kväll begav han sig till Tyskland. Slump eller vad? Knasigt är det i alla fall

Detta med "meddelanden" som visar sig vara sanna är intressanta men stjäl också en del energi. Det är ju bara de speciella jag drömmer om eller får meddelanden från. Jag vet inte riktigt vad jag skall göra med dem. Ibland får jag reda på sådant som är väsentligt...ibland är det rappakalja och visar bara på att jag har svårt att släppa ifrån mig minnet av en del som inte förtjänar att vara i mitt sinne. Denne kille förtjänar det dock. Frågan är bara vad jag gör av det jag vet? Betyder det något alls?

I övrigt är jag less det mesta och i synnerhet på Familjelivs debattforum. Jag har engagerat mig där för att bearbeta en del gamla saker från Victoria Milan tiden och frånfället av min vän. Tänkte att detta forum skulle passa sig rätt bra då de finns alla slags typer där. Men ärligt talat så själ debatterna mest energi - de ger mig inget.

Somliga dränker debatten inom otrohet med samma ord igen och igen - de lyssnar inte över huvud taget. De är självklart i numerärt överläge och oerhört aggressiva. En del verkar älska att strö elakheter runt i kring sig utan att alls ha fattat vad en tråd handlar om. En del är bara oerhört envisa. Jag tycker att man måste ha respekt för de problem en trådägare har och inte köra med propagandamaskinen gällande det som självklart är det etiskt försvarbara men som inte direkt hjälper den som är i nöd. Man måste kunna lyssna även på de som inte gör rätt eller tänker rätt. Hur skall man annars kunna hjälpa eller få någon till insikt?

Tack för kommentarerna

Jag tackar för de kommentarer jag fått sista månaden. Jag är ledsen att jag inte sett dem förens nu. Det beror på att jag ju funnit en vän som jag har 100% tillgång till även om han befinner sig på avstånd mest - han är med andra ord single. Just Viktoria Milan har inte legat högt upp i mitt sinne och jag har inte funnit mig motiverad att skriva här även om jag ÄR motiverad att skriva. Dock om andra saker,

Jag gissar att jag startar upp en ny blogg om mitt nya liv som nyskild. Jag återkommer med länkadress.

Det är höst

Det är höst och jag känner melankolin komma smygande. Jag har en vän jag är trogen. Han förtjänar all respekt och jag värderar honom högt. Jag gissar han är kär. Ändå är jag inte nöjd. 

Jag undrar vad som fattas mig? Var jag inte redo eller är det avslutade och oavslutade historierna/affärerna som ligger och bubblar? Varför är det så svårt att gå vidare helhjärtat? Det är ju det jag vill för allt annat är idioti. 

En av de gamla vännerna "ser" jag dagligen på Facebook. En annan på LinkedIn. En tredje springer jag på på lunchen ibland. Endast två berörde på djupet - den tredje irriterar mig mest, Han blev kär i en annan VM dam och ville ha mig som kurator då affären avbröts med två krossade hjärtan som resultat.

Jag funderar på att göra "unfriend" på den jag har på Facebook men tvekar. Jag vill för att slippa bli påmind men hjälper detta verligen? Bristen finns ju inne i mig själv. 

Sen undrar jag vad jag skall göra med denna blogg. Jag behöver skriva men just ämnet Victoria Milan är väldigt inaktuellt.    

Att förlora en vän på Victoria Milan och livet i allmänhet

Livet har varit hektiskt det sista. Jag renoverar hus och sliter därmed som ett djur. Barnen har dock kanske mer sugit musten ur mig mer än själva arbetet. Jag är trött - mycket trött. Orkar knappt arbeta det jag skall. Sover väldigt dåligt.

Min vän verkar stå fast vid min sida. Han är en fullträff på en väldigt massa vis. Vi träffas mer än vi kanske borde med tanke på mina projekt men han ger mig sån energi att det känns som det är värt det. Han är väldigt bra på att ta hand om mig - precis det jag behöver. Jag gjorde en halvofficell debut i hans sällskapsliv nyligen. På gott och ont. Det var skönt att vara hemlig men det är också skönt att han vill visa upp mig och introducera mig för sin släkt och sina vänner.

Jag har inte saknat Victoria Milan det minsta förrens de sista dagarna. När jag blir trött och sliten så kommer svårmodet och rastlösheten över mig. Då vill jag gärna "slänga käft" med någon vilket jag gjort med bravur på VM. Flirt är ett sätt att fördriva tristessen med. Men självklart är jag inte beredd att inleda någon affär alls. Jag har min vän och honom vårdar jag ömt.

Det största molnet på min himmel är den VM vän jag förlorade i januari och sa farväl till i maj. Tillståndet är väldigt likt sorg över en död person. Beslutet är - i alla fall för närvarande och gissningsvis för all framtid - definitivt. Jag måste inrätta mitt liv efter det men jag har sorg. En dörr är definitivt stängd. Inget hopp finns. Mitt i den reella sorgen så sörjer jag dessutom det som aldrig sagts. Hade det ändrat scenariot?

Var det kärlek eller vad var det? Eller bara outlevd passion? Eller rättare sagt delvis utlevd passion men aldrig så mycket så att någon mättnad infann sig.

Ni som tumlar runt på Victoria Milan - tro inte att du kommer gå oberörda ur detta. Oavsett vad du gör där så kommer du ta med er erfarenheter och synsätt på gott och ont. Du kanske knyter an till någon på allvar vilket innebär smärta den dagen allt tar slut. Eller också så riskerar du att såra er bättre hälft. Eller den du träffar. Du kanske får dina värderingar ännu mer skruvade än vad de var innan du startade på VM - vill du det? Vill du att otrohet skall vara något som är normalt i ditt och andras liv?

Jag har skrattat mycket på VM men jag har också våndats något oerhört. Att knyta an till en person som är någon annans är inte smart. Jag gjorde det ändå...mitt fel kan tycker

Det gör ont. Det gör ont när man inser på allvar att man bara har dem till låns. Låneboken skall lämnas tillbaka - i fullgott skick. Utan skavanker och repor. Utan kravbrev och utan utslitna sidor.

Du kan inte begära någonting alls den dagen din vän återvänder till sin familj. 

För egen del...
Jag ger min vän - han som finns vid min sida - all min uppmärksamhet. Jag vill leva här och nu tillsammans med de som vill och kan vara med mig. Sorgen bearbetar jag i min ensamhet. Men det gör ont.... precis som när någon dött.

---

ps. Den vän jag saknar har jag haft kontakt med i över två år. Han var då i skilsmässoprocess. Vi träffades dock bara två gånger då avståndet var långt. Efter ett antal familjekatastrofer och omgivande hot gjorde att han valde att göra ytterligare ett försök med sin fru.

Borttappad "vän" eller utdraget jack?

Jag skrev ett långt brev till en av mina gamla vänner på Victoria Milan men han hade stängt mailadressen. Han hade även stängt föregående mailadress och den dessförinnan. Han hade gått upp i rök. Jag hade inte svarat på det mail han postade för cirka två månader sedan så jag gissar han blev sur och gallrat ut mig.

Varför gör det så ont att att ta farväl? Varför gör det så ont att tappa kontakten med folk? Även de som faktiskt inte ligger på heta listan längre.

Jag betraktade honom som ett mellanting mellan vän och potentiell älskare. Han kände till min nye vän - single killen. Han  har ett varmt hjärta och gratulerade mig då jag per mail berättade om honom. Men ändå....man kan säga "hej då". Man kan säga "på återseende". Man kan säga nått innan man drar ur jacket.

---

I morse (det vill säga ett dygn senare) fick jag ett mail av killen. Han berättade att han och hans fru skulle göra ett nytt försök och bad oss - det vill säga en handfull damer på maillistan - låta bli att kontakta honom.

Jag är glad att han går rätt väg igen. Jag är glad att vi aldrig haft i hop det annat än i form av en del personliga mail. Vi var lite grand av varandras stödsystem även om jag får erkänna att det tidvis slog lågor i våra mail.

Mailkorgen med komprometterande mail är slängd, kontot är stängt. Dock avslöjade den nya mailadressen hans identitet och han är sökbar på Facebook. Jag funderade på att varna honom men beslöt att låta bli. Chansen att någon tokig dam börjar stalka honom på riktigt är osannolik. Han hade inte skickat avskedsmailet till de "tokiga" som han inte litat på.

Avskedsmailet till mig skickade han till en adress jag bara använde en gång av misstag. Kanske hade han gallrat ut alla de heta mailen innan återföreningen med frun och därmed förlorat adressen. Kanske hade han en tanke bakom detta...vad vet jag?

Hoppas du lyckas, hoppas allt går väl.
STOR KRAM! sänds härmed över även om du aldrig kommer få den

Fungerar Victoria Milan?

Fungerar Victoria Milan? Det är den vanligaste sökfrasen som får besökare att trilla in på denna blogg. Svaret är JA - Victoria Milan fungerar men det är bra mycket fler män än kvinnor vilket kan göra det svårt för männen. Jag har fikat med massor av män, tyvärr diskvalificerat de flesta men också träffat fyra fantastiska män under två år. Tre av dem hade jag sex med (en i taget - fixar inte haremslivet). En är ännu oprövad. Han valde att avstå på grund av avståndet. Respekt!

För egen del är jag inte aktiv längre. Jag har helt enkelt annat för mig. Jag har fått en värdig vän med ungefär samma specifikation som jag sökt under två år på VM. Jag hittade honom i en bar - ej på VM. Killen är dessutom single och helt utan bagage av pågående eller nyligen genomlevd skilsmässa. Han är makalöst bra på att laga mat och är "fingerfärdig" på det hela taget till min stora förnöjelse. Jag får intellektuella utmaningar av honom och jag kan gå hand i hand med honom på stan utan att någon av oss behöver oroa oss. Vi kan till och med kyssas i en bar om vi vill. Ingen bryr sig. Luktar gott gör han också ....överallt.

Med andra ord - jag strular inte med din man. Du kan inte heller hitta mig bland de profiler som finns på VM.

Det finns en del iakttagelser och historier som kanske kommer att berättas här framöver men egentligen så är denna blogg för tillfället död. I alla fall gällande ämnet pågående otrohet.

Om besöksstatistiken
Oroa dig inte -jag kan inte se vem som läser här bara hur personen hittar hit. Jag ser endast land, browser, sökord och operativsystem. Du kan lugnt utforska denna blogg om du vill. :-)

Jag vandrar ut ur skuggans land - epilog över en "död" relation

Affärsmannen och jag träffades till sist i hans hemstad i annat land. Jag sprang nästan rakt i hans famn när jag letade efter hans bil och SMS:ade samtidigt. Kramen var oväntat lång, hård, varm och innerlig. Den kändes ärlig.

Vi promenerade till ett utefik och åt kycklingsallad och lite vin. Vi pratade länge och väl. Han såg strålande ut och jag kände att allt var som "förr" bortsett från att han var en gift man som åt åtminstone för stunden gett upp tanken på skilsmässa och bestämt sig för att vara sin fru trogen. Jag hade massor jag ville prata om och precis som vid förra mötet så plockade han upp den största stenen i strandlinjen för att syna vad som fanns därinunder. Jag passade dock - det var inte rätt ställe att tala om kaoset tidiga och sena januari. Jag ville men jag tvekade...jag trodde naivt att jag skulle få chansen kanske senare den kvällen. Det var fel.

Jag antog rollen som "karriär coach". Jag visste att det är det han behövde allra mest och jag ville verkligen och vill fortfarande hjälpa honom. Det var intressant att fråga ut honom och känna honom på pulsen karriärmässigt och yrkesmoralsmässigt. Jag blev imponerad över hans affärsetik och hans personlighet. En gång gissade jag att det var si och så med den - jag hittade ju honom på Victoria Milan. Tänk vad fel man kan ha.Jag missbedömde denne man flera gånger men enbart på grund av bristande information - inte på grund av vad han egentligen sade eller gjorde.

Jag fotograferade honom då han pratade. Ljuset var makalöst. Det mejslade ut den lite magerlagde men vackre man. Skuggorna spelade över hans grå tinningar. De vackra tänderna och smittande leendet. Ljuset pendlade mellan varmt och kallt då solen sjönk efter hand och skuggorna kom krypande.

Det tog mig nästan två år att komma till skott med denna fotosession. Ödet kom emellan flera gånger. Viljan tröt några gånger...avståndet var långt. Sen sparkade jag ut honom en gång med buller och bång. Jag var tvungen att smälla i dörren så hårt att ingen chans till återvändo skulle finnas. Han sög musten ur mig vid den tiden men allt ändrade sig några månvarv senare. Nu satt jag där med kameran i högsta hugg men för sent. Vår tid hade passerat - i alla fall för denna gång.

En del bilder blev strålande. Andra sämre. De är dock perfekta minnen över denna stunden. Det var kanske sista gången vi sågs.

Det blev dags att bryta upp och han frågade ut mig grundligt om kvällens planer och hålltider. Jag talade om att det inte fanns några förrns klockan 22. Han pekade att hans bil stod väldigt nära åt ena hållet och hotellet åt andra. Jag kläckte ut mig några väl valda ord som att jag inte ville vara ett problem för honom och att han skulle höra av sig om han blev en fri man. Jag missade att han kanske sa: "min bil står alldeles bredvid här och jag kan köra dig till hotellet" fast då dolt i diffusare ordalag,  Jag missade chansen men det kanske var ödets nyck.

I efterhand gjorde det ont för jag hade hoppats på en instant turn off av den typen man ofta får då man ser en het dejt i krasst dagsljus. När man ser fårorna i ansikten, kalaskulan och en del inte så tilltalande personlighetsdrag. Men han växte denna stund...dessa timmar...i solen på ett utefik en sen fredags eftermiddag. Dessutom hade han en kropp som en olympisk idrottsman. Inte på en enda punkt följde han mitt manus.

I efterhand gjorde det ont för jag hade bestämt att en sista natt hade varit OK men jag missade den vaga och oartikulerade chansen. Jag skickade i stället hem honom med rak arm. Jag uppförde mig med integritet och värdighet. Jag betedde mig inte som ett våp. Jag sa inte som det var - att han gjort djupt in tryck på mig. Men varför? För att jag vill honom väl? För att jag inte vill stöka till mitt nya liv? Eller för att jag ville stärka mina odds på sikt? Inte vet jag. Gissningsvis en kombination av allt. Jag gjorde det rätta.

Med ett mail försökte jag få bekräftat vad jag "sett" i efterhand. Jag fick inget klart svar. Men det gjorde ont.

Jag vänder mig nu om mot solen. Jag lämnar skymningslandet - det vill säga minnet av en relation som borde vara död. Jag är här och nu och vill leva, älska, bli älskad och ha det bra. Jag har en ny vän som avgudar mig och tar hand om mig på alla sätt och vis. I hans närvaro förbleknar minnena men i min ensamhet så känns det fortfarande. Jag grämer mig över det som aldrig blev av. Minnena av allt vi aldrig gjort. Planerna och fantasierna. Allt det som aldrig blev av. Åtrån som kunde blivit kärlek.Vad vet jag?

Det gör ont men jag gör allt jag kan för att städa bort spåren. Jag hoppas det går.

Vecka sex vilandes i kärlek

Det har nu gått sex veckor sedan jag träffade min vän. Jag är honom trogen - jag flirtar inte och jag mailar inte med andra män. Jag måste testa honom fullt ut och se om detta håller. Han är en makalös tillgång på alla sätt och vis. Jag kan bli kär - definitivt.

Trots denna lycka så ligger två gamla affärer eller affärer "to be" och gnager lite.

I ena fallet vet jag att killen är fäst vid mig men hans liv kom emellan. Då menar jag på allvar kom emellan. Inte bara lättjan och bekvämligheten alltså. Vi pratar allvarliga existentiella problem såsom liv och död. Han är och förblir såväl osynad som otestad och kommer väl hägra lång tid som en av de onåbara.

Jag tror han läser denna blogg.  Jag hade velat prata med honom. 

I andra fallet så har jag ett affärsmöte i killens stad i slutet av nästa vecka. Han drog sig ur då han kom in i två djupa livskriser varvid den ena innebar att göra ett tredje försök i äktenskapet som varit på fallrepet i massor med år. På oerhört kort tid och utan avslutningssamtal så fick banden huggas av. Jag lämnade tillbaka honom utan minsta knorr. Jag hade bara haft honom en natt men desto mer i min mailbox. Men han hade mitt hjärta - den enda som lyckats med detta under de sista tre åren.

Vid uppbrottet blev jag vimmelkantig och full med frågor och oavslutade tankar men mötet i maj hägrade som en chans att avsluta det som kan behöva avslutas. Mycket har hänt sedan det där mailet den 22 januari men trots det vill jag träffa honom. För att säga saker jag inte sagt ännu om än i dåtidens lampsken. Fråga det som jag inte frågade då - jag ville inte veta vid den tiden men klarar svaren nu. Det hade kunnat bli kärlek men med en omöjlig livskarta och enormt geografiskt avstånd att beakta så lät jag förnuftet tala snarare än mitt hjärta. Kanske kommer jag ångra detta.....

Mycket har hänt sedan dess framför allt då i form av den vän jag har. Trots det vill jag sitta på ett fik i hans stad, prata, sortera känslor och känna "vi gjorde rätt som bröt upp" och le som gamla goda vänner mot varandra. Eller också sker något annat och då får jag ta hand om detta på bästa sätt. Men jag har svårt att tro att något kan hända som kan rubba mina cirklar här hemma.

Han har inte svarat på mitt mail om ankomstdag. Jag vet han reser mycket och att han kanske inte är på plats och det återstår att se om han svarar alls. Jag faller här lätt tillbaka till det gamla reaktionsmönstret jag haft när han tidigare försvunnit ut i periferin utan minsta ord. Men denna gång tar jag mig inte illa vid. Jag ler igenkännande åt känslan och låter den segla iväg igen. Jag förstår den mannen idag. Det gör inte ont. Jag förstår affärsmannen....från hotellet.

Varför hör män alltid av sig först när man dragit vidare?

Det är nu tre veckor sedan jag träffade en single kille som slukar mig med hull och hår utan några som helst reservationer. Eller rättare sagt - vi slukar varandra. Han är makalös och han avgudar mig!

Jag har informerat de som stått på tur på min dejtinglista. Antingen har jag skickat dem ett mail med sanningen eller också har jag bara sagt att jag inte kan träffa dem. En del blir sura men de flesta tar det riktigt bra. Jag får mest lyckönskningar.

När hela mitt sinne är fokuserat på här och nu och mitt synfält smalnar av till tunnelseende...vad händer då? Jo de riktigt gamla goda årgångarna hör av sig. Det vill säga män som tackat nej (för tillfället) på grund av att de skall fixa sina egna liv. De män jag räknat ut mer eller mindre för gott men också de män som gett det absolut största intrycket på mig genom tiderna.

En väninna sa en gång att män hör av sig först när de inser att de totalt förtvinat ur viktighetsgrad i en kvinnas sinne. När de väl nått bottenstatus så börjar jakten igen. Jag börjar tro detta är sant.

Jag fick tre mail under veckan från tre av dessa män. Två ville bara ta tempen på mig men jag blev lite rörd över att de bryr sig fortfarande. Den tredje sa sig längta efter den träff vi skall ha å yrkets vägnar i maj. Han bekymrade sig dessutom för om han skulle vara i landet vid det tillfället. Det högg till i mig då denne kille har en del av mitt hjärta och kommer alltid ha det. Men sen framkom det att han behövde hjälp med sin CV och MS Word. Kanske är han inte så motiverad i alla fall.. Kanske var det bara om en väldigt ytlig behovstillfredsställelse.

Jag drog nästan en lättnande suck Om affärsmannen varit motiverad fortfarande så hade jag haft svårt att stå emot. Inga trohetslöften är avgivna mellan mig och min nya vän men det hade ändå blivit komplicerat.

Jag trillade tack och lov snabbt tillbaka till "här och nu" med lokale vän. Killen som körde 12 mil för att kunna umgås med mig i bilen i stället den stunden det skulle ta för att ta bussen till stan. Killen som tar varje chans som finns för att se mig. Killen som älskar att bjuda ut mig ståndsmässigt och visa upp mig. Killen som alltid skickar godmorgon- och godnattmail oavsett var han är i  världen.  Killen som älskar att ha sex med mig. Killen som är seriös men som samtidigt inte forcerar.

Han är bedårande. Kanske blir jag kär....vem vet. Jag njuter varenda sekund i alla fall.

En stunds lycka - och härlig sex

Jag har haft en makalös helg. Jag har fått kärlek i drivor. Ömt, ärligt, försiktigt, omsorsgfullt, begärande, krävande, sinnligt, mjukt, lagom våldsamt och helt ljuvligt. Allt detta kryddat med makalöst goda viner, vacker miljö, mängder av finess och god mat. Jag tror knappt det är sant.

Det är annorlunda att träffa en kärlekstörstande single som slukar en med hull och hår och som dessutom tar varenda chans som uppstår till att träffa mig. Det är skillnad mot de män jag mött via VM som alltid haft någon slags reservation.

Jag njuter varenda sekund. Jag vet inte vart resan går och det gör inte han heller. Vi njuter i det gemensamma vi har här och nu. Det räcker för oss.

Så gott som alla närmast sörjande i dejtingvärlden är informerade om att jag är upptagen ett tag eller kanske även på lång sikt. Alla utom två har jag gett besked och det är de två män som finns på väldigt långt avstånd - en i Sverige och en utomlands. En möter jag i yrket och det finns ingen anledning att informera honom tidigare då han har egna problem att lösa. Den andre tror jag läser denna blog ibland. 

Till mannen långt borta

Som jag sa en gång - jag väntar inte precis på dig. Det vore inte rätt. Du måste fixa ditt liv och sen får vi se. Just nu måste jag se om mitt eget hus.

Jag har ingen destinationspunkt på den resa jag befinner mig nu. Jag är bara "här och nu" och njuter fullt ut. Jag mår bra och jag får kärlek i överflöd. Det hade kunnat vara du - trots problemen. Men du valde att säga nej...i alla fall tills vidare.

På sätt och vis finns du med här ändå. Du och den andre mannen som bor långt borta. Ni satte en minsta standard som jag stundtals förbannat. Det blev svårt att leta med er två som förebilder. Men plötsligt en dag verkar han stå där framför mig. En lika bländande man med lika vacker själ och CV som du själv. Jag måste syna honom fullt ut. Innan och utan. I hjärta och själ. För han finns här....inom räckhåll. Precis just nu. 

Jag vet inte vart jag är på väg men läser du detta så kom ihåg. Knacka på den dagen du "kommit ut" och är en fri man. Hör av dig då med en tydlig förfrågan så ser vi vart min resa tagit vägen. Vem vet, bakdörren kanske står på glänt...men du måste prova och se. Om du inte rycker i handtaget så vet du inte och jag kommer inte märka om du gått över min bakgård. Kanske är jag single och kärlekstörstande igen. Kanske är dörren låst. Lova att prova!

Du finns kvar i mitt hjärta ...förevigt

KRAM

Småler.... tillfredsställd såväl kroppsligen som själsligen.

Varför är single killarna räddare än de gifta?

Efter snart två år till och från på Victoria Milan så är min slutsats att de gifta männen är mindre rädda om sina äktenskap än vad singlarna är om sin frihet. Singlar vill vara anonyma hur länge som helst. Mängder av trivsamma och präktiga äkta män har däremot presenterat sig med fullständigt namn och kopplat upp sig mot min profil på diverse olika sociala nätverk. En single verkar helst både köra första dejten och borda en helt anonymt ett antal gånger innan han säger vem han är. Han får något vilt i ögonen eller drar sig ur mailkonversationen ganska så omgående när identitetsfrågor kommer på tapeten.

Det är inte så att jag frågar singel-kandidaterna vad de heter men de blir förbaskade när jag inte vill ge dem mitt fulla förnamn vilket innebär att jag blir 100% spårbar. Då jag i det läget säger att de kan få det om jag får deras fulla namn så drar de sig ur. Självklart erbjuder jag dem mitt fulla namn i retur – det vill säga om det inte klarar av att Googla själva. Men det hjälper inte. Min slutsats i dessa fall är att de vill vara anonyma men accepterar inte att jag också vill vara det.

En gång hade en singlekille hittat min Facebookpage och berättade detta spontant. Då jag nämnde att jag hittat hans Facebook så sa han att det var OK. En timme senare dumpade han mig dock med ursäkten att han inte villa ha ihop det med någon som knyter an. Jag gissar att anonymitetsproblemet fanns med här. Men vad vet jag egentligen...inte ett enda skit. Per mail har man ingen aning om vad som är sant eller falskt. 

Jag är nog naiv men jag trodde inte anonym sex och anonyma relationer förekom annat än undantagsvis IRL och på film. Det vill säga att folk dönar i säng efter en blöt kväll på krogen. För egen del skulle jag aldrig lämna ut vare sig min kropp eller delar av min själ till en man som inte har stake för att stå för vem han är. Neppeligen. Glöm det! Jag vill veta vem jag ger mig i lag med - det gäller såväl säkerhet som att jag inte tänder på osäkra och otrygga män. Jag vill inte ha ett anonymt knull!

Till saken hör också att jag haft en Internetstalker efter mig i över två år. Jag vet vad folk är mäktiga att göra i anonymitetens namn. Jag vet exakt vilken effekt det hade på denna person när han avslöjade sin sanna identitet på LinkedIn där han bevakade min profil dagligen. När han insåg att allt han skrev till mig och alla hot mot mig gick att spåra till honom så la han av.

Man kan göra mycket ont i anonymitetens namn - man behöver inte ta ansvar över huvud taget.  

Jag kan i och för sig förstå om en gift man eller en man i relation skulle vilja vara anonym. Men de fåtal jag varit i kontakt med har agerat precis tvärt om. De har klart och tydligt skyltat med vilka de är. Jag gissar det är för att skapa förtroende och jag gissar att det varit väldigt trygga män jag mött.

Relations- och intimitetsrädda singlar

Singlekillar ter sig rädda för såväl intimitet som relationer. De verkar fastna i beräkningen:

"Vad kostar kakan? Undra hur god den är? Kostar den inte lite för mycket? Nej den är nog för dyr...jag törs inte". De vågar inte ens smaka på kakan. Det är precis som om ett ligg eller flera kan leda till ofrivilligt äktenskap. Jag förstår mig inte på dem. Man har ju full beslutsrätt under hela resan. Man har rätt att ändra sig.

Män i relation tar för sig på ett annat sätt. Gilla eller ogilla - rakt spår. Raka rör. Men de är ju gifta och kan alltid gå på reträtt när som helst...."jag är ju gift". De är väl också intimitetshungriga så till den milda grad att de struntar i risken att "knyta an".

Nu får jag säga att jag faktiskt inte haft ihop det en enda gång med en gift man – annat än med en som fick leka och en som var i skilsmässa. Men jag tror detta gäller för alla gifta män. De har en slags grundtrygghet i äktenskapet och det vet att de när som helst kan välja att vända tillbaka utan att behöva förklara särskilt mycket.

Så hur gör man för att få en "trogen" single älskare?

Det händer mycket positivt nu

Förvirrad och smått i kaos drog jag ut på stan i fredags. Intrycket av den vän som inte höll fullt ut - eller om det var jag som inte gjorde det - hade förvirrat mig rejält. Gamla känslor och gamla erfarenheter virvlade upp i min hjärna och mitt hjärta var lite tilltufsat även om någon "kärlek" aldrig förekommit i denna nätrelation.

Jag drog in på favoritbaren och träffade min fenomenale väninna. Hon som alltid skrattar och som bjuder in den ena efter den andre i cirkeln av vänner. Jag hade jättekul. Jag tog så småningom en promenad runt baren. Det var trångt och folk svajade betänkligt. Där var han plötsligt....leende. En trivsam, snygg och stilig single som började konversera mig.

Vi åt lunch idag. Vi har gjort massor med annat också på bara några få dagars bekantskap men vad lämnar jag inte ut här i denna blog. Jag vilar lycklig i en IRL relation där vi båda blev attraherade och tände på varandra utan att ha tagit omvägen via vare sig websex eller den minsta lilla diskussion om sexuella preferenser. "Här och nu" var det som gällde. Det var ett ljuvligt spel - kurtis på högsta nivå.

Killen skrattar, pratar och bubblar som jag, ser väldigt bra ut, har oerhört sofistikerad stil, har en perfekt "CV", kan föra sig och vet hur en man skall hantera en dam. Vi förstår varandra yrkesmässigt och han verkar vara väldigt framgångsrik. Han har stil och ett varmt hjärta.

Jag fattar inte vilken tur jag haft som sprungit på denna pärla. Jag skall syna honom noga och håller han fullt ut så kanske jag ger upp kommande single liv. Han är tillräckligt bra för att jag skall inse att jag bara "måste" ge oss en rejäl chans.

Släng er i väggen alla föregångare och alla ni som aldrig träffade mig. Ni har ingen aning om hur en herre skall föra sig eller för den delen hur en dam skall behandlas. Ni har massor att lära er!

Jag tänker inte orda mer här och nu om denna relation - den är för viktig för mig. Dock skall sägas att det inte går någon som helst nöd på mig. Just nu får jag precis allt det jag behöver och lite till. Det finns några kommande blogposter och gror i min hjärna - de skall skrivas. Det finns en del obearbetad ilska som bubblar upp när jag är trött som idag - jag skall avreagera mig här. I övrigt är superharmonisk.

ps. Min VM profil är givetvis stängd.

Förvirrande dejt

Just hemkommen från en förvirrande dejt. Jag träffade en singlekille jag mött på Victoria Milan så dejten hade det där konstiga draget av reservation och men samtidigt öppen inbjudande sexualitet. Single killar är ofta räddare än de gifta. Det är precis som om det har mer att förlora....konstigt nog.

Vi träffades på stan strax bredvid hans bostad. Med vad som kunde varit en förevändning var vi tvungna att gå in och fixa ett ärende i lägenheten. Mina varingsklockor ringde givetvis men jag accepterade att följa med. Jag visste hans fulla namn tack vare min egen fyndighet. Han hade inte sagt det. Detta kändes konstigt.

Han var öppet sexuellt inbjudande och tog på mig. Han visade upp sitt vackra hem, bläddrade i en bok och kom mig väldigt fysiskt nära. Han satt i soffan på ett sätt som stolt exponerade det han har. Jag var öppen, pratade kanske lite för mycket, försökte fråga mer än förra dejten och det gick bättre. Denne man gav mig andrum på ett annat sätt.

Jag var intresserad givetvis men inte för snabbsex för stunden. Jag hade aldrig gått med på det. Men jag var inte bekväm då miljön var för utlämnande men jag ville veta mer. Jag blev törstig och bad om ett glas vatten. Precis som han gick sa han att jag hade ljugit om en detalj om mitt utseende. Samtidigt som han hämtade det skickade jag ett lugnande meddelande till min virtuella livlina. Vi kvinnor har ofta det - den fysiska säkerheten är viktig.

Han kom tillbaks precis som jag la ner telefonen. Han sa en vänlig kommentar som tydde på att han visste varför jag haft den framme.

Jag vet inte vad han hade väntat sig men plötsligt hade han fått brådskande mail från jobbet. Det vet i sjutton när han läste det - jag märket det aldrig. Strax senare står jag där på gatan och känner mig allmänt vilsen. Vad fasiken hände?

Det kom en förklaring per mail några dagar senare. Jag kan känna att han var ärlig men samtidigt känner jag mig blåst. Med referenser till en nyligen känslig historia drog han sig ur. Han ansåg jag var för seriös fastän jag söker en älskare. Fastän jag såväl i profil som i våra mail framhåller vad jag vill ha - en vän att leka med. Em vän att lita på och leka med. Han å sin sida ville hitta en kvinna att nyttja utan behöva knyta an.

Kanske var hans ord bara en fasad. Kanske var sanningen att jag inte dög. Men varför jobbade han så hår och så länge med att sälja i sig. Jag fattar det inte.

Trots allt. Jag väljer att tro på honom. Mönstret stämmer med mina egna iakttagelser och vad har jag för val?

Gåtan vad gick snett om det ens gjorde det?

Jag förväntade mig ett möte på neutral mark. Det är det varje kvinna förväntar sig och vill ha på en första dejt. Jag hade inte ens haft ditt fulla namn om jag inte varit förutseende att göra den där sökningen på Facebook. Tror du jag följt med alls utan ditt namn i bakfickan?

Första intrycket av mig kan inte ha varit helt fel annars hade du inte försökt ”sälja in dig” alls. Min reaktion på din säljsinsats var viss reservation. Jag gladdes med dig över din framgång men jag tar ingen för pengarnas skull. Det är insidan som räknas….och ett givetvis ett yttre som är Ok.  Vad jag kunde se så var det pluspoäng där – såväl insida som yttre.

Sen var du väldigt öppet sexuellt inbjudande men det var inte rätt i sammanhanget. Det hade funkat på ett café eller i en bar men inte i ditt eget hem på en första dejt. Sorry, men det kändes inte riktigt bra.

Vad sa jag, vad gjorde jag för fel undrar jag?
Jag var reserverad delvis, jag var definitivt obekväm, mina strumpor var osexiga  – jag hade inte räknat att behöva dra av mig mina vinterboots och jag pratade kanske om fel saker och för mycket. Men mitt i alltihopa undrar jag - vad hade du förväntat dig för resultat egentligen? En helkåt dam som bordat dig omgående eller en bara en titt? Jag var konfunderad och fattade inte dina syften.

Det finns en nackdel med att träffa många - man blir kräsen med tiden. Du var den första fullständigt fria single som skulle kunna ha platsat i min värld....som älskare....till lyst och glädje. Jag ville möta mannen i telefonluren – mannen jag ”connectat” med.  Mannen som fick mig lugn när jag speedade. Mannen som fick mig att spinna som en katt sent den där natten. Han fanns i din lägenhet. Hon som du gillade var också där. Jag vet det. Men de träffades aldrig IRL. Vi träffades aldrig.

Just nu känns det som om det hade varit bättre att ha legat kvar i den ljuva fantasivärlden. En våtvarm vänlig filt som gör exakt det jag önskar men som tillförs näring selektivt precis i den omfattningen jag vill. Jag hatar webbsexandets sura eftespel - det vill säga då man inte matchar.

Mitt svar på denna gåta vad som gick fel är helt enkelt det oväntade inslaget av att byta ram  – din  sanslöst vackra och trivsamma lägenhet. Det satte mig totalt ur spel.

 

Nu är det kokta ägget stekt

En av de killar jag mötte i våras via en vanlig dejtingsite dök upp i min mailkorg på Victoria Milan i kväll. Killen dumpade mig på ett väldigt besynnerligt vis. Efter en trevlig flirtig middag så skulle han gå hem och se på fotbollmatch - klockan 19:30. Vi hade träffats klockan 18:00. Inte ett ord till förklaring. Jag var dumpad helt enkelt.

Detta var i och för sig inget konstigt - alla kan inte gilla alla. Hans beteende under middagen sa mig dock att det funkade bra. Men jag gissar nu att amerikanare beter sig annorlunda på dejter (jag har råkat ut för en liknande till). De är artiga och spelar ett "spel" att få kvinnan att må bra. Sen schavotteras hon efteråt i stället. Svenska killar däremot försöker inte alls om det känns fel.

Jag har varit på cirka 15 dejter. Alla utom två ville träffa mig fler gånger. Båda två var amerikaner. Detta är helt klart för få för att ge något statistiskt underlag men jag tror det är en kulturell skillnad.

Åter till VM - tyvärr var jag ärlig nog att snabbt avslöja för denna kille att jag hade träffat honom tidigare. Jag skrev att ge honom nyckeln skulle vara meningslöst. Men jag är inte mycket för katt och råtta lek eller hämnd heller för den delen.

Inom loppet av några minuter hade vi skickat lite mail fram och tillbaka och jag gav honom trots allt min nyckel. Detta gjorde jag mest för att utjämna "maktbalansen". Jag vet exakt vem han är - hans fulla namn. Men han känner inte till mitt namn. Han fick åtminstone få se vem det var på bild.

Vi skrev inte många rader efter att han fått min bild. Han var trött och skulle lägga sig. Men han är on-line fortfarande. Hur fasiken gör jag nu. Smäller i dörren - skär tasken av honom eller blockar honom? Det vet-i-fasiken. Jag är fortfarande förbannad på honom.

---

Två dagar senare....

Jag skrev ett vänligt mail med några tips om livet på VM. Sen satte jag min profil som dold för icke-favoriter. Självklart är han inte på favoritlistan. Jag lever numera enligt deviset "ut med de som får mig att må dåligt men utan aggression".

Villrådig i dejting-djungeln

Dejten från förra veckan - han som inte ville ha en kärring - var en oerhört sympatisk och skärpt kille. Men han hade också en rejäl övervikt vilket han presenterade efter att vi kommit överens om en dejt. Jag kunde ju inte gärna backa då. Jag ville ge honom en chans och det fick han. Han var ingen gubbe kan jag tillägga - trots övervikten.

Killen var en proffsdejtare med över hundra träffar. Han hade ett protokoll han följde - inte på pappret men i minnet. Frågorna haglade över mig och jag svarade beredvilligt även om jag fick en känsla av att det var ett korsförhör snarare än en dejt. Jag svarade för han var kul, provocerande och gav mig en scen. Jag gillade hans hjärna.

På slutet av kvällen stämde han av hur mötet hade gått och ja sa som jag kände att det var en trivsam stund men inget att bygga vidare på. Han sa att han förstått det då jag inte frågat honom nästan något alls.

Visst är det så - är man nyfiken på någon så frågar man. Å andra sidan måste man ge motparten en chans att ställa egna frågor. Och hade jag velat fråga så hade det varit som att spotta i motvind.

I torsdags fikade jag med en gammal nätbekanting från Victoria Milan. Han ville komma längre i sin skilsmässa innan vi sågs. Nu var han redo. Han var lugn, snäll och hade en fysik jag gillar: Jag gick ner i varv när jag träffade honom. Min röst började bottna igen i diafragman - något den inte gjort på veckor. Han var OK om än något grå och lågmäld.

Jag känner mig som en resenär i livet. Jag behöver någon men frågan är om jag har tid att stanna upp.

I funderingarna över dessa frågor öppnade jag upp min profil igen. Det känns som om jag behöver bli golvad av någon lika bländande som #1 - min affärsman. Han stör mig fortfarande i form av att han satte upp en mall för det jag söker. Jag vill ha en man/älskare som har samma effekt på mig annars kan det kvitta. Jag försöker verkligen göra mig fri från detta spöke men det är svårt....

I går kväll hittade jag en lovande profil. Makalös CV, single och med bra bilder. Klockan fyra i natt vaknade jag upp och killen var on-line. Vi växlade några ord och jag skickade lite bilder. Sen somnade jag dråpligt mitt i alltihopa. Jag tror han blev lite skärrad eller besviken för jag hade ingen nyckel till hands bilder på morgonen. Jag  har skickat mina ursäkter för att jag somnade utan förvarning. Jag hoppas de godtas för killen såg lovande ut. Men det har de gjort så många gånger förut. Jag börjar bli luttrad.

 

Jag vill inte ha en kärring

Nu är jag riktigt ilsk igen. Inte så mycket för min egen del utan för mina systrar i samma ålder. Jag råkar gång på gång på män som säger eller skriver i sin profil på Victoria Milan eller andra dejtingsiter 

"Jag vill inte ha en kärring"

Nej men titta dig i spegeln då! Tänker jag i mitt stilla sinne. Hur mycket gubbe finns inte där. Jag ser lätt övervikt, plufsiga ansikten och lätt eller rejäl kulmage på de flesta killar över 45 år. Fotografi samt längd och viktuppgifter ger en ganska så hyfsad bild av en person. Sen kan givetvis en människa ha en ungdomlig själ som lyser igenom ett lite äldre skal men jag fattar inte hur de kan med att uttrycka sig så innan de ens mött en människa. Såsom du skulle vilja bli bemött skall du bemöta din omgivning.

Ett annat typiskt uttryck på Victoria Milan är:

Min fru är inte så  passionerad längre

Nej det tror attans det, Titta dig i spegeln. Se kulmagen. Hur ofta tar du hand om disken? Lär känna dig själv. Lär känna henne - var är hon i livet nu? Varför slutade du prata med henne?

Hur man kontaktar en dam på Victoria Milan

Könsfördelningen är skev på Victoria Milan. Det är bara att inse. Här är några tips för en man som vill lyckas.

Läs alltid damens profiltext och match noga. Fundera på om du kvalar in. Kontakta henne sedan på ett sätt som visar att du förstått det du läst. På detta vis ger du henne en känsla av att vara sedd och inte bara någon som råkat komma upp i listningarna. Det värsta budskap du kan ge en dam är att hon är en i mängden.

Kontakta henne inte med ett allmänt "Tjena hur är läget?" - de flesta av oss har inte tid för slötchattade. Det väller in mail hos damerna

Kontakta henne inte med en tom profil. Du måste visa vem du är i form av en väl bearbetad profil och personlig text. Damerna väljer i första hand de som vågar visa vilka de är framför de "gråa gubbarna" med standad-check-boxad profil. Att reda ut den mest grundläggande informationen som bör stå i var och ens profil på tu man hand med var ny man i mailboxen tar för mycket tid. Vi orkar inte med detta. Det är dessutom respektlöst att kräva någons tid utan att ha presenterat sig själv först. Det väller in mail hos damerna.

Säger hon sedan nej - respektera hennes svar. Argumentera inte. Om vi damer får svar som tyder på att killen i andra ändan inte har läsförståelse alls så förlorar du för resten av din VM tid. Om du agerar respektfull så har du en chans att komma igen. Hon kanske har en lång dejtinglista och vill inte ta in fler på den då "handläggningstiden" blir orimligt lång.

Jag vet av erfarenhet att trägen kan vinna. De som inte ger upp men agerar respektfullt finns kvar på "möjlig listan". En dag kanske timingen är bättre eller så har kravbilden ändrats. Då kan du få en chans igen.

Till sist - lär dig säkerhetsinställningarna så att hon kan svara på dina mail eller flirtar. Ofta är dessa inställda så att det inte går att maila svar.

Lycka till!
 

Om säkerhetsnojjiga män på Victoria Milan och bristen på kvinnor

Många män klagar över könsfördelningen på Victoria Milan. En del gissar 1 kvinna på 6 män. Andra 1 på 10. Helt klart är i alla fall att det finns fler män där. Sen tror jag dessutom att det är många kvinnor som nöjer sig med ett virtuellt äventyr såsom en het chat eller några heta mail vilket ytterligare försämrat oddsen.

Det sista har jag råkat ut för flera gånger att jag blir kontaktad av män som satt sina säkerhetsinställningar så tight att de inte kan ta emot mail ens. Hur skall då en stackars kvinna kunna svara? Jag har flirtat, jag har skrivit meddelande i min profil, jag har bett admin skicka e-mail till vederbörande men de fattar uppenbarligen inte.

Igår fick jag fatt på en sådan kille via chatten. Vi chattade en kvart och jag upplyste honom om säkerhetsinställningarna. Sen åkte han ut av någon anledning. Om han stängde ner eller om det var nätverksproblem vet jag inte. När jag nästa ögonblick kollade hans profil så var den endast synlig för favoriter. Då försökte han koppla upp sig igen men något gick snett. Jag gissar att han satt chatten så att den endast var tillåten för favoriter också. Men han hade glömt att sätta mig som favorit. Om detta var ett medvetet val eller ej vet jag inte och jag ger blanka fasiken i det. Men ni övriga bör kanske känna till detta.

• Mail i säkerhetsinstsällningar syftar på VM mail, ej mail i er privata mailkorg
• Om du sätter profil, mail eller chatt som endast möjlig för favoriter - då kan de icke favoriter inte svara dig. Med andra ord förvänta dig inget svar från "icke-favoriter"

Så ni som klagar - lär er säkerhetsinställningarna först. Var inte så säkerhetsnojjiga att de ni kontaktar inte kan varesig maila eller chatta med er.

En härlig helg

Jag har haft en härlig helg. Hela lördagen var jag på fotopromenad i skärgården med en singledejt med väldigt mycket av det jag söker. Men jag kände inget i det reella möter. Jag gör det dock då vi umgås virtuellt. Väldigt knäppt.

Det är en lång kille med allt vad bekvämlighet jag kan tänkas söka - villa, stor segelbåt och kajak. Värme, empati, närvaro i mitt dagliga liv via mail, SMS, telefonsamtal, chattar mm. Hans intressen är perfekta. Han vill inte bli ägd - han vill ha en vän att umgås med som grädde på moset precis som jag. Det låter perfekt men han drar inte ingång mig då jag träffar honom.

Jag vet inte vad jag skall göra....träffa honom igen och ge honom en andra chans...säga adjö....låta tiden gå...

Då detta möte blev ett litet antiklimax så trillade jag ner i ömkligheten och längtan efter den "omöjlige". Han som fått mig varm mest av alla men som är totalt out-of-bounds nu. Jag tänker på "han som gör rätt för sig" och som håller kontakten på avstånd. Med honom stämmer allt utom just det att han bor långt bort och som sagt inte är tillgänglig nu. Vi talades vid per telefon i veckan. Han får mig att må bra.

Jag tänker på förra veckans lunchdejt - jag funderar på att släppa in honom i alla fall. Ett enkelt okomplicerat ligg eller flera hade inte skadat.

Jag är en resenär...jag vill inte bli bunden...att hantera en singlekille som en Victoria Milan kontakt känns inte rätt. Det vill säga att umgås med honom för att jag behöver en kropp och en tillflykt. Jag är ingen hjärtekrossare.Men å andra sidan behöver jag mer än vad männen på Victoria Milan brukar kunna ge mig.

Vad gjorde honom het?

Min Victoria Milan dejt häromdagen slutade med en av härlig omfamning mitt på stans centralstation. Nog kändes det rätt men jag var ändå lite förvånad. Det var rart, hett och härligt men fulltständigt anständigt. Bara en darrning och ett djupt andetag avslöjade honom. Jag mailade och frågade vad han hade tänt på. Han svarade till synes ärligt med ett skarpt och välformulerat språk.

Han hade noterat min energinivå och funderat på hur den kunde använts i sängen.

Han hörde min röst och undrade hur det hade låtit om den hade fått ljuda helt ohämmat på ett hotellrum någonstans i stan.

Han hade funderat på mina bröst. Skulle de se ut som på bilden eller var det effekten av en vidvinkelförstoring som jag sanningsenligt hade upplyst honom om.

Han hade tagit in min person, skärskådat mina läppar och mun som är ganska liten. Han hade funderat på hur det hade känts att få sin lem omsluten av min mun. Hur tight hade det känts?

Han såg mina fingrar och tänkte på hur jag kunde smeka mig själv blöt och kanske hade gjort så en gång när vi bollat heta mail. Han bekände att han just då fick praktstånd under den rutiga duken på det ebenholtsfärgade bordet. Han både skämdes och njöt.

Jag svarade med mina samlade erfarenheter. Det vill säga att inget vi kan göra på ett rum någonstans kommer att gå honom förbi utan att påverka honom på något sätt. Kanske i form av smärta och bakläxa i livet. Kanske i form av en ny väg.och ändrade levnadsomständigheter. Kanske både och eller också bara lite dåligt samvete. Det handlar inte bara om "lust och känsla" - det handlar om smärta också.

Jag har nu lämnat tillbaka två män ”hela och rena”. En levde i en öppen relation som höll på att spåra ur och en höll på att skilja sig men ändrade sig på grund av nya yttre fiender. Jag vet inte om jag orkar med en liknande historia igen.

Jag bryr mig om de jag möter. Jag vill dem väl men jag själv tar stryk.

Och så väntar jag förstås på mannen som gör rätt för sig innan vi kan ses alls. Men detta gör inte ont - det är bara frustrerande.

Oegennyttig kärlek och kärlek utan att äga sliter nästan lika hårt som den "traditionella".  Enda skillnaden är att man vet att man bara har dessa män till låns. Det givna spelet ger en viss trygghet men det kan göra jäkligt ont ändå. Man är ständigt på undantaget vad det gäller uppmärksamhet - ofta är allt annat viktigare.

Så vad gjorde jag nu med min lunchdejt?
Jag la bollen tydligt i mitten av planen.
Han svarade genom att gå fram och titta på bollen.
Vem vet om det blir en ny halvlek?

Den manliga åtrån

Det var strax efter fyrtio år som jag insåg hur lätt det är att ragga upp en man. Jag berättade min erfarenhet för en manlig vän som erkände:

"Du behöver bara vinka när du är i en bar och så står vi där med pittarna i handen i rad". 

 Det tog några år till innan jag testade IRL och jag får erkänna - jag har problem med detta.

Med en man kan man aldrig veta - åtrår han verkligen mig eller åtrår han bara en kvinna med en mjuk famn, två tuttar och fyra stycken blöta blodröda läppar? Med en man vet man aldrig om man är en tillfällig erövring - en fjäder i hatten - och något som sen snabbt glöms. En kvinna vill aldrig vara en i mängden. Jag vill veta om en man verkligen åtrår mig  JUST MIG!

Inte för att jag har testat hur en kvinna fungerar i samma situation men jag vet hur såväl jag som mina väninnor fungerar. Jovisst kan vi ha "könlös" sex men det sker mer sällan än för män (tror jag). Vi har svårare att släppa taget. Vi tittar bakåt samtidigt som vi går framåt. En del av oss gör inte som jag - det vill säga de gasar sig inte ut ur de svåra kurvorna. De ligger istället på rygg som hjälplösa skalbaggar och ömkar sig i månader. Jämmer och elände.

Jag var på lunch igår med en man jag hittat på Victoria Milan. Hans strålande fysik, hans CV och hans uthållighet hade gjort mig nyfiken. Han hade uppvisat stil, integritet, eftertänksamhet, djup och hjärta i min mailkorg. Han hade uppvisat uthållighet. Han mötte upp mig med en hejdunder kram. Jag kikade på honom och insåg att han trots sina 1.84 var av typen "vältränad men spenslig" det vill säga ingen dunderhit.

Vi hade en bra lunch och ja - jag fann honom rätt sexig men höll tillbaka eftersom jag var lite osäker på hans förutsättningar att träffa mig. Själv måste jag dessutom erkänna att jag har jag lite för många möjligheter just nu och vill intervjua alla sökande till tjänsten innan jag rekryterar. Mot slutet av lunchen hade han avväpnat mig rätt rejält dock. Han hade pillat på mig omgångar, benet sökte sig fram under bordet, djup ögonkontakt mm. Jag retade honom "orfrivilligt" genom att slå honom på armen skämtsamt. Det där spelet sköter sig självt vare sig man vill eller ej.

Efter två timmar var det dags att bryta. Vi tog farväl på centralen. Han drog mig intill sig,  kramade och kysste mig på kinden med ena handen placerad på min stjärt. Allt detta var "välbekant och tryggt" med tanke på den kemi som hade byggts upp. Det ovanliga var hans djupa inandning och ofrivilliga rysning. Som ett asplöv i sommarvinden rasslade åtrån i hans kropp. Det var mysigt, det var skönt, det var sexigt att se en man bekänna färg så där mitt i vimlet på en centralstation. Det var härligt.

Jag gick småleende därifrån, tänkte lite grand och frågade mig själv - var det mig eller var det fenomenet "kvinna" han tände på?

 

Paus och kaos

Sömnbristen är akut och alla utrymmen för intryck är fulla.

Hetingen från dejten för två veckor sedan är avpoletterad totalt. Eller rättare sagt han så blev arg när han inte fick hela mitt förnamn - som är jäkligt unikt och spårbart vilket hans förnamn inte är - att han kastade in handduken. Jag svarade att han kunde få såväl fullt förnamn som efternamn om han skickade mig detsamma. "Jag vill inte ha något strul" svarade han och sa att han hade bestämt sig. Bra för jag fixade inte hans prat och jag har nu i efterhand insett att han antagligen var ute efter ett anonymt förhållande med mig. Jäkligt fegt och konstigt agerande i alla fall. Precis som om han sökte ett skäl att dumpa mig.

Det händer kul saker också.....

En "riktig man" - single och fläckfri - fyller min mailkorg och min mobil med SMS. Vi pratas vid ungefär varannan dag. Han ser bra ut och har hus, sommarstuga, segelbåt och tjänstebil. Han är till synes utan ryggsäck - tio år sedan separation från sambon han hade barn med. Han ger mig samma "må bra" känsla som #1 gav mig en gång. Han är ständiga närvarande....

Dejt var planerad till i fredags men den blev inställd. Hans pappa blev sjuk. Jag gick på AW med kollegor i stället.

#1 och jag har en yrkesrelation numera medan han löser sina två stora problem. Jag hittade ett potentiellt jobb åt honom i hans hemstad varvid jag fick överlämna hans CV till en gammal kollega. Jag höll på att dö av chocken när jag såg layouten och ordbajset och erbjöd mig att massera hans CV istället för hans rygg som numera är förbjuden frukt. Han accepterade och nu är den levererad och klar. En ny layout, order om var han skall klippa och vilka avsnitt han skall skriva om är levererat. Han tog emot mina förslag med en slags förtjust maschosism. "Kill your darlings" och han höll med. 


Jag är väldigt nöjd med den relation jag har med #1 - inget gör ont. Vi är superstarka båda två och har en alldeles unik "vänskap" eller yrkesrelation eller vad man nu kan kalla det för. Jag har egentligen avsagt mig all slags vänskap (vis av erfarenheter med andra män) men en man man delat kött med kan inte "bara" vara en affärsbekant även om det är det bästa ordet. Jag är helt trygg i vad-vi.nu-har-för-relation och vet att vi kommer ses igen oavsett vad som händer i våra liv och oss emellan. Han behöver inte vara min älskare - han duger till annat också.

En man från Victoria Milan fyller min mailkorg med heta rykande heta mail. Han vill ha cybersex men jag vägrar. Med all list jag kan uppbåda håller jag honom stången. Jag vet att ger jag honom det han behöver virtuellt så försvinner han i 2-3 veckor. De gör så männen....de blir mätta fort och lätt och är nöjda rätt länge medan jag bara får ökad aptit av cybersex. Men han är het - jäkligt het. Måste ses och upplevas IRL någon gång. Han vill träffas med det är svårt att få till första mötet.

Jag är lite aktiv på en annan dejtingsite än VM - mest för distraktions skull. Det hjälper bra när så behövs. I övrigt utsliten men vid gott mod

Arkiverad

Jag arkiverade alla mailen idag. Jag vill inte se dem. Jag vill gå vidare. Och jag gör det ganska så bra bortsett från denna stund vid datorn.

Jag kan få tårar ibland fortfarande men jag fyller på med positiva saker. Jag parkerar bollen på den andra planhalvan tills att jag åker till hans hemstad i vår. Jag lovade att höra av mig innan den resan.Det ger honom tre hela månader "at his own devices" eller i alla fall utan mitt inflytande.Om han dyker upp på den utlovade lunchen så har han full immunitet. Jag kommer inte att förföra denna gifte man. Han är tillbakalämnad "hel och ren". Hans hjärta får han ansvara för själv. Mitt är trasigt.

Kontot på Viktoria Milan är stängt sedan början av januari. Mitt hjärta gjorde ont då några bra kandidater dragit sig tillbaka. De gifta för att reda ut sina syften och singlarna gissningsvis för att de hittat någon med eller utan VM´s förtjänst. De bra killarna försvinner helt enkelt.....

Igår hade jag en dunderdejt med single kille. Han var lång och såg bra ur. Hans rygg fick min mun att vattnas. Men vad pratade han om? Ofta var det meningslöst pladder men så ibland så kunde det glimma till. Han verkade vara en bra människokännare - han ställde djupa och lite provocerande frågor ibland. Vi hade kul rätt och slätt!

Någonstans gick pladdret över i flirt. Ömsint pillande, noppande, strykande och plötsligt lutar han sig över det lilla barbordet och kysser mig. Han lukar gott och jag njuter en stund. Jag log efteråt och kände "han är min". Men vill jag ha honom? Vill jag äta limpa i brist på bröd? Eller kan det finnas en diamant inne i det lite meningslösa pladdret?

Han hade extremt god koll på läget och han ställde raka frågor när han tvivlade. Jag gav så bra svar som det bara gick. Vi flyttade över till en mysig soffa framåt 12-tiden. Lek och smek och pladder.

Jag upptäckte ett vältränat fotbollslår som fick mig att kvida av välbehag. Han frågade om jag ville missa bussen och stanna över men jag sa nej. Han ville träffa mig på söndag redan men jag sa nej. Mer lek och smek och pladder.

Klockan 00:40 sa han att det var dags att gå mot min buss som skulle gå 01:03. Jag var imponerad men väldigt förvånad. För första gången i livet slapp jag slita mig från en vän och springa till bussterminalen. Här var det ordning och reda. Han escorterade mig kärleksfullt till bussen och jag blev rejält upphånglad de sista minutrarna. Det kändes både härligt och "fel"!

Det är en oerhört skillnad på männen på Victoria Milan och single killar. Men jag inser att det går att få sex utan äktenskapslöften med single killar även för mig. Är jag redo ännu? Å andra sidan - behöver jag vara redo? Jag vill ju bara ha kul!