Vecka sex vilandes i kärlek

Det har nu gått sex veckor sedan jag träffade min vän. Jag är honom trogen - jag flirtar inte och jag mailar inte med andra män. Jag måste testa honom fullt ut och se om detta håller. Han är en makalös tillgång på alla sätt och vis. Jag kan bli kär - definitivt.

Trots denna lycka så ligger två gamla affärer eller affärer "to be" och gnager lite.

I ena fallet vet jag att killen är fäst vid mig men hans liv kom emellan. Då menar jag på allvar kom emellan. Inte bara lättjan och bekvämligheten alltså. Vi pratar allvarliga existentiella problem såsom liv och död. Han är och förblir såväl osynad som otestad och kommer väl hägra lång tid som en av de onåbara.

Jag tror han läser denna blogg.  Jag hade velat prata med honom. 

I andra fallet så har jag ett affärsmöte i killens stad i slutet av nästa vecka. Han drog sig ur då han kom in i två djupa livskriser varvid den ena innebar att göra ett tredje försök i äktenskapet som varit på fallrepet i massor med år. På oerhört kort tid och utan avslutningssamtal så fick banden huggas av. Jag lämnade tillbaka honom utan minsta knorr. Jag hade bara haft honom en natt men desto mer i min mailbox. Men han hade mitt hjärta - den enda som lyckats med detta under de sista tre åren.

Vid uppbrottet blev jag vimmelkantig och full med frågor och oavslutade tankar men mötet i maj hägrade som en chans att avsluta det som kan behöva avslutas. Mycket har hänt sedan det där mailet den 22 januari men trots det vill jag träffa honom. För att säga saker jag inte sagt ännu om än i dåtidens lampsken. Fråga det som jag inte frågade då - jag ville inte veta vid den tiden men klarar svaren nu. Det hade kunnat bli kärlek men med en omöjlig livskarta och enormt geografiskt avstånd att beakta så lät jag förnuftet tala snarare än mitt hjärta. Kanske kommer jag ångra detta.....

Mycket har hänt sedan dess framför allt då i form av den vän jag har. Trots det vill jag sitta på ett fik i hans stad, prata, sortera känslor och känna "vi gjorde rätt som bröt upp" och le som gamla goda vänner mot varandra. Eller också sker något annat och då får jag ta hand om detta på bästa sätt. Men jag har svårt att tro att något kan hända som kan rubba mina cirklar här hemma.

Han har inte svarat på mitt mail om ankomstdag. Jag vet han reser mycket och att han kanske inte är på plats och det återstår att se om han svarar alls. Jag faller här lätt tillbaka till det gamla reaktionsmönstret jag haft när han tidigare försvunnit ut i periferin utan minsta ord. Men denna gång tar jag mig inte illa vid. Jag ler igenkännande åt känslan och låter den segla iväg igen. Jag förstår den mannen idag. Det gör inte ont. Jag förstår affärsmannen....från hotellet.

Varför hör män alltid av sig först när man dragit vidare?

Det är nu tre veckor sedan jag träffade en single kille som slukar mig med hull och hår utan några som helst reservationer. Eller rättare sagt - vi slukar varandra. Han är makalös och han avgudar mig!

Jag har informerat de som stått på tur på min dejtinglista. Antingen har jag skickat dem ett mail med sanningen eller också har jag bara sagt att jag inte kan träffa dem. En del blir sura men de flesta tar det riktigt bra. Jag får mest lyckönskningar.

När hela mitt sinne är fokuserat på här och nu och mitt synfält smalnar av till tunnelseende...vad händer då? Jo de riktigt gamla goda årgångarna hör av sig. Det vill säga män som tackat nej (för tillfället) på grund av att de skall fixa sina egna liv. De män jag räknat ut mer eller mindre för gott men också de män som gett det absolut största intrycket på mig genom tiderna.

En väninna sa en gång att män hör av sig först när de inser att de totalt förtvinat ur viktighetsgrad i en kvinnas sinne. När de väl nått bottenstatus så börjar jakten igen. Jag börjar tro detta är sant.

Jag fick tre mail under veckan från tre av dessa män. Två ville bara ta tempen på mig men jag blev lite rörd över att de bryr sig fortfarande. Den tredje sa sig längta efter den träff vi skall ha å yrkets vägnar i maj. Han bekymrade sig dessutom för om han skulle vara i landet vid det tillfället. Det högg till i mig då denne kille har en del av mitt hjärta och kommer alltid ha det. Men sen framkom det att han behövde hjälp med sin CV och MS Word. Kanske är han inte så motiverad i alla fall.. Kanske var det bara om en väldigt ytlig behovstillfredsställelse.

Jag drog nästan en lättnande suck Om affärsmannen varit motiverad fortfarande så hade jag haft svårt att stå emot. Inga trohetslöften är avgivna mellan mig och min nya vän men det hade ändå blivit komplicerat.

Jag trillade tack och lov snabbt tillbaka till "här och nu" med lokale vän. Killen som körde 12 mil för att kunna umgås med mig i bilen i stället den stunden det skulle ta för att ta bussen till stan. Killen som tar varje chans som finns för att se mig. Killen som älskar att bjuda ut mig ståndsmässigt och visa upp mig. Killen som alltid skickar godmorgon- och godnattmail oavsett var han är i  världen.  Killen som älskar att ha sex med mig. Killen som är seriös men som samtidigt inte forcerar.

Han är bedårande. Kanske blir jag kär....vem vet. Jag njuter varenda sekund i alla fall.

En stunds lycka - och härlig sex

Jag har haft en makalös helg. Jag har fått kärlek i drivor. Ömt, ärligt, försiktigt, omsorsgfullt, begärande, krävande, sinnligt, mjukt, lagom våldsamt och helt ljuvligt. Allt detta kryddat med makalöst goda viner, vacker miljö, mängder av finess och god mat. Jag tror knappt det är sant.

Det är annorlunda att träffa en kärlekstörstande single som slukar en med hull och hår och som dessutom tar varenda chans som uppstår till att träffa mig. Det är skillnad mot de män jag mött via VM som alltid haft någon slags reservation.

Jag njuter varenda sekund. Jag vet inte vart resan går och det gör inte han heller. Vi njuter i det gemensamma vi har här och nu. Det räcker för oss.

Så gott som alla närmast sörjande i dejtingvärlden är informerade om att jag är upptagen ett tag eller kanske även på lång sikt. Alla utom två har jag gett besked och det är de två män som finns på väldigt långt avstånd - en i Sverige och en utomlands. En möter jag i yrket och det finns ingen anledning att informera honom tidigare då han har egna problem att lösa. Den andre tror jag läser denna blog ibland. 

Till mannen långt borta

Som jag sa en gång - jag väntar inte precis på dig. Det vore inte rätt. Du måste fixa ditt liv och sen får vi se. Just nu måste jag se om mitt eget hus.

Jag har ingen destinationspunkt på den resa jag befinner mig nu. Jag är bara "här och nu" och njuter fullt ut. Jag mår bra och jag får kärlek i överflöd. Det hade kunnat vara du - trots problemen. Men du valde att säga nej...i alla fall tills vidare.

På sätt och vis finns du med här ändå. Du och den andre mannen som bor långt borta. Ni satte en minsta standard som jag stundtals förbannat. Det blev svårt att leta med er två som förebilder. Men plötsligt en dag verkar han stå där framför mig. En lika bländande man med lika vacker själ och CV som du själv. Jag måste syna honom fullt ut. Innan och utan. I hjärta och själ. För han finns här....inom räckhåll. Precis just nu. 

Jag vet inte vart jag är på väg men läser du detta så kom ihåg. Knacka på den dagen du "kommit ut" och är en fri man. Hör av dig då med en tydlig förfrågan så ser vi vart min resa tagit vägen. Vem vet, bakdörren kanske står på glänt...men du måste prova och se. Om du inte rycker i handtaget så vet du inte och jag kommer inte märka om du gått över min bakgård. Kanske är jag single och kärlekstörstande igen. Kanske är dörren låst. Lova att prova!

Du finns kvar i mitt hjärta ...förevigt

KRAM

Småler.... tillfredsställd såväl kroppsligen som själsligen.