Ett av de svarta fåren kom tillbaks idag

Ett av de svarta fåren trillade ner igen i min mailkorg. En av de som valde att bedra sin fru för att få sex när han inte fick det hemma. En av de som hade provat lite damer på tjänsteresa men ej funnit rätt. En av de jag hade på "prospektlistan" men eftersom han ej var i skilsmässa ännu så passade jag. Jag ville inte vara verktyget/katalysator till att krascha ett äktenskap.

Han sa adjö i maj för att försöka rädda äktenskapet en sista gång. Jag hade gärna velat lyckönska honom men mailboxen var stängd. Det kändes snopet och samtidig rätt. Vi hade aldrig haft sex men han var en "vän" för mig efter kilometerlånga mail.

Borttappad vän eller utdraget jack

Idag dök han upp i min mailkorg som single. Om han är lycklig och fri eller svårt sargad vet jag inte. Jag blev vi alla fall glad för jag gillade den killen. Även om det hänt mycket i mitt liv så vill jag hålla kontakten.

Victoria Milan är ofta en nödlösning för äktenskap i kris. Samtal och mail med de jag mötte där sade mig detta gång på gång. Statistiken i efterhand visar detsamma. När man gett upp och skiter i följderna så går man till VM. Det är en tillfällig lösning för att härda ut eller få energi ut ur relationen. Det är inte rätt men så fungerar många män och kvinnor

Av de sex män jag kom nära på ett eller annat vis under två år så är

• tre skilda
• en kämpar för sin relation fortfarande men jag tror det skiter sig
• en befinner sig i vakum då det hänt saker i familjen - katastrofer, skilsmässan startades upp för många år sedan
• en är status okänd för, men hans fru är skriven utomlands, husen sålda och hon har flyttat. 

Victoria Milan är näst sista stationen för många äktenskap. Endast en av dessa män har inte blivit påkomna. De har valt att antingen vända hemåt för att slutföra skilsmässa eller för att lappa ihop

Vad gör jag med min återvändande vän då?
Jag fixar nog en affärslunch. Jag vill se hur han landat och jag har en del gamla VM erfarenheter jag själv vill prata om med någon. Jag bryr mig och vill ha honom i mitt nätverk men sex är uteslutet av många skäl.

Jag ler dock för jag fick i och med detta mail kvittens på att med respekt så behåller man sina vänner.....lyckat strategi.

Rak kommunikation tack!

Jag gissar att några män jag känner är här och läser ibland.

Om det är något du undrar över - ta direkt kontakt med mig. Dra inga slutsatser av det du kan läsa här. Det är mycket jag inte skriver om. Framför skrivet jag sällan om nuläget och de människor jag bryr mig om. Visst skriver jag även om de som är mig nära - eller väldigt långt borta - men jag utelämnar allt som är brännande hett.

Om du gissar att du är någon av de män som berört mig - maila eller ring mig i stället för att läsa här. Jag hatar röksignaler, gåtor och tystnad när det är rak och ärlig kommunikation som behövs. 

Lätt överslag i hjärnan

Nu har det hänt igen. En dröm jag hade visade sig vara sann. Kartan jag såg i drömmen var dock inte alls över en tysk hamnstad (något som "speakerrösten" sa). Det finns inget hav öster om någon tysk hamnstad helt enkelt.  Jag lätt konfunderad ända tills några timmar senare. Killen checkade då in i Stockholm i stället på sin Facebook. Kartan stämde precis. Inte nog med det - igår kväll begav han sig till Tyskland. Slump eller vad? Knasigt är det i alla fall

Detta med "meddelanden" som visar sig vara sanna är intressanta men stjäl också en del energi. Det är ju bara de speciella jag drömmer om eller får meddelanden från. Jag vet inte riktigt vad jag skall göra med dem. Ibland får jag reda på sådant som är väsentligt...ibland är det rappakalja och visar bara på att jag har svårt att släppa ifrån mig minnet av en del som inte förtjänar att vara i mitt sinne. Denne kille förtjänar det dock. Frågan är bara vad jag gör av det jag vet? Betyder det något alls?

I övrigt är jag less det mesta och i synnerhet på Familjelivs debattforum. Jag har engagerat mig där för att bearbeta en del gamla saker från Victoria Milan tiden och frånfället av min vän. Tänkte att detta forum skulle passa sig rätt bra då de finns alla slags typer där. Men ärligt talat så själ debatterna mest energi - de ger mig inget.

Somliga dränker debatten inom otrohet med samma ord igen och igen - de lyssnar inte över huvud taget. De är självklart i numerärt överläge och oerhört aggressiva. En del verkar älska att strö elakheter runt i kring sig utan att alls ha fattat vad en tråd handlar om. En del är bara oerhört envisa. Jag tycker att man måste ha respekt för de problem en trådägare har och inte köra med propagandamaskinen gällande det som självklart är det etiskt försvarbara men som inte direkt hjälper den som är i nöd. Man måste kunna lyssna även på de som inte gör rätt eller tänker rätt. Hur skall man annars kunna hjälpa eller få någon till insikt?