Jag har blivit bedragen en gång i livet (vad jag vet) och detta fixade jag väl egentligen för bra. jag var less på vår relation. Men jag kan känna igen en del av de beskrivningar jag finner på Familjelivs Otrohetsforum. Inte för att jag känner igen mig från den gången men från andra händelser där jag känt smärta, sorg och svartsjuka även om dessa känslor inte framkallades av otrohet.
Var och en är ansvarig för sina handlingar.
Var och en är ansvarig för sin egen hälsa.Var och en är ansvarig för hur man hanterar krissituationer och vägen tillbaka.
Som en oerhört passionerad människa med stor förmåga till att ge sorg/smärta/ilska (what ever) för mycket tid och energi så har jag kommit till insikt att risken är stor att jag förvärrar skadan med min egen tankekraft och "fantasi" . Det är lätt att lägga energin på fel saker. Det är lätt att gräva för djupt i oförätter, sorg och svek.
Förr trodde jag att "om jag behöver 200 000 varv i ekorrhjulet så är det lika bra att göra det med en gång". Idag vet jag att jag måste bryta. För många varv i hjulet kan göra att till exempel missuppfattningar permanentas i mitt sinne och onödig energi och massor av känslor läggs på det som inte visar sig vara sanning. Det är bättre att avvakta...ställa frågor...och gå vidare.
Man skall inte slå ifrån sig sorgen eller ilskan - men inte heller låta sig omfamnas av den. Ta emot dessa känslor som såpbubblor som kommer svepande från himlen. Låt den svepa vidare. Eller varför inte brännmaneter? Den som slår på brännmaneten drabbas bara av lösa trådar som bränner helt utan att man kan kontrollera dem. Trådarna som sitter kvar på maneten går att hantera. Betrakta maneten med den känsla som är den rätta men låt den sen svepas förbi med hjälp av havströmmarna,
Förr trodde jag att "om jag behöver 200 000 varv i ekorrhjulet så är det lika bra att göra det med en gång". Idag vet jag att jag måste bryta. För många varv i hjulet kan göra att till exempel missuppfattningar permanentas i mitt sinne och onödig energi och massor av känslor läggs på det som inte visar sig vara sanning. Det är bättre att avvakta...ställa frågor...och gå vidare.
Man skall inte slå ifrån sig sorgen eller ilskan - men inte heller låta sig omfamnas av den. Ta emot dessa känslor som såpbubblor som kommer svepande från himlen. Låt den svepa vidare. Eller varför inte brännmaneter? Den som slår på brännmaneten drabbas bara av lösa trådar som bränner helt utan att man kan kontrollera dem. Trådarna som sitter kvar på maneten går att hantera. Betrakta maneten med den känsla som är den rätta men låt den sen svepas förbi med hjälp av havströmmarna,
Den som blivit bedragen har ansvaret för sin inre värld även om skulden (oftast) ligger på den som bedrar.
Men båda måste ta ansvar - såväl i relationen som i respektive själ och hjärta.
