Klarsynt en kort sekund - om maktbalansen

Jag skrev några rader igår till en kille som blivit dumpad av en några år äldre dam. Det var en kille på familjeliv - ett livligt diskussionsforum. Killen betedde sig undergivet, smörade, "tiggde och bad" i princip men fick inget gehör från damen. Han kunde inte fatta vad som hänt och hur hon kunde fått ändrade känslor på bara tre månader. Hon hade berättat att hon dejtade en annan kille.

Jag skrev att det inget fanns att göra för hans del. Vad han än gjorde så underminerade han grunden han stod på för varje utspel befäste bara hennes "övertag" och förstärkte hennes ointresse. Han grävde sin egen grav i stället för att hålla distansen och kanske en dag springa på henne av en ren slump eller vänta på att hon tagit stryk i pågående relation och ville ha en snäll älskare. Han var rent ut sagt naiv....och hopplöst förtjust i damen i fråga och självklart förkrossad.

"Om jag inte hör av mig kommer hon glömma mig helt och hållet"

Jag vet att jag pratade av egen erfarenhet. Jag vet att jag gav råd som en vän gett mig en gång. Jag vet att det jag skrev var så himla rätt:

"Sök dig vidare - glöm henne"

Varför lyckas jag inte själv då? Varför går jag fortfarande på samma mina gång på gång - i alla fall när jag är trött och sliten? Varför är jag inte nöjd med det jag har? Varför kan jag inte släppa taget även om jag gör det i mina handlingar nästan jämnt.

Jag ser samma beteende hos männen på Victoria Milan. De som jag mailar fastän jag inga planer alls har på en ny affär. De som jagar mig och har hopp om en framtida affär fastän jag redan i mail #2 talar om att jag inte bor på den ort jag ser ut att bo på. De som jag omgående sågar.

Jag har en del intressanta "samtal". Jag ställer en del av de frågor jag vill - jag grillar dem delvis om än på ett vänligt sätt. Jag vill veta hur en man tänker...det vill säga om det nu finns något som är en speciell manlig logik och manligt tänkande.
 

Maktbalans och shackspel

Det är konstigt detta med maktbalans mellan könen. Mellan kvinna och man vid flirt, kurtis och sexuella relationer tänker jag då på. Maktbalansen är oerhört viktig i alla fall när det inte råder jämvikt. När harmoni och jämvikt råder så tänker man inte alls på den. Men så fort hamnar i underläge så lider man. Hamnar man i för mycket överläge så finns det risk för att man tappar intresse.

En människa som sårat mig i omgångar utan att egentligen veta om det och utan att jag haft någon som helst rätt att ställa krav har haft övertaget ett tag. I sin frånvaro. Han vet inte ens om det. Det är bara jag som känner av det hela, Jag har funderat på nästa drag länge. Jag vill få övertaget och har dividerat hit och dit om hur jag skall göra.

Jag funderar på varför detta är viktigt men kan inte finna något annat skäl än vinnarinstinkt. Jag vill inte vara "förloraren" i den maktkamp vi haft under många år. Kanske har jag tolkat honom fel. Kanske har hans övertag bara funnits i min hjärna. Ibland tror jag att jag haft det egentliga övertaget men "there is a time and a place" har stoppar vidare umgänge.

I går yppade sig chansen. Jag drog mitt drag. Han svarade oväntat och med intresse och då bestämde jag mig att avvakta. Så länge jag inget svar ger så är jag i överläge. Så länge jag inte svarar så har jag utrymme att manövrera.

Det handlar inte om att jag skall "grilla" honom. Det handlar bara om att jag inte vill komma i underläge igen. Jag tänker inte leka med honom som katten med råttan - det gjorde jag en gång med bravur men jag tror inte på att detta funkar nu. Och jag vill inte - relationen är avslutad. Sen är jag dessutom inte en kvinna som gillar att spelar spel. Jag är ärlig och känslig i det jag kommunicerar. "No games!"

Jag avvaktar helt enkelt med nästa drag på Victoria Milan. Jag låter julstressen flöda in och tränga undan alla funderingar. Schackpartiet får vänta.

Jag älskar henne - därför väljer jag att vara otrogen

Många av de män jag mött på Victoria Milan har sagt att de älskar sina fruar och vill inte göra sina barn illa - därför väljer de att skaffa sig en affär. Jag hade en liknande mailkonversation med en man rätt nyligen. Men han insåg att denna konstruktion bara var en tillfällig lösning. Hans fru visste om vad han gjorde och han hade lovat att inte skaffa sig en älskarinna som kunde riskera att vilja ha och bli med barn. Han spelade med öppna kort.

Jag får säga att jag respekterar hans livsval även om jag anser han gör fel. Detta var vad jag skrev härom kvällen. Detta är vad jag skulle vilja säga till så många fler men inte fått chansen.

---

Brev till en kontakt på Victoria Milan

Jag tror män har en större tendens än kvinnor till att "älska sin egen bekvämlighet" och därmed inte bryta upp från äktenskapet och gå vidare. En del säger sig älska sin fru - ja som vän. Men inte som livspartner. Inte på det sättet hon förtjänar att bli älskad.

Jag tror män är bekvämare helt enkelt. Jag tror inte de ställer så stora krav heller på att relationen utvecklas med livspartnern. Jag tror det är när samlivet dör - när utmaningarna och utvecklingen i relationen avstannar - då avstannar samtalen. Sexet uteblir....intimiteten uteblir...De sitter fast i vanemönster och orkar inte ta ställning. De vill både ha kakan och äta den...de väljer att bedra.

För en man verkar det ofta räcka med en sängvärmare, mat på bordet och vackert hem och barnen inom räckhåll. Deras sexbehov slås på mycket enklare. En kvinna kräver mer för att sexlivet skall funka. Allt måste egentligen funka -  vardag såväl som fest.

Jag har varit i kontakt med massor med män på VM i samma situation - endast tre har "erkänt" för sig själva vad det handlar om. En av dem verkar vara du. Ja jag tycker det är fel för detta binder upp såväl dig som din partner. Som en övergångsfas är det en sak - men som permanent lösning är det helt fel. Tänk om du träffar en du verkligen bryr dig om - om du sitter fast för längre så drar hon. Din fru kan missa chanser.

Bekvämligheten pacificerar er båda. Barnen känner av även om ni inte grälar. Omedvetet ser de på sina föräldrar och präglas av "kärlekslösheten" (mina barn har sagt detta i efterhand). Mig tog det 2.5 år att bli fri - trots 100% samarbete. Vill du vara låst så länge?

Med varm hälsning,

Lust och Känsla

Att bita ifrån sig - på fel person

Att bita i från sig på "fel" person är sällan rätt taktik. Men ibland är det ljuvligt skönt.

Det finns en hel del obearbetat på hög. Känslor jag inte kan prata med någon om. Iakttagelser som behöver ventileras, sorteras och kategoriseras. En del behöver slängas....för gott. Det är svårt när man tappar kontakten med de personer det gäller.

En del av dessa saker var omöjliga att prata om tillsammans med mina gamla "vänner" från Victoria Milan. Jag saknade flygperspektivet då. Det har jag nu. Nu är de borta.

På familjeliv har jag haft en långdragen diskussion med en man som påminner om en av de notoriska bedragarna jag blev uppvaktad av. Just den killen åt jag lunch med en gång - jag var bara tvungen att kika in och se hur det ser ut under huven på en man som är ute efter sin 7:e älskarinna. Det var ett fascinerande möte samtidigt som jag tog avstånd. Charmerande, världsvan, flirtig - en man som kunde detta med stil och visste att han var bra på "hantverket" och kunde ge fontänorgasmer till varenda kvinna. Men jag ville inte bli en i mängden och jag ville inte vara den som han bedrog sin fru med (en tämligen ny modell). Jag tackade nej.

Killen på Familjeliv var sanslöst naiv - han fattade inte alls vad han höll på med. Han fattade inte vilken skada han han orsakar om han blir påkommen. Han fattar inte vilken skada hans otrohet gör på relationen redan idag. Han fattade inte smärtan i barnen den dagen allt avslöjas...om det gör det. Han tror han kan hålla på för evigt....utan att bli påkommen. Jag tror han hade avverkat en mängd damer.

Jag har nog allra svårast för de naiva

Vi munhöggs under några dagar. Jag tror han gillade motståndet jag gav men jag blev allt syrligare och syrligare. Jag fick sagt en hel del som jag egentligen velat sagt till ett par tre stycken män jag mött eller mailat på VM. Det var skönt. I slutomgången i kväll var jag på väg att ta fram storsläggan och mosa tasken på honom men jag lät bli.

Killen på LinkedIn mailade jag idag. En vänligt not med hopp om lycka i karriären framöver. Det var lagom. Det var rätt. Det skickades med lagom handläggningstid. Det var korrekt.

Det tredje svarta fåret hörde av sig idag

Jag fattar inte riktigt vad som händer. Eller också är det bara jag som har fel tidsperspektiv på mina manliga bekanta. De uppfattar helt klart inte tiden som jag gör. Precis lagom till att jag ger upp en relation som bränd eller död så hör de av sig igen.

Ytterligare ett svart får hörde av sig idag - då via LinkedIn. Jag skickade ett mail till honom för cirka nio månader sedan då jag på linkIn såg att han blivit uppsagd. Jag skrev att jag hade förstått att han hade det svårt och att jag i den mån jag hade rätt kontakter skulle ställa upp för honom.

Jag fick inget svar alls.

Killen hade raggat på mig två gånger på Victoria Milan. Han var en av de få återfallsförbrytare som jag sprungit på där. Första gången var jag lite intresserad men han backade med orden att "jag verkade vara kall och okänslig" (jag var skeptisk). Andra gången träffades vi på lunch. Det var en trivsam typ men jag kände inget mer än avvaktande intresse. Det var med andra ord inte ett möte som skulle leda raka vägen till sängen. Sen var han ju också återfallsförbrytare och jag kände att jag inte ville ha en sådan lekkamrat. Jag kan inte finna deras handlingar försvarbara på något som helst sätt. De har satt det i system att bedra sin kvinna - gång på gång. Annat är de med dem som är i själslig nöd för att deras äktenskap havererat - dessa kan jag känna sympati för. En man som däremot kommit tillräckligt långt i skilsmässoprocessen hade varit välkommen men inte en man som hade otrohet som "sport".

Ett halvår efter att kille blivit uppsagd skickade jag ett mail till hans privata mailadress. Hans lyxiga lägenhet var till salu enligt länk på LinkedIn. Återigen poängterade jag att det var ur nätverkshänseende som jag tog kontakt och att jag skulle hjälpa till om jag bara kunde. Jag räknade med att han precis som min utländske vän höll på att konsolidera sig tillsammans med frun på grund av "nöd"- det vill säga inget raggande på Victoria Milan. Inget vänsterprassel. Jag skrev dessutom att jag var upptagen och inte jagade längre - detta för att få honom till att förstå att jag inget sexuellt hot var alls.

Inget svar den gången heller.  Jag grät definitivt inte - jag var bara lite "pissed off". Killen hade aldrig berört mig på djupet.

De sista dagarna har jag funderat en hel del på det julbrev jag skall skicka. Igår kom jag att tänka på den här killen som inte svarat för han brukar alltid skicka julbrev. Jag funderade på om jag skulle ge honom en liten näsbränna - bara för att han skall förstå att man inte skall negligera de små kuggarna i nätverket. Man kan faktiskt uppföra sig helt korrekt trots att man tidigare fått inbjuda till flirt eller sex på hotell. Jag slog dock bort tanken med näsbränna. Vad jag lärt mig sista åren är att inte smälla i dörren. Det skapar bara negativ energi. Killen kan må skit - kanske till och med vara djupt deprimerad. Men ändå....jag finner hans agerande väldigt oartigt.

Nåväl - nu väntar jag väl en tid med svar. Tyvärr vill jag alltid svara omgående men i detta fall är det helt fel. Jag måste lära mig att agera som en affärsman och helst skaffa mig samma tidsuppfattning som män. Det vill säga multiplicera handläggningstiden med 100 cirka.

Vad det gäller min gamle utländske väns frånvaro i mailkorgen så hittade jag följande bild. Den värmde gott. Detta synsätt skall jag ta vara på.

Du kommer inte gå oberörd

Ett brev till en kontakt på Victoria Milan

Nej det är inte kul när äktenskapet stagnerat och så har nog de allra flesta här på VM. Man slutar att utvecklas och prata någonstans och då dör kärleken. Glöm ej att vad du än gör här - oavsett om du träffar någon här eller ej - så kommer det att påverka dig på något vis. På gott eller ont.

Du kan få en härlig tid, du kan rusa hem och hantera vardagen med lättat hjärta och älska din sambo/fru igen för den hon är för du får resten av en älskarinna. Du kan bli påkommen och såra din fru/sambo. Du kan bli dumpad av din älskarinna och må skit. Du kan såra henne själv. Du kan också få ont på ett annat sätt som innebär att du inser att du älskar din fru och att du vill satsa på det du har. Du blir rädd för vad du håller på att orsaka vilket är sunt. Du dumpar då din älskarinnan…hur känner hon det då?

Det som ter sig som lek kan göra jäkligt ont även om reglerna är glasklara. 

Jag hade en vän i utlandet som jag hittade på VM. Vi mailade i 18 månader. Han åkte tyvärr över Atlanten och det innebar att vi inte kunde träffas. Vi gjorde "slut" flera gånger - antingen genom att han tystnade (för att läget var lönlöst gissar jag) eller genom att jag smällde i dörren för hela grejen sög så mycket energi.

Efter 18 månader sågs vi på hotell i Stockholm. Ja vi hade middag och makalös sex - två fysiska främlingar kortslöt till sist den laddning som byggts upp efter oändligt långt förspel och stor vånda. Blixt och dunder! Vi skulle träffas snart igen trots avståndet.

Kanske fick han ont i själen av att ha träffat mig och haft det ljuvligt och sen inte ha detta inom räckhåll på hemmaplan varken i form av en lokal älskarinna eller frun. Kanske var det krass ekonomi – han hade blivit uppsagd. Kanske var det något annat som hände. (Jag vill ha svar men har inte fått chansen att fråga).

Under 14 dagars tid jagade han som en idiot på VM - han hade två profiler uppe samtidigt. Jag frågade vad han höll på med. Han var i själslig vånda på något sätt framgick det. Båda profilerna togs ner. Tre veckor senare släppte han bomben - nytt försök med frun på hemmaplan.

Hur kul var detta för mig?
Där satt jag ensam och utan chans att prata ut med honom och jag teg. Utan chans till "efterprat" och förståelse. Jag var stum av förundran för att han tog tag i sitt liv och för att han inte var en 100% player (vilket jag skyddat mig själv genom att tro). Jag började se honom som en hedersman.

Vi sågs en gång till på ett fik, Inget djupt prat - omständigheterna var inte de rätta. Det blev ett fint avsked men fan vad ont det gjorde efteråt! 

Min vän var bara till låns så jag lämnade tillbaks honom hel och ren utan krossat hjärta. Ja sa precis det han ville höra. Jag dunkade honom i ryggen för att han tog rätt beslut och grät mig till sömns ett antal nätter i tysthet. Vi höll kontakten tills nyligen - små artighetsnoter inget annat. Tyvärr stal han en bit av mitt hjärta även om jag kämpar med näbbar och klor att få det tillbaka.

Detta var inget jag hade med i planerna - jag knöt an. Jag var inte kär - jag knöt an. men det gör ont nog.

Vad vill jag säga med detta?
Jo allt vad du gör här kommer att påverka dig på något vis. Till det bättre eller sämre oavsett om du löper linan fullt ut eller ej.

I värsta fall blir du en vaneförbrytare med sju älskarinnor på fyra år (jag har fikat med en sådan – de finns). Eller en man som bara vill flirta och webbsexa och som drogar på detta ständigt och lever ett separat virtuellt liv. Eller så blir du sårad som en annan av mina kontakter blev här - han blev utnyttjad och dumpad av en dam. Sexuellt frustrerad mötte han mig och hade planerat samma sak - d.v.s. sexuellt utnyttjande redan första dejten när han drog med mig till sin lägenhet mitt på blanka eftermiddagen. Men så brast det för honom. Rösten gick upp i falsett och han fick panik och "flydde". Men först var han tvungen att sparka ut mig ur lägenheten. Det var knäppt - helknäppt men jag trodde på det han beskrev i sitt mail efteråt. Han backade på det han var på väg att göra - han kunde inte utnyttja mig. Han hade ett samvete. Men det gjorde ont i mig ändå trots att inget hände. Jag hade haft stora förhoppningar på killen. Han passade min dåvarande livsplan....

I bästa fall kommer du till insikter innan du gör dig själv eller någon annan skada. Eller också blir detta språnget till en skilsmässa. Vem vet... men du kommer inte gå oberörd från Victoria Milan…jag lova. Så var nu inte naiv i det du skall till att göra....kanske. Oavsett om du gör det eller ej så kommer detta att påverka dig.

En gammal vän

En gammal vän från Victoria Milan dök upp i min mailbox häromdagen. En av de som jag aldrig träffade fullt ut. En av de som träffade andra damer på VM utan att hitta rätt. En av de svarta fåren som gick hem och gjorde sin hemläxa. En av de som försvann med en kortfattad avskedshälsning.

Killen är nu lyckligt skild och hade just sålt huset. Han hade dessutom gått och blivit kär men ändå dök han upp i min mailbox. Allt detta är OK. Jag var aldrig kär - men jag gillade honom som person. Och för all del hans kropp...

Jag gillar de där männen som inte bara ser en som tillfällig distraktion för potentiell klåda i skrevet utan som kan ha en långsiktig relation. Om så bara som vänner.

Ja jag har ont...jätteont

Ja jag har ont i själen. Riktigt ont. Familjeproblemen sänker mig. Jag har aldrig någonsin varit i lika stora svårigheter som nu. Och problemet är olösligt - det finns ingen väg ut. Det gäller en familjemedlems hälsa.

Detta drabbar hela mitt väsen och framför allt då sömnen. Jag orkar inte med vardagen. Jag ser mycket i svarta färger. Jag har inte ens kunnat träna på grund av en förkylning och då blir det snabbt becksvart för mig.

Jag jobbade hemma idag men  var så trött så att jag planerade en tjugo minuters tupplur. Det gick inte alls -hjärtat låg på 140 slag per minut på grund av inre stress. Ikväll tränar jag trots förkylning;

Samtalen på Victoria Milan äcklar mig. Jag jagar ju inte på allvar och vad skall jag ha en "gift" man till även om det så bara gäller mail via Internet. Jag känner mig som en bedragare i dubbel bemärkelse. Jag vill ju inte ha dem men samtidigt vill jag veta hur de tänker. Dessa "samtal" föder tyvärr hopp hos de män jag har i brevlådan. Dessa hopp måste jag snabbt ta kål på innan det går för långt. Inte för att jag kommer falla men jag vill inte sårar dem på något som helst sätt. Den skada de kommer att åsamkas får de fixa själva. Jag vill inte vara delaktig i detta.

Snart vet jag inte vart jag skall ta vägen med de frågeställningar jag har i livet.  Den person de egentligen berör (utöver mig själv då) är fortfarande tyst. Varför är det så jäkla enkelt att bara "checka ut" när något annat finns högre i prioritetslistan. Jag är som luft för honom luft igen....

Jag vill inte ha deras kåta taskar...

Efter 18 månaders bekantskap hade jag hade sex med en man som var gift. Det verkade vara slutfasen av äktenskapet så samvetet var dövt för både honom och mig. Han hade bestämt sig för att leva dubbelliv men han vände åter hem igen efter en tid. 

Jag vet inte om jag var en idiot eller ej men då kändes det som äkta känslor om än med uttalad "icke äganderätt". Jag var inte manipulerad...jag var tagen med storm. 

Fortfarande önskar jag hade fått njuta ett tag till.....tills det där rosa skimret runnit av och den grådaskiga patinerade mindre smickrande ytan kommit fram. Det hade varit enklare då än vad det är nu.

Nu fördriver jag tiden med att frottera mig i dyn hos de som bedrar sina fruar. Jag vill se deras sjaskighet. Jag vill känna deras dåliga andedräkt. Jag vill se deras feta magar och gubbighet. Jag vill definitivt inte se en vältränad triatlontävlare framför mina ögon - jag vill se en gubbe. En gubbe jag kan glömma.

Ingen kommer när mig. Ingen får röra mig. Ingen får ens bjuda ut mig på fika eller ett glas vin. Jag vill hålla distansen. Jag vill inte ha deras kåta taskar vare sig i mig eller bredvid mig. Jag vill inte ha dem alls. Jag vill bara förstå eller drabbas av så mycket äckel att jag blir fri.

Jag gör allt vad jag kan för att i realtid och i verkliga livet ägna mig åt nära och kära.

Varför är det så svårt att glömma?
.

Om affärsmän, affärsmannakultur och älskare

Jag har haft en bra dag trots många distraktionsmoment - bilen på verkstad bland annat och störiga barn.

Jag hade en lång diskussion med en affärsman från samma land som en av mina gamla X-älskare kom ifrån. En person som jag ibland hade svårt att förstå mig på. Killen jag chattade med hade regelbundna besök till Sverige och hade stor kunskap i hur svenskar gör affärer.

Jag fick de kulturella skillnaderna klarlagda utan att på något som helst sätt lägga orden i munnen på denna vänliga man. Han beskrev en bild med egna ord som stämde bra med min. Hans nationalitet är tuffare i affärer och mer undanglidande. Svenskarna är rakare och kör oftare med öppna kort. Bilden stämde bra med de jag sett hos X-älskaren och fått verifierat av andra branschmänniskor. Undanglidande när han inte hade svar på tal, behövde väntetid eller kanske ville ha mig i depån för framtida behov.

"Har jag ingenting sagt så finns ingen stängd dörr"

Killen jag chattade med garvade gott när jag nämnde att hans landsmän ofta behandlade sina kvinnor som affärsrelationer. Vi hade riktigt kul.

Tjatet på Victoria Milan och Facebook håller mig igång och skingrar den trötthet och sorg som egentligen inte alls kommer på grund av män (även om det kan te sig så i denna blogg). Jag kommer definitivt inte träffa någon denna gång. Jag vill bara efterbearbeta en del iakttagelser och hypoteser. Var gör man då inte detta som allra bäst - jo på Victoria Milan förstås.

Jag kom idag ytterligare ett steg längre i mitt "aftermath" problem. Jag tappade respekten för killen ....lite grand. Jag skickade iväg en virtuell brakfis i form av en skämtbild. Jag vet att han garvade gott och jag skiter i vad han tycker om mig  - bilden var burdust osmaklig (självklart inget sex). Jag vet han ler i sin kammare men sitter med någon jäkla tvångströja på sig. Den har han valt själv - men jag har ingen aning om varför. Jag vet jag fick honom att skratta och det stärkte mig i den "osynliga maktkamp" som försiggår.

Jag mådde bra idag när jag klev ner från smaklighetens, måttfullhetens, stilens och dygdens altarring.

Storstädning på min blogg och i relationer

Jag har börjat städa bort en del patetiskt dravel. Det vill säga texter vars enda funktion var att lindra någon slags smärta. Smärta som jag tror gått över nu.

Jag har även dragit ett kort i det tysta spelet med mannen långt borta. Jag inser att han bör städas bort också. I alla fall den variant som huserat i mitt sinne den sista tiden.

Och hur gör man då detta? Jo jag sticket näsan djupt ner i dyn så att stanken till sist blir så fasansfull att jag flyr och kan förhoppningsvis lämna för gott. Jag öppnade upp min Victoria Milan profil igen för att bli "mätt" på den typen av män. Jag tänker inte träffa eller ens ha en endaste het mailväxling med en enda av dem. Men jag kan per mail ha diskussioner och kanske få de svar jag söker för att förstå och få frid.  Jag tror det finns generella svar som återkommer i var mans historia....dessa vill jag veta.

Sen kan jag ju alltid roa mig med att mucka gräl med några av dem. Det finns en del mindre begåvade män där. Män som inte tål ett vänligt "nej tack" och då ger jag gärna svar på tal. Undra hur många som kommer ha blockat mig inom en två veckors period :)