tisdag 8 september 2015

Ett kirurgiskt snitt

Jag har aldrig trott på kirurgiska snitt gällande relationer förens nu. Jag hör inte av mig. Jag väntar inga meddelanden. Jag drar mig tillbaka och väntar på att chockverkan går över. Det gick så fort även om det inte förvånade mig alls.

Det finns inget att prata om. Inget att reda ut. Vi vet varför vi går skilda vägar. Vägdelaren fanns redan från början i vår relation men vi trodde väl båda på ett under som inte skedde.

Jag vill låta honom vara i fred också. Jag tror han behöver det precis som jag. Jag tror han var mer kär än jag även om det var han som tog upp tråden.

Jag börjar njuta av ensamheten och möjligheten att rå mig själv fullt ut. Det känns skönt. Jag inser att jag har möjlighet att återigen bli upp över öronen kär igen. Något jag saknat sista åren och trodde jag skulle få uppleva igen efter skilsmässan. Vänskap räcker inte för mig. Inte nu i alla fall. Jag vill ha mer. 

onsdag 2 september 2015

Ensam igen

Det varade i drygt två år men nu är jag ensam igen. Jag är både lättad och vemodig. Lättad för att jag inte kunde älska honom nog och för att han hade en önskan jag inte kunde tillfredsställa, Vemodig för han var och är en god man. Dock gråter jag ej.

Vi njöt av varandra till 100% men var inte menade för varandra på sikt. Det var en tillfällig lugn hamn ....vi behövde varandra..

Jag orkar inte med en "heltidsrelation" på ett bra tag,  Jag har en hel del att lösa hemma och vårda såväl föräldrar som barn.

Under åren som detta varade har jag slitits mellan då och nu. Jag har haft svårt att få ro. Jag har haft en del oupplösta knutar som funnits kvar sedan min tid på Victoria Milan. Jag tror inte jag kommer ta upp jakten där igen. Jag har - om jag så önskar - en ny möjlig lekkamrat på lut. Först och främst skall jag vila och ordna en del praktiska saker i mitt hem och ta vara på mina underbara vänner.