Ett brev jag aldrig postade.
Jag måste lösa mitt liv så att det fungerar framöver. Det gör det inte nu. Förvisso har jag varit närvarande på Victoria Milan men utöver dig har jag inte träffat någon. Jag har inte orkat engagera mig. Inte heller direkt haft behov heller. Jag har svårt för att dela säng med en man ena veckan och en annan nästa. Fokus har varit på hem & familj.
I perioder har det varit annorlunda. Kroppen skriker efter fysisk beröring, en klapp, en kram. En vänlig själ. Samtal, sova sked och sex javisst. Och så är det nu.
I dessa lägen viker jag undan. Jag vill inte ställa krav. Jag vill inte ta plats. Jag tiger och lider. Jag gråter. .
Det gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar