I am angry with you

I am angry with you:

• for not showing any hint of distance Thursday night
• for telling all these sweet things
• for asking me come back soon on Friday morning (after our night)

I am angry with myself:

• not understanding it was a new first date  – a kind of test
• not giving you more time – listening more carefully
• being so stressed the very same day that I was tremling. It wasn´t because I would meet you. It was life. I wasn´t focused on the task. I wasn´t mentally prepared.

I was self-assure and believed we would have more time. We didn’t.

I hated

• the noisy restaurant where we couldn´t speak in peace (stress reaction)
• the lousy room, dirty shower and dirty kitchen
• the thin walls

I regret

• not giving you more time and not listening more carefully
• not reaching out that night I was so terribly ill. I had you twenty minutes away. I was all alone. Not that you coild have doke anything - I just needed an anchor point  outside the hotell. Not that it had mattered at all in the long run. But you had definitely not sent that message that day if you had known.

I am in pain

• by emotional overload caused by your message and my own stupidity
• by the my illness, the pain, the fear and the need for medical care but I couldn´t get that morning and the mistakes made by health care
• because not telling you and then giving you he chance to tell me in a softer way

I was alone.
I was in pain.
I knew you had checked out.
It was none of your business. 

Do you ever regret anything yourself? Do you ever say I am sory?  Do you ever think so?

Slutet

Det var en bra dejt. Vi pratade, åt och pratade. Jag var ganska omskakad efter en körig dag. Han likaså. Vi hann inte bli speciellt djupa i samtalen. Det var för ont om tid för detta.

Väl tillbaka på rummet lade han armarna runt mig och sa "det är för väl att du är tillbaka igen". Precis som första gången vi sågs - fyra år tidigare - hamnade vi i var sin stol utan chans att röra vid varandra. Han placerade denna gång sina nakna fötterna på mitt stolsunderrede. Min arm gled ner. Kontakt.

Vi pratade om de svåra sakerna. Det som hände i somras och mitt avvisande sist han var i min hemstad. Han berättade om hans kris i somras. Det hade kunnat gå käpprätt åt skogen men det löste sig

Vi ägnade oss åt varandra i ett par tre timmar när väl isen brutits. Det var speciellt. Han kan sin sak och har utvecklats sedan sist. Han tar god tid på sig - det var underbart.

Vi tog en lång paus på slutet och myste. Han ville ge mig mer då vi ägnat oss åt honom väldigt länge men min kropp förmådde inte riktigt. Men rätt var det var så for f-n i mig och jag drog fram min leksak till egen förnöjelse. Då blev det fart på mannen och vi gick i mål samtidigt.

Jag har aldrig träffat någon mer man med en sådan kraftfull och intensiv orgasm. Dessutom har han intensiva "efterskalv" precis som jag. Detta har jag inte heller sett hos någon annan man.

När vi var klara så säger han uppskattande "va snygg du är". Jag hade strumpebandshållare, svarta strumpor och ett långt pärlhalsband på. Jag sa "det är inte bara för din skull" och log. Det var ju lika mycket för min egen skull jag klädde mig så där.

Morgonen var splittrad. Han hade telefonkonferens mitt i morgonproceduren. Jag vet inte om det var den som hämmade honom men jag kände inte riktigt det gensvar jag hade förväntat mig efter en sådan natt. Att duscha tillsammans var inte att tänka på. Duschen var genomskitigt och fuktdrypande - det var en "hit and run" manöver att bli ren.

Något plågade honom. Han verkade stressad av något - jobbet? Han var även irriterad på min resväskas storlek. Jag hade ju med ordentligt med skor pga skadorna, kläder för fem dagar (träning, fest, dejting och business), mat för allergierna och plats för laptopen.

Han sa "du får komma snart igen" och jag höll med. Han körde mig sen till hotellet jag skulle tillbringa resten av helgen på. Vi tog ett formellt avsked utanför - han var ju på hemmaplan. En gift man på hemmaplan. Jag förväntade mig ingen lång kyss.

Ett par dagar senare damp det ned ett meddelande om att han inte vill se mig mer. Jag ingav honom inte de känslor han hade hoppats på.

Jag undrar självklart vad som gick snett? En ny cliff-hanger som så många andra gånger. Ingen dialog - bara tystnad. Samma smärta på nytt.  Alla känslor och frågor stockade sig i krönet på backen. Jag visste att jag inga svar skulle få.

I mitt "vanliga" liv var det kaos också. En lavin tenderade att bli utlöst och blev det också.
Det var/är något av det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Och han är tyst.

Ett oväntat möte - Scuba

Jag hade ett oväntat möte på Viktoria Milan. Det var en man med en underbart vacker kropp. Bilderna var proffessionella och utsökta. Inget utlämnades dock - de bara retade aptiten. Han jobbade i reklambranchen och hade tillgång till ett par artistiska fotografer. Ögonfröjd! Mums!

Vi växlade några ord om konsten och vad som gjorde oss lyckliga. Han hade ett vackert och poetiskt språk. I morse kom han på hur långt bort jag bor och sa adjö på ett oerhört vackert och vänligt sätt. 

Redan vid första anblicken så påminde Scuba om min gamle vän - dvs innan hans envisa långdistanstränande slitit ner honom. Eftersmaken följde mig hela dagen och kryddades av snålblåst och höstfärger. Jag började lida av den bitterljuva saknaden igen och ifrågasatte vad jag gör. Jag kan ju aldrig ta upp en känslig konversation med affärsmannen igen - jag har tappat lusten till detta och han förtjänar det inte heller. Hans systematiska ignorererande när det passar honom gör mig vansinnig. Jag har fått nog. I minnena kan jag tyvärr vältra mig i fortfarande. 

Jag skickade följande till Scuba:

You reminded me very much of an old friend I once had. We shared a lot virtually by mail, met a few times, had sex once - it was amazing I never told him anything of what I felt for him. I just pretended to "move on" too stubborn, too brave and too independent. When I later tried to reconnect he was on another planet and still are. Your body looks just the same. Your language too. I do move on. Better and better for each day. New impressions and new wonderful men (or one man) will make up for all old pain. Its just that separation is just like griefe - a process. You loop again and again.  Thanks for nice images and nice chat. Good bye!

Ett kirurgiskt snitt

Jag har aldrig trott på kirurgiska snitt gällande relationer förens nu. Jag hör inte av mig. Jag väntar inga meddelanden. Jag drar mig tillbaka och väntar på att chockverkan går över. Det gick så fort även om det inte förvånade mig alls.

Det finns inget att prata om. Inget att reda ut. Vi vet varför vi går skilda vägar. Vägdelaren fanns redan från början i vår relation men vi trodde väl båda på ett under som inte skedde.

Jag vill låta honom vara i fred också. Jag tror han behöver det precis som jag. Jag tror han var mer kär än jag även om det var han som tog upp tråden.

Jag börjar njuta av ensamheten och möjligheten att rå mig själv fullt ut. Det känns skönt. Jag inser att jag har möjlighet att återigen bli upp över öronen kär igen. Något jag saknat sista åren och trodde jag skulle få uppleva igen efter skilsmässan. Vänskap räcker inte för mig. Inte nu i alla fall. Jag vill ha mer. 

Ensam igen

Det varade i drygt två år men nu är jag ensam igen. Jag är både lättad och vemodig. Lättad för att jag inte kunde älska honom nog och för att han hade en önskan jag inte kunde tillfredsställa, Vemodig för han var och är en god man. Dock gråter jag ej.

Vi njöt av varandra till 100% men var inte menade för varandra på sikt. Det var en tillfällig lugn hamn ....vi behövde varandra..

Jag orkar inte med en "heltidsrelation" på ett bra tag,  Jag har en hel del att lösa hemma och vårda såväl föräldrar som barn.

Under åren som detta varade har jag slitits mellan då och nu. Jag har haft svårt att få ro. Jag har haft en del oupplösta knutar som funnits kvar sedan min tid på Victoria Milan. Jag tror inte jag kommer ta upp jakten där igen. Jag har - om jag så önskar - en ny möjlig lekkamrat på lut. Först och främst skall jag vila och ordna en del praktiska saker i mitt hem och ta vara på mina underbara vänner.

Återuppstigen från dödsriket igen... men lite gråare

Så satt han där framför mig. Återuppstigen från dödsriket men lite gråare, lite tunnare men med sina vackra stålgrå ögon med mörka stjärnmönster som tittade mig djupt i ögonen. Allt var sig likt, Känslorna fanns kvar...ömsesidigt. Det sanslöst korta men intuitiva nyårsmailet - det jag aldrig skulle ha skickat enligt mina goda föresatser - hade gett oväntad utdelning och detta bara två veckor senare.

Han infann sig med så kort varsel att jag inte hann göra de förberedelser jag hade tänkt göra. Dessa innefattade bland annat samtal med min lokale vän. Livet i övrigt var dessutom kaos så på den vänliga frågan om hur tillgänglig jag var hade besvarats "kan ej möta dig fullt ut just nu". Detta skedde per mail några dagar innan vi sågs.

Vi pratade om det mesta som vi hade på hjärtat. Jag fick ställt nästan alla frågor jag hade på min lista. Jag pressade honom lite på några punkter och fick bland annat svaret att han inte riktigt visste vad han sökte. Dock hade han satt sig i bostadskö. Han menade att skilsmässan lär ske under 2014. Han var vilsen och känslig.

Han vill ha mig de kände jag fullt ut. Hans ord och kroppsspråket som i och för sig är väldigt diskret sa samma sak, Han berörde detta att avståndet ju är ett problem...syftade han på ett seriöst förhållande eller vad?

Jag fick berättat hur jag upplevt sista mötet i maj och varför det var så tungt att kasta in handduken då. Jag var ju stolt och stark i stunden men grät floder efteråt. Den stundtals naive, romantiska, gode, älskvärde mannen jag mötte där var inte en player på Victoria Milan som avverkade damer på rad. Det sistnämnda hade jag intalat mig i självförsvar. Jag hade haft fel i över två år. Han var äkta men som en sanna vädur så kunde han bara jobba på ett projekt åt gången. Var det business som gällde så var det business som gällde. Var det skaffa en vän så var det det som gällde. En vädur springer på nya utmaningar hela tiden och lägger allt annat åt sidan för stunden....

Han berättade att han stängt sin profil. Det är sant - jag hade kollat i förväg. Jag kollade idag återigen

Vi skrattade gott åt alla gånger jag pucklat på honom med överambitiösa mail som han inte mäktade besvara och hur jag reagerat med ilska över hans tystnad. Men båda stod starka och trygga kvar trots frustration och tandagnissel. Trots långa pauser. Han log åt mina djupa intuitiva mail som han aldrig visste när de skulle komma men lärt sig att "ta emot" på bästa sätt. Som det jag skickade på nyårsdagen.

Ämnet polyamori avhandlade vi dock inte alls. Jag känner att den jag först måste prata med är min lokale vän. Nu när jag vet att intresset från den långväga mannen finns kvar så vill jag finna en lösning.

Vi kommer ses igen om inte förr så till sommaren. Jag skall göra min hemläxa och fundera ut vad för slags kärleksrelation(er) jag vill ha. Jag kommer inte bedra någon av mina två herrar - jag kommer vara ärlig i allt. Ett steg i taget är det som gäller nu.

Även om inget är avslutat så känner jag att jag kan gå vidare. Jag vet var han står nu även om utsikterna är ovissa. Jag sörjer inte en död man längre....han lever...alla kort är öppna

Jag lever och njuter här och nu!

Att bita ifrån sig - på fel person

Att bita i från sig på "fel" person är sällan rätt taktik. Men ibland är det ljuvligt skönt.

Det finns en hel del obearbetat på hög. Känslor jag inte kan prata med någon om. Iakttagelser som behöver ventileras, sorteras och kategoriseras. En del behöver slängas....för gott. Det är svårt när man tappar kontakten med de personer det gäller.

En del av dessa saker var omöjliga att prata om tillsammans med mina gamla "vänner" från Victoria Milan. Jag saknade flygperspektivet då. Det har jag nu. Nu är de borta.

På familjeliv har jag haft en långdragen diskussion med en man som påminner om en av de notoriska bedragarna jag blev uppvaktad av. Just den killen åt jag lunch med en gång - jag var bara tvungen att kika in och se hur det ser ut under huven på en man som är ute efter sin 7:e älskarinna. Det var ett fascinerande möte samtidigt som jag tog avstånd. Charmerande, världsvan, flirtig - en man som kunde detta med stil och visste att han var bra på "hantverket" och kunde ge fontänorgasmer till varenda kvinna. Men jag ville inte bli en i mängden och jag ville inte vara den som han bedrog sin fru med (en tämligen ny modell). Jag tackade nej.

Killen på Familjeliv var sanslöst naiv - han fattade inte alls vad han höll på med. Han fattade inte vilken skada han han orsakar om han blir påkommen. Han fattar inte vilken skada hans otrohet gör på relationen redan idag. Han fattade inte smärtan i barnen den dagen allt avslöjas...om det gör det. Han tror han kan hålla på för evigt....utan att bli påkommen. Jag tror han hade avverkat en mängd damer.

Jag har nog allra svårast för de naiva

Vi munhöggs under några dagar. Jag tror han gillade motståndet jag gav men jag blev allt syrligare och syrligare. Jag fick sagt en hel del som jag egentligen velat sagt till ett par tre stycken män jag mött eller mailat på VM. Det var skönt. I slutomgången i kväll var jag på väg att ta fram storsläggan och mosa tasken på honom men jag lät bli.

Killen på LinkedIn mailade jag idag. En vänligt not med hopp om lycka i karriären framöver. Det var lagom. Det var rätt. Det skickades med lagom handläggningstid. Det var korrekt.

Det tredje svarta fåret hörde av sig idag

Jag fattar inte riktigt vad som händer. Eller också är det bara jag som har fel tidsperspektiv på mina manliga bekanta. De uppfattar helt klart inte tiden som jag gör. Precis lagom till att jag ger upp en relation som bränd eller död så hör de av sig igen.

Ytterligare ett svart får hörde av sig idag - då via LinkedIn. Jag skickade ett mail till honom för cirka nio månader sedan då jag på linkIn såg att han blivit uppsagd. Jag skrev att jag hade förstått att han hade det svårt och att jag i den mån jag hade rätt kontakter skulle ställa upp för honom.

Jag fick inget svar alls.

Killen hade raggat på mig två gånger på Victoria Milan. Han var en av de få återfallsförbrytare som jag sprungit på där. Första gången var jag lite intresserad men han backade med orden att "jag verkade vara kall och okänslig" (jag var skeptisk). Andra gången träffades vi på lunch. Det var en trivsam typ men jag kände inget mer än avvaktande intresse. Det var med andra ord inte ett möte som skulle leda raka vägen till sängen. Sen var han ju också återfallsförbrytare och jag kände att jag inte ville ha en sådan lekkamrat. Jag kan inte finna deras handlingar försvarbara på något som helst sätt. De har satt det i system att bedra sin kvinna - gång på gång. Annat är de med dem som är i själslig nöd för att deras äktenskap havererat - dessa kan jag känna sympati för. En man som däremot kommit tillräckligt långt i skilsmässoprocessen hade varit välkommen men inte en man som hade otrohet som "sport".

Ett halvår efter att kille blivit uppsagd skickade jag ett mail till hans privata mailadress. Hans lyxiga lägenhet var till salu enligt länk på LinkedIn. Återigen poängterade jag att det var ur nätverkshänseende som jag tog kontakt och att jag skulle hjälpa till om jag bara kunde. Jag räknade med att han precis som min utländske vän höll på att konsolidera sig tillsammans med frun på grund av "nöd"- det vill säga inget raggande på Victoria Milan. Inget vänsterprassel. Jag skrev dessutom att jag var upptagen och inte jagade längre - detta för att få honom till att förstå att jag inget sexuellt hot var alls.

Inget svar den gången heller.  Jag grät definitivt inte - jag var bara lite "pissed off". Killen hade aldrig berört mig på djupet.

De sista dagarna har jag funderat en hel del på det julbrev jag skall skicka. Igår kom jag att tänka på den här killen som inte svarat för han brukar alltid skicka julbrev. Jag funderade på om jag skulle ge honom en liten näsbränna - bara för att han skall förstå att man inte skall negligera de små kuggarna i nätverket. Man kan faktiskt uppföra sig helt korrekt trots att man tidigare fått inbjuda till flirt eller sex på hotell. Jag slog dock bort tanken med näsbränna. Vad jag lärt mig sista åren är att inte smälla i dörren. Det skapar bara negativ energi. Killen kan må skit - kanske till och med vara djupt deprimerad. Men ändå....jag finner hans agerande väldigt oartigt.

Nåväl - nu väntar jag väl en tid med svar. Tyvärr vill jag alltid svara omgående men i detta fall är det helt fel. Jag måste lära mig att agera som en affärsman och helst skaffa mig samma tidsuppfattning som män. Det vill säga multiplicera handläggningstiden med 100 cirka.

Vad det gäller min gamle utländske väns frånvaro i mailkorgen så hittade jag följande bild. Den värmde gott. Detta synsätt skall jag ta vara på.

En gammal vän

En gammal vän från Victoria Milan dök upp i min mailbox häromdagen. En av de som jag aldrig träffade fullt ut. En av de som träffade andra damer på VM utan att hitta rätt. En av de svarta fåren som gick hem och gjorde sin hemläxa. En av de som försvann med en kortfattad avskedshälsning.

Killen är nu lyckligt skild och hade just sålt huset. Han hade dessutom gått och blivit kär men ändå dök han upp i min mailbox. Allt detta är OK. Jag var aldrig kär - men jag gillade honom som person. Och för all del hans kropp...

Jag gillar de där männen som inte bara ser en som tillfällig distraktion för potentiell klåda i skrevet utan som kan ha en långsiktig relation. Om så bara som vänner.

Ja jag har ont...jätteont

Ja jag har ont i själen. Riktigt ont. Familjeproblemen sänker mig. Jag har aldrig någonsin varit i lika stora svårigheter som nu. Och problemet är olösligt - det finns ingen väg ut. Det gäller en familjemedlems hälsa.

Detta drabbar hela mitt väsen och framför allt då sömnen. Jag orkar inte med vardagen. Jag ser mycket i svarta färger. Jag har inte ens kunnat träna på grund av en förkylning och då blir det snabbt becksvart för mig.

Jag jobbade hemma idag men  var så trött så att jag planerade en tjugo minuters tupplur. Det gick inte alls -hjärtat låg på 140 slag per minut på grund av inre stress. Ikväll tränar jag trots förkylning;

Samtalen på Victoria Milan äcklar mig. Jag jagar ju inte på allvar och vad skall jag ha en "gift" man till även om det så bara gäller mail via Internet. Jag känner mig som en bedragare i dubbel bemärkelse. Jag vill ju inte ha dem men samtidigt vill jag veta hur de tänker. Dessa "samtal" föder tyvärr hopp hos de män jag har i brevlådan. Dessa hopp måste jag snabbt ta kål på innan det går för långt. Inte för att jag kommer falla men jag vill inte sårar dem på något som helst sätt. Den skada de kommer att åsamkas får de fixa själva. Jag vill inte vara delaktig i detta.

Snart vet jag inte vart jag skall ta vägen med de frågeställningar jag har i livet.  Den person de egentligen berör (utöver mig själv då) är fortfarande tyst. Varför är det så jäkla enkelt att bara "checka ut" när något annat finns högre i prioritetslistan. Jag är som luft för honom luft igen....

Storstädning på min blogg och i relationer

Jag har börjat städa bort en del patetiskt dravel. Det vill säga texter vars enda funktion var att lindra någon slags smärta. Smärta som jag tror gått över nu.

Jag har även dragit ett kort i det tysta spelet med mannen långt borta. Jag inser att han bör städas bort också. I alla fall den variant som huserat i mitt sinne den sista tiden.

Och hur gör man då detta? Jo jag sticket näsan djupt ner i dyn så att stanken till sist blir så fasansfull att jag flyr och kan förhoppningsvis lämna för gott. Jag öppnade upp min Victoria Milan profil igen för att bli "mätt" på den typen av män. Jag tänker inte träffa eller ens ha en endaste het mailväxling med en enda av dem. Men jag kan per mail ha diskussioner och kanske få de svar jag söker för att förstå och få frid.  Jag tror det finns generella svar som återkommer i var mans historia....dessa vill jag veta.

Sen kan jag ju alltid roa mig med att mucka gräl med några av dem. Det finns en del mindre begåvade män där. Män som inte tål ett vänligt "nej tack" och då ger jag gärna svar på tal. Undra hur många som kommer ha blockat mig inom en två veckors period :)

En sanslöst tuff dag trots all den kärlek och omsorg jag får

Jag har haft en sanslöst tuff dag trots all den kärlek och omsorg jag får. Vardagens och familjens bekymmer är överväldigande. Jag är trött oerhört trött och faller lätt in i ältande. Dock har jag lärt mig läxan att inte titta på eller att ta del av det jag stör mig på.

Jag avslutade en diskussion på ett diskussionsforum gällande otrohet igår. Frågan gällde om folk vill eller inte vill veta om äkta hälften är otrogen. Jag lever ju ofta efter deviset "det jag inte vet har jag inte ont av"och anser att en tillfällig grej vill jag inte veta. Om det däremot är en otrohet med äkta känslor och som pågår en längre tid och som därmed påverkar min relation - då vill jag veta. Men som vanligt spårade diskussionen ur och min störste opponent skriver kilometerlånga inlägg. Jag orkar inte ta del av allt och försöka förstå helt enkelt. Det är för många ord och jag blir stressad av dessa diskussioner även om jag inte går upp i varv på grund av innehållet men däremot att behöva vara närvarande och bemöta.

Jag avslutade med orden att jag drar mig ur för jag har annat viktigt för mig i livet. Och detta är fulla sanningen-

Om polyamori och äkta kärlek

Livet är hårt just nu. Jag orkar inte riktigt med det. Trots detta så tänker jag mycket på otrohet, skuld, singleliv, tvåsamhet och varianter av sexuell samvaro såsom små kinks, trekanter, polyamori och sann djup kärlek.

De samtal jag hade i helgen var bra. Det tyder på exakt det öppna sinnet jag förväntade mig att möta. Inte för att jag vet exakt vad jag vill. Inte för att jag framställde några krav eller önskemål. Men jag inser att killen är lika öppensinnad som jag och har liknande erfarenheter. 

Det är underbart med sex när man vet det finns kärlek med i scenen. Det ger mig en trygghet som är befriande. Jag kan ta för mig, gäcka, retas, be om hårdare eller mjukare eller helt enkelt skrika "fuck me hard" och i nästa stund ligger vi och skrattar för fulla halsar.

Jag får enormt mycket. Jag vet han njuter lika fullt ut. Det är inte ett KK förhållande ... detta är äkta varenda sekund. Jag njuter maximalt...så underbart.

Efter sådana ljuvliga möten förstår jag de som är otrogna när de inte får sex hemma. Ja vill inte leva utan detta. Men jag har bara svårt att förstå dem som vill ha "äkta känslor" hos sin "KK" för att kunna bedrar sin äkta hälft. Det vill säga de som inte bara vill ha sex. De som vill ha mer än så. De som leker med elden både vad det gäller deras egna känslor och känslorna hos den de har att göra med i sänghalmen.

En gång misstänkte jag att en av mina kandidater (som var en passionerad och romantisk man ) älskade att lida. Det var en varmhjärtad man med stor känsla för etik och moral. Ändå bedrog han - men han valde damer på andra sidan jorden. Han hade kakan och åt den samtidigt,,,för att han kunde och för att det smakade gott. För att det var på lagom avstånd....kunde aldrig bli något på allvar (gissar jag). Ett slags skydd med andra ord som gjorde att  han kunde ge sig hän totalt när de väl träffades. 

Är det "äkta kärlek", en het stund i hemlighet eller är det polyamori en sådan man söker?
Kan man ha djupa känslor för två partners samtidigt? Funkar detta? Eller blir man lätt schizofren? Blir den andre svartsjuk? Kan man ha en trekant? Vad kan och kan man inte göra?

Jag vet inte vad jag vill men hamnar jag i ett känslomässigt limboläge igen - genom att vara kär i två - så vill jag inte bedra någon. Jag vill kunna köra med öppna kort och jag hoppas att detta går vägen. Det vill säga om det någonsin skulle bli aktuellt. Jag har ju inte precis någon kö på gång....och jag letar inte heller efter fler kandidater....