Klarsynt en kort sekund - om maktbalansen

Jag skrev några rader igår till en kille som blivit dumpad av en några år äldre dam. Det var en kille på familjeliv - ett livligt diskussionsforum. Killen betedde sig undergivet, smörade, "tiggde och bad" i princip men fick inget gehör från damen. Han kunde inte fatta vad som hänt och hur hon kunde fått ändrade känslor på bara tre månader. Hon hade berättat att hon dejtade en annan kille.

Jag skrev att det inget fanns att göra för hans del. Vad han än gjorde så underminerade han grunden han stod på för varje utspel befäste bara hennes "övertag" och förstärkte hennes ointresse. Han grävde sin egen grav i stället för att hålla distansen och kanske en dag springa på henne av en ren slump eller vänta på att hon tagit stryk i pågående relation och ville ha en snäll älskare. Han var rent ut sagt naiv....och hopplöst förtjust i damen i fråga och självklart förkrossad.

"Om jag inte hör av mig kommer hon glömma mig helt och hållet"

Jag vet att jag pratade av egen erfarenhet. Jag vet att jag gav råd som en vän gett mig en gång. Jag vet att det jag skrev var så himla rätt:

"Sök dig vidare - glöm henne"

Varför lyckas jag inte själv då? Varför går jag fortfarande på samma mina gång på gång - i alla fall när jag är trött och sliten? Varför är jag inte nöjd med det jag har? Varför kan jag inte släppa taget även om jag gör det i mina handlingar nästan jämnt.

Jag ser samma beteende hos männen på Victoria Milan. De som jag mailar fastän jag inga planer alls har på en ny affär. De som jagar mig och har hopp om en framtida affär fastän jag redan i mail #2 talar om att jag inte bor på den ort jag ser ut att bo på. De som jag omgående sågar.

Jag har en del intressanta "samtal". Jag ställer en del av de frågor jag vill - jag grillar dem delvis om än på ett vänligt sätt. Jag vill veta hur en man tänker...det vill säga om det nu finns något som är en speciell manlig logik och manligt tänkande.
 

Maktbalans och shackspel

Det är konstigt detta med maktbalans mellan könen. Mellan kvinna och man vid flirt, kurtis och sexuella relationer tänker jag då på. Maktbalansen är oerhört viktig i alla fall när det inte råder jämvikt. När harmoni och jämvikt råder så tänker man inte alls på den. Men så fort hamnar i underläge så lider man. Hamnar man i för mycket överläge så finns det risk för att man tappar intresse.

En människa som sårat mig i omgångar utan att egentligen veta om det och utan att jag haft någon som helst rätt att ställa krav har haft övertaget ett tag. I sin frånvaro. Han vet inte ens om det. Det är bara jag som känner av det hela, Jag har funderat på nästa drag länge. Jag vill få övertaget och har dividerat hit och dit om hur jag skall göra.

Jag funderar på varför detta är viktigt men kan inte finna något annat skäl än vinnarinstinkt. Jag vill inte vara "förloraren" i den maktkamp vi haft under många år. Kanske har jag tolkat honom fel. Kanske har hans övertag bara funnits i min hjärna. Ibland tror jag att jag haft det egentliga övertaget men "there is a time and a place" har stoppar vidare umgänge.

I går yppade sig chansen. Jag drog mitt drag. Han svarade oväntat och med intresse och då bestämde jag mig att avvakta. Så länge jag inget svar ger så är jag i överläge. Så länge jag inte svarar så har jag utrymme att manövrera.

Det handlar inte om att jag skall "grilla" honom. Det handlar bara om att jag inte vill komma i underläge igen. Jag tänker inte leka med honom som katten med råttan - det gjorde jag en gång med bravur men jag tror inte på att detta funkar nu. Och jag vill inte - relationen är avslutad. Sen är jag dessutom inte en kvinna som gillar att spelar spel. Jag är ärlig och känslig i det jag kommunicerar. "No games!"

Jag avvaktar helt enkelt med nästa drag på Victoria Milan. Jag låter julstressen flöda in och tränga undan alla funderingar. Schackpartiet får vänta.