Jag var riktigt arg utan egentligen förstå varför. Arg på min själv? Arg på honom? Arg på det som aldrig blev av? Arg över min blåögdhet i tron att jag ändå var speciell när jag bara var en i "mängden" (eller hur det nu är/var). Arg över brist på god vilja i den sista tiden? Arg över de internetspår som jag faktiskt inte behöver titta på?
Men jag gjorde det ändå idag på lunchen. Tittade på spåren. De var utsuddade igen...såklart....vad annars.Kanske är jag bara arg över uteblivet möte? Även om det var ett vånskapligt möte - inte en dejt. Även om det inte var tänkt till något annat än prat kring gamla erfarenheter....
Dörren är ju stängd sedan länge...jag har gått en annan väg i och med att han gjorde det. Men jag hade velat prata om det vi aldrig sade till varandra. Jag ville veta vad det var och vad som hände även om vi båda gått andra vägar.
Nu är jag ledsen igen
Några timmar senare inser jag att tiden inte är mogen. Det vill säga om den någonsin blir det.
Dagens lärdom - jag njöt av ilskan en kort stund. Den hjälper mig på sikt. Den hjälper mig att läka. Den hjälper mig att se vad som är väsentligt i livet. Men vad jag längtar efter en varm filt och en mjuk famn. Jag längtar så oändligt mycket....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar