Ett kirurgiskt snitt

Jag har aldrig trott på kirurgiska snitt gällande relationer förens nu. Jag hör inte av mig. Jag väntar inga meddelanden. Jag drar mig tillbaka och väntar på att chockverkan går över. Det gick så fort även om det inte förvånade mig alls.

Det finns inget att prata om. Inget att reda ut. Vi vet varför vi går skilda vägar. Vägdelaren fanns redan från början i vår relation men vi trodde väl båda på ett under som inte skedde.

Jag vill låta honom vara i fred också. Jag tror han behöver det precis som jag. Jag tror han var mer kär än jag även om det var han som tog upp tråden.

Jag börjar njuta av ensamheten och möjligheten att rå mig själv fullt ut. Det känns skönt. Jag inser att jag har möjlighet att återigen bli upp över öronen kär igen. Något jag saknat sista åren och trodde jag skulle få uppleva igen efter skilsmässan. Vänskap räcker inte för mig. Inte nu i alla fall. Jag vill ha mer.