Lite glädje mitt i frustrationen

Jag var inne en kort sväng på Victoria Milan i veckan och en gammal bekanting dök upp. Vi har skickat massor med mail en gång i tiden men i och med att bekantskapen började med att han lättade sitt hjärta angående olycklig hopplös kärlek och jag sedermera försökte göra detsamma - eller åtminstone prata strul - så gick det liksom inte att tända till. Han fick dessutom allvarliga problem med hälsan men är nu tillbaka.

Jag blev helt enkelt glad. Jag blev jätteglad!

Han är en av de där gediget goda männen. Han har ett hjärta av guld, en förmåga att uttrycka sig i mailformat och kan skriva långt. Han kropp hör snarare till en grekisk gud än en människa som vandrar på jorden. Duktig i karriären och oerhört het på det hela taget. Denna killen är kvalificerad....på nästan alla sätt utom ett. Sen har han kanske ett drag av narcissism ...eller också är det bara gott självförtroende. Det återstår att se.

Jag skulle behöva ett okomplicerat ligg nu...eller helst flera. Jag är ensam, ömhetstörstande och behöver en famn att glida in i. Om någon eller något annan glider in i mig samtidigt gör absolut ingenting. Det bjuder jag glatt på. Jag har gärna sex med allt vad det innebär. Bara jag kan få lite till mellan varven. Rara mail, telefonsamtal, chatt etc. Men jag föredrar att älska med den jag valt och den som valt mig. Och jag vill inte bli avpolletterad bara för att jag är "erövrad" (vet iofs inte om detta hänt men det är en känsla)

Jag är trött på att tråna efter de omöjliga och ouppnåbara. Jag är trött på att vara en "tillfällig förbindelse". Jag behöver och vill gå vidare. Jag behöver distraktion och något glatt att se fram emot. Jag behöver känna mig åtrådd. Jag behöver få tillbaka den delen av livet som jag saknar något alldeles oerhört (sex en gång i kvartalet räcker inte för mig). Jag är less på de som "droppar ut" i oändlig tystnad eller inte ser en relation som seriös trots brist på äktenskaps- eller trohetslöften.

Inget möte är bestämt men jag märker att såväl han som jag flirtar för första gången. Vi har varit mer som syster och bror under den tid vi umgåtts men nu finns det spänning i vår relation. Vem vet....kanske kan jag finna en trygg tillfällig hamn i alla fall. Jag hoppas i alla fall detta!

Under tiden roar jag mig med att retas jag med den ouppnåbare. Jag är kaxig som f-n vilket är fasiken så mycket lättare nu när jag kanske har en intressant backup. Kaxigheten väcktes dock redan innan den grekiska guden gjorde entré i mitt liv igen - jag hade fått nog helt enkelt och demonstrerade mitt oberoende med dråpligt text och en småelak men rolig illustration. Jag har en hel kampanj i bakfickan....allt elakare och elakare men oerhört fyndig. Det finns hjärta i mig även när jag muckar gräl med eller ber om smisk av mina manliga vänner (blev lite småkåt där får jag erkänna).

Ja jag kommer få smisk om #1 och jag möts någon mer gång. Var så säker på det. Men det kan det vara värt. Fram tills dess ger mig hän åt min grekiske gud....jag behöver något nytt att bli besatt av

 

Trött på att inte finna det jag vill ha

Varför är det så svårt att finna det jag vill ha? Det finns massor av män på Viktoria Milan men de jag vill ha lyser med sin frånvaro. De riktigt bra killarna försvinner verkar det som.

Två singlar försvann i rök de sista två veckorna. En utan någon förklaring alls - den andre med en förklaring som gjorde mig andlös. Jag skrev visst "single" men det var inte riktigt sant. Hans fru bor utomlands så äktenskapet är stendött - han lever singleliv fullt ut. Hans insikter om var han befann sig i livet och varför han backade tre steg gav mig ett ännu större förtroende för honom än jag redan hade. Han var för bra att vara sann....eller rättare sagt....han var sann mot sig själv, sin familj och mig.

Det sved lite ändå. Och sanningen dök upp två dagar efter att han bommade en dejt med över 30 minuter. Jag hade inte fått något telefonnummer men hittade det via Eniro. Redan när jag ringde så kände jag att det var något skumt. Man kommer inte 45 minuter försent på en första dejt. Avskedsmailet kom två dagar senare där han redogjorde för sina insikter och skrev att han inte skulle ha mer kontakt med mig. Jag undra om han läste mitt svar....

#1 ligger i säven och lurar eller försöker starta om sitt liv efter kraftiga bakslag

#3 lider av krossat hjärta (dock inte av mig) men började SMS:a härom natten när han var på lyran.

Han jag inte skriver om alls hörde av sig i veckan - men ack vad långt bort han är. Den killen litar jag på fullt ut. Men vad hjälper det när han inte finns här.

Mitt i detta stiltje fick jag tre lunchdejter inbokade under dagen. Två har jag träffat förut. Den tredje kommer långväga och är gissningsvis chanslös men eftersom en dejt alltid lyser upp min tillvaro så vill jag träffa honom ändå.

Eftersom mitt liv står stilla totalt i övrigt så välkomnar jag allt dejtande jag kan få. Men varför händer allt i stim? Varför dyker inte någon upp under en lång och seg julledighet? Varför dyker de upp nu när jag är fullskiten med jobb på alla fronter.

Min Victoria Milan profil är stängd trots nytt gratis Premiummedlemskap. Stället får mig att må dåligt av många skäl. Gamla minnen, dåligt uppförande hos en del män, den sista tidens känsla av att bli ratad av de killar som är riktigt bra samt en viss utmattning över "det vanliga tugget" gör att det gör ont. Riktigt ont ibland. Fast egentligen är det väl livet i övrigt som gör mest ont. Jag är känslig nu.

Horoskopsfilosferande

Jag läser två olika horoskop dagligen. Detta projekt började när jag insåg att det helt enkelt inte kan vara så att alla som är födda i samma stjärntecken kan ha samma "väg" och möjligheter att färdas i livet. Jag ville spränga hål på bubblan. Om jag korsläste horoskopen så skulle jag också kunna se om de visade samma väg eller olika. De borde visa samma väg om det finns någon sanning i detta antog jag.

Det jag fann var inte en bristande, samstämmighet eller eventuell träffsäkerhet i de olika horoskopen - de är oftast för generellt svepande i sina ordalag. Utan jag fick upp ögonen för nya valörer i livet. Under en lång period fick jag ständigt höra att jag hade problem med ett av barnen. Visst visste jag detta redan innan jag fick detta tryckt ner i halsen men horoskopet tydliggjorde problemet och visade på en alternativ väg och den vägen visade sig fungera mycket bättre än den redan valda.

Kanske var det slumpen som gjorde att horoskopet visade sig vara sant denna gång men oavsett detta så inser jag att genom horoskopsläsande så kan jag bli en bättre människa. Jag kan numera ofta läsa goda vänners horoskop - inte för att exakt tolka detta i förhållande till mitt utan mer för att få upp ögonen för att förstå vad som kanske eventuellt försiggår i deras liv utöver det jag tror. Det gör mig mer tolerant och förstående. Jag kan också använda de olika stjärntecknens profiler för att förstå olika människotyper. En människa kan vara av typen skorpion utan att egentligen vara en skorpion. Detta berikar mitt liv och gör det enklare för mig att "läsa" min omvärld.

Via mitt eget stjärntecken får jag ofta höra att jag skall sätta ner foten och markera var jag står - en väg som visar sig ge resultat. Jag får också ständigt höra att jag måste balansera arbete och "lek" (det vill säga arbeta mindre och leka mer).  Kärleksgudarna lär vara med mig i år och jag skall mer luta mig tillbaka än söka. Jag skall ibland våga lämna ut mitt hjärta - ibland vara mer överseende och avvaktande. Detta läsande berikar mitt liv och gör mig mer "avslappnad" än innan. Jag får nya perspektiv - även om de inte alltid är sanna eller mitt i prick.

Klipp ur dagens horoskop:

Even Venus, who will leave your work sector next week will return in October and with your next big professional surge coming in March, you've reached a point where it's more about establishing where your heart stands and letting fate take the wheel

A 'battle of wills' is taking place where something creative or possibly romantic is involved. Someone's determined for you to accept their point of view and could be underestimating time and effort you've given to this joint venture. Make it clear you're willing to hear them out but won't be bullied into accepting their way is the only way.

Ja en "battle of wills" försiggår sig definitivt och jag får rådet att lyssna men inte ge efter. Denna dags utpekade väg tar jag definitivt till mig även om detta är en sanning som antagligen gäller för 90% av världens befolkning. Vad det gäller kärlekslivet så vet jag också att jag redan har fått tillräckligt med kontakter. Jag skall luta mig tillbaka och se vad som händer. Men först skall jag vinna den där bataljen. Jag tar till mig det jag vill från mitt horoskop. Ett bra synsätt.   

Hotellrummet

Gamla minnen….saftiga minnen och vackra minnen.

Jag kom in i hotellfoajen och ändrade mig i samma sekund. Jag hade tänkt lämna in väskan i receptionen medan vi var ute och åt för att besluta mig senare. I stället satte jag mig i en fåtölj och skickade ett SMS. ”Framme nu”.

Två minuter senare kom en reslig och stilig man med ett oerhört vackert leende. Stor kram och glada skratt. Detta kändes oerhört bra. När han såg att jag släpade på min sportbag så frågade han om jag vågade ställa upp den på rummet. Jag bara log och gick mot hissen. Vi åkte upp till det vackra hotellrummet. Väl inne tittade jag på honom noga och sträckte fram händerna och strök hans skrattrynkor, "Vi är inte purunga någon av oss. Skrattrynkor är vackert"

Han tog på sig ytterrocken och vi drog ut på stan. Vi åt middag på en underbar restaurang. En grillad renfile för mig och sallad och ett glas Merlot-vin. Vi pratade om allt som hänt oss i "vår relation" utom då vad som hänt i maj. Han lyfte alla övriga stenar i strandlinjen som behövdes synas. Vad finns det för kryp inunder i den stinkande sörjan? Vad ar det som hände och varför? Jag satt stundtals stum av beundran över samtalets gång. En mättnad infann sig....maj fick vänta.

En kille sprang in i min väns stol och hans ben trycktes mot mitt. Han drog sig snabbt tillbaka. En gammal berusad och avdankad politikerkändis dök upp och gjorde en charmerande framstöt mot mig. Han backade dock då han fick en mörk blick av min vän.

Vi gick ut på gatan och promenerade tillbaka utan att så mycket som snudda varandra och utan att ”vackla inåt” mot varandra som så ofta brukar ske när två personer är attraherade av varandra. Vi gick upp på hotellrummet för att dricka lite vin. Läget var osäkert även om samtalet varit rikt.

Han hade dykt upp till slut. Efter femton månaders virtuellt umgänge, smällande i dörrar, ilska, vänliga och ömsinta farväl men en ständig närvarande attraktion. Det var precis som ingen av oss kunde bli kvitt sinnesförnimmelsen av det oförutsägbara, osägbara och okända - skulle våra sinnesbilder stämma? Utöver detta hade en  massa saker hänt som nästan pockade på att vi skulle mötas - affärer bland annat och knäppa inbjudningar till affärsmöten. Mitt i alltihopa dök Lejonet upp vars enda uppgift - tror jag - var att bered väg för detta möta.

Nu satt vi där på ett vackert hotellrum i fullständigt döläge. En oerhört inkompetent inredningsarkitekt hade ställt dit ett litet bord och två fåtöljer långt ifrån varandra. Det gick inte ens att flytta ihop dem på grund av att sängen var i vägen. Vi satt i var sin liten arresteringcell helt utan möjlighet till kontakt….det vill säga om vi ville.

Jag fick en lång blick och jag kände hans värme men jag kände också att jag inte ville göra en sexuell framstöt där jag riskerade att bli avvisad. Ja jag ville ha honom. Jag var inte tänd men jag ville ha honom ändå. Jag var imponerad av hans person, hans etik, hans sätt att prata med mig och hans omtanke men jag kom ihåg en gammal fras om att ”hon måste ha ett speciellt uttryck” och att han aldrig hade sex utan känslor. Han hade förvisso svikit mig två gånger - eller åtminstone försvunnit från etern - men dessa minnen var utsuddade totalt. Det fanns bara här och nu.

Plötsligt reser jag mig upp och drar med min stol mellan bordet och sängen. Jag satte ner den rakt mitt emot honom och lägger händerna på hans knän. Jag ler fortfarande över hur ”streetsmart” min kropp och intuition löste döläget. Det var en vänlig gest. Den var på gränsen till naiv. Den var inte sexuell. Hade han inte känt som jag hade han kunnat ta mina händer och hållit dem som en kär vän. Men det var inte det han gjorde. Han började smeka mina händer och armar som en älskare gör.

Min vän vann en del av mitt hjärta den natten. Han infriade alla mina vildaste förväntningar såväl som person och älskare. Frapperande var hans omtanke – han frågade mig fyra gånger från det att jag flyttade stolen tills att vi landade i sängen ”Are you OK with this?”. Jag kommer aldrig att glömma stunden han viskade ”Gorgeous” till mig för första gången. Det var den frasen han så ofta inledde sina mail med och som jag först nu kunde tro på. Jag minns också stunden efter att han hade kommit - han hade rysningar precis på samma sätt som jag ibland har. Jag minns också doften av hans rakvatten och hur håret på bröstet kittlade min näsa när jag vilade där.

Jag kommer att minnas denna natt i hela mitt liv. Jag kommer att minnas bådas överförtjusta reaktion på det som skedde. Så många tårar, så mycket obeslutsamhet, vånda, ångest, ilska, lust och "kärlek" fann slutligen sitt Waterloo och vi var glada över det. Det var en lång och svår resa men den var värd allt.

Vi utväxlade massor med SMS och mail dagarna efter om vad som skett och om hopp om återförening. Sen tystnade han som vanligt i min mailkorg fast han är närvarande i andra kanaler. Avstånden är långa och hans livssituation är extra svår sen en tid. Jag vill men jag tvivlar. Självförsvar gissningsvis - jag går vidare fast med bakdörren på glänt.

Jag ler fortfarande åt minnena och inser att detta möte kan ha varit en solitär men det var det värt. Det var äkta och sant. De var rätt!

Skall vi tjejer behöva tåla kränkningar på Victoria Milan?

 Jag har funderat lite kring de där otrevliga mailen man ibland får på Victoria Milan. Det där killarna som inte fattar att man inte hoppar i säng med dem på direkten eller åtminstone bjuder på nakenbilder. Killarna som tycker jag är en fitta, ett asshole, som säger att de förstår precis varför maken vill skilja sig från mig (det var jag som startade upp denna process), som säger att "en dag skall jag få din fitta blöt och jag skall slicka den" när jag just avvisat dem vänligt men bestämt.

I förrgår skrev en kille som jag inte ville skicka nakenbilder till:

"Du är en ful Gammeltacka och plump gris som ingen vill vara med tyvärr. Jag säger som alla anda inkl. din s.k. man: Du får stå kvar!"

Jag läste igenom användarreglerna på Victoria Milan. Där står sida upp och sida ner om att man inte får SPAMMA, sprida virus eller agera för kommersiella intressen men väldigt lite om hur vi skall uppträda mot varandra. Jag fann faktiskt en rad om uppförandekod - men jag fick verkligen leta efter den.

Du kommer ej använda internettjänsten till att delta i någon form av trakasserande eller stötande uppförande, inkluderat med ej begränsat till publicering av sexuell och/eller rasistiskt stötande, hotande, vulgärt, oanständigt, trakasserande, ärekränkande eller opassande materiell av något slag.

Så stötande uppförande är tydligen inte OK.

Jag är medlem i en utländsk site som påminner om Victoria Milan. Där arbetar man aktivt med att få folk att uppföra sig väl mot varandra - för allas trevnad och för att få kvinnorna att stanna kvar. Alla män får ett mail med "What women do not like". Det vill säga vi vill inte få sexuellt grova mail vid första kontakten, vi vill inte se männens glädjepinne heller i första mailet. Vi vill inte heller att de sticker den i munnen på oss. Visst mailas sådant också men först när båda parter är med på det. Det handlar om respekt och timing.

Om någon överträder uppförandekoden - det vill säga stalkar eller kränker någon så åker han eller hon ut med omedelbar verkan. Eventuellt resterande avgift fryses inne. Detta skapar en oerhört trygg miljö för sitens medlemmar. Admin är närvarande och bryr sig om var och en. Alla skall må bra och rötäggen åker ut. Andelen kvinnor är betydligt större än på VM.

På Victoria Milans blogg kan jag läsa :

Använd rapportera-funktionen
Som de flesta andra datingsidor har Victoria Milan en knapp som heter ”rapportera användare”. Denna gör att våra medlemmar snabbt och enkelt kan rapportera andra medlemmar om de känner sig kränkta eller utsatta för stötande språkbruk. Victoria Milan tar alla anmälningar på allvar och vi uppskattar att du hjälper både oss och andra medlemmar att göra Victoria Milan till en säkrare och tryggare plats för dating.

Jag har rapporterat några profiler några gånger på VM men inget händer. Användaren finns kvar. Tydligen ser inte Viktoria Milan speciellt allvarligt på brott som strider mot uppförandekoden. Hanteringen av blockade profiler är under all kritik dessutom. Den jag blockat kan fortfarande se hela min profil vilket kan vara ett integritetsproblem även om vi inte kan kommunicera efter blockningen. En blockad profil skall vara helt dold och är det på andra dejtingsiter.

Med tanke på den sneda könsfördelningen så är bristen på insikt hos Victoria Milan helt fel. Utan kvinnor så blir det inte mycket att göra för männen där. VM kommer dö ut. Victoria Milans admin måste engagera sig såväl i kränkande ordval såsom användarens integritet.

Just denna gång har jag även rapporterat kränkningen via en Feedbackanmälan. Inget svar ännu.

Jag tycker VM skall aktivt verka för att alla skall agera respektfullt mot varandra. Jag ser inget av detta idag. Varken i form av agerande vid behov eller förebyggande arbete Varför inte införa ett varningsystem? Efter tre varningar så åker den som kränker ut. Alla skall ha rätt att bättra sig!

Jag vet att personal på Victoria Milan läser denna blog. Så lyssna nu noga:

• Ni måste ta kränkningarna på allvar och skydda de som blir kränkta. Annars kommer kvinnorna fly er site.
• Ni måste se till att blockade profiler hanteras rätt. Jag vill inte att min proil kan läsas av den jag blockat
• Kontakta mig gärna. Min e-postadress finns någonstans i er feedbackhantering. Eller skicka mig en e-postadress i kommentarsfältet här nedan. Jag tar bort den samma dag ni postar den

  

En sann konversation från Victoria Milan

Mycket får vi tjejer utstå på Victora Milan. jag undrar vilka kvinnoperspektiv som finns i huvudet på en kille som denna. Detta är en sann konversation. Jag har bara rättat några stavfel.

Jag: Hur länge har du varit här på VM?

Han: En månad kanske. Hur länge har du varit med?

Jag: Sen augusti förra året. Men jag har varit borta lääääääänge. De är lite sjukt för vi tjejer får så mycket uppmärksamhet att vi kan må dåligt av det. Det är jobbigt att avvisa folk hela tiden. Ni har jobbigt av precis motsatta skäl.

Han: Haha ;) Hu många har du träffat då?

Jag: Fikat med ca tio. Träffat två. Ej samtidigt dock - i sekvens. Men det händer saker som gör att goda saker har sitt slut i förtid ibland.

Han: Hur hänger det ihop att du fikat med ca 10 och fikat med 2? Betyder det att du träffat 12 st då? ;)

Jag: Nej två har kvalat vidare. Fast båda är ute ur bilden nu. Jag har ju varit här i 18 månader nu. De flesta möten är "stendöda". Kemi går inte att förutspå oavsett hur bra man kommer överens i mail.

Han: Har du lust att skicka ngn bild på dina fina bröst? ;)

Jag: Nej, sånt gör jag bara med de jag är riktigt intima med. Där är vi inte ännu och jag börjar fundera på om jag vill vara det. Det var lite plumpt tycker jag.

Han: du är en ful Gammeltacka och plump gris som ingen vill vara med tyvärr. Jag säger som alla anda inkl. din s.k. man: Du får stå kvar!

Jag hann tyvärr varken tala om att det var jag som påbörjat skilsmässan eller vilka ljuvliga killar jag redan träffat på Victoria Milan. Killen var för konflikträdd för att låta mig svara. Han hade redan blockat mig. Jag gjorde detsamma.

Ett värmande brev

Jag fick ett värmande brev idag från en man jag sagt adjö till. Han hörde av sig för några veckor sedan då jag var på resa. Jag bad taktiskt nog att få återkomma och skrev ett vänligt brev till honom i lugn och ro förra helgen.

Jag skrev att jag inte klarade av hemligheterna vid ett vänsterprassel. Jag skrev att jag inte klarar av att smyga in på hotellrum, inte kunna visa sig ute på stan tillsammans och inte äta frukost tillsamman. Det känns förnedrande. Jag skrev också att jag förstod att han behöver hemligheter men att det inte är något för mig.

Detta var ingen man från Victoria Milan - jag lärde känna honom i yrkeslivet. Med två små barn så är han dödsrädd att göra någon skada men ändå bedrar han sin fru. Jag förstår det inte. Jag såg en gång hur hans ögon tårades då han kom och tänka på den skada han kunde åstadkomma om han blev påkommen. Jag är glad att jag inte sa "ja" på den där konferensen.

Han undrade försynt om jag inte gillade honom. Men det gjorde jag - jag bara fixar inte paketet han anlände i.  Kanske inte heller en del av hans preferenser....men det var helheten jag sa nej till.

Killen förstod vad jag skrev. Han tyckte det var ett vacker brev. Jag är glad att han tog det så. Jag har en vän kvar. Jag tror inte på det där att:

If you cannot be lovers you cannot be friends

Det visar sig vara fel gång på gång.