Slutet

Det var en bra dejt. Vi pratade, åt och pratade. Jag var ganska omskakad efter en körig dag. Han likaså. Vi hann inte bli speciellt djupa i samtalen. Det var för ont om tid för detta.

Väl tillbaka på rummet lade han armarna runt mig och sa "det är för väl att du är tillbaka igen". Precis som första gången vi sågs - fyra år tidigare - hamnade vi i var sin stol utan chans att röra vid varandra. Han placerade denna gång sina nakna fötterna på mitt stolsunderrede. Min arm gled ner. Kontakt.

Vi pratade om de svåra sakerna. Det som hände i somras och mitt avvisande sist han var i min hemstad. Han berättade om hans kris i somras. Det hade kunnat gå käpprätt åt skogen men det löste sig

Vi ägnade oss åt varandra i ett par tre timmar när väl isen brutits. Det var speciellt. Han kan sin sak och har utvecklats sedan sist. Han tar god tid på sig - det var underbart.

Vi tog en lång paus på slutet och myste. Han ville ge mig mer då vi ägnat oss åt honom väldigt länge men min kropp förmådde inte riktigt. Men rätt var det var så for f-n i mig och jag drog fram min leksak till egen förnöjelse. Då blev det fart på mannen och vi gick i mål samtidigt.

Jag har aldrig träffat någon mer man med en sådan kraftfull och intensiv orgasm. Dessutom har han intensiva "efterskalv" precis som jag. Detta har jag inte heller sett hos någon annan man.

När vi var klara så säger han uppskattande "va snygg du är". Jag hade strumpebandshållare, svarta strumpor och ett långt pärlhalsband på. Jag sa "det är inte bara för din skull" och log. Det var ju lika mycket för min egen skull jag klädde mig så där.

Morgonen var splittrad. Han hade telefonkonferens mitt i morgonproceduren. Jag vet inte om det var den som hämmade honom men jag kände inte riktigt det gensvar jag hade förväntat mig efter en sådan natt. Att duscha tillsammans var inte att tänka på. Duschen var genomskitigt och fuktdrypande - det var en "hit and run" manöver att bli ren.

Något plågade honom. Han verkade stressad av något - jobbet? Han var även irriterad på min resväskas storlek. Jag hade ju med ordentligt med skor pga skadorna, kläder för fem dagar (träning, fest, dejting och business), mat för allergierna och plats för laptopen.

Han sa "du får komma snart igen" och jag höll med. Han körde mig sen till hotellet jag skulle tillbringa resten av helgen på. Vi tog ett formellt avsked utanför - han var ju på hemmaplan. En gift man på hemmaplan. Jag förväntade mig ingen lång kyss.

Ett par dagar senare damp det ned ett meddelande om att han inte vill se mig mer. Jag ingav honom inte de känslor han hade hoppats på.

Jag undrar självklart vad som gick snett? En ny cliff-hanger som så många andra gånger. Ingen dialog - bara tystnad. Samma smärta på nytt.  Alla känslor och frågor stockade sig i krönet på backen. Jag visste att jag inga svar skulle få.

I mitt "vanliga" liv var det kaos också. En lavin tenderade att bli utlöst och blev det också.
Det var/är något av det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Och han är tyst.

Hur lättkränkta är män egentligen?

Denna konversation utspelade sig på Victoria Milan idag

Snygg-"namnet på svensk stad"

Godkväll
Hur har du det? Hoppas allt är bra med dig. 

Jag

Hej och tack för vänlig hälsning
Dock avböjer jag
Lycka till på VM!

Detta tycker jag var ett vänligt och fullt acceptabelt nej tack. Jag värderar honom inte. Jag låter honom inte hänga i luften. Jag säger helt enkelt nej tack. 

(Små horn växte i denne man dock.  Han var liksom tvungen att snärta till mig. )

Snygg-"namnet på svensk stad"

Ja jag såg din ålder efter att jag skrev till dig. Under 50 går gränsen för mig faktiskt.  Lycka till själv härinne! 

(Små horn växte hos mig också)

Jag

Ja det var ju en förfärlig tur att du insåg ditt misstag och att vi är överens. Min erfarenhet är annars att en 45-årig man oftast är i sämre skick än en 55-årig kvinna. Men det är klart.... Du är ju bara 41. 

(Då blir jag avrättad för att han skulle kunna återupprätta sin heder)

Snygg-"namnet på svensk stad"

Ja skrynkliga kvinnor är inte direkt upphetsande tyvärr

Självklart blockerade den stackars fege uslingen mig här så jag fick aldrig postat ett svar.

Vad gör man med sådana här män som inte klarar ett nej utan att känna sig kränkta? 

Det väller in förfrågningar - via KIK

Det väller in kontaktförfrågningar via KIK. Det är folk som hittat mig på Victoria Milan men som inte betalat för sig. Stackars VM som inte kan kamma hem pengarna.

De flesta är artiga och belevade. En del fattar inte ett nej. En del fortsätter att skriva trots "nej" och "hotar" med att visa sin dolme på bild. I och med att de själva är kåta så tror de med automatik att jag också skall var det. Detta trots att jag tackat nej till vidare kontakt totalt. De blir blockade. 

Jag har inga heta chatter med någon. Jag utväxlar inte intima bilder. I alla fall inte förens jag vet om jag vill ha sex med personen i fråga eller ej. 

Dejten igår var trivsam men han är inte den rätte. Nya intressanta förfrågningar kommer dock in. Det löser sig. 

Är tidsuppfattningen könsbaserad?

Jag börjar tro att män och kvinnor har olika tidsuppfattning på allvar. Det som en man anser vara vettig svarstid är minst tio gånger för lång för en kvinna. Lagom till att vi räknat ut honom för gott så dyker han upp på något vis. Det känns som en lite otäck katt-och-råtta lek. Vi släpps i väg , orienterar om oss och hittar nya potentiella vänner och när vi verkligen glömt honom så mycket det går så dyker han upp igen. Det är plågsamt.

Jag hade en diskussion en gång med en manlig kollega. Han råkade säga "när jag ringde upp henne ett halvår senare så var hon jättesur" och vi kvinnor i sällskapet skrattade rått. Det tror fasiken det ...ett halvår senare. Killen sa i nästa andetag att han tändes av jakten. Tjejer som var för tillmötesgående tappade han intresse för. Eller så gjorde han en "halvdumpning" enligt ovan och hörde av sig oerhört sent igen. Bara för att tvingas lägga på all charm i världen för att få henne att bli lite intresserad igen.

Jag vet inte vad som rör sig i mina kandidaters hjärnor. Jag vet bara att en dejt blev inställd för att han hade en ny förstadejt inbokad samma dag (grrr - gammal bekanting som tydligen gått in i friends zone).

Den nya lovande dejten jag hade för cirka två veckor sedan har tigit i princip lika länge. Han är inte nätaktiv alls så jag gissar han åkt utomlands lver jul och nyår. En hälsning hade ju dock inte skadat om han ens har mig i sina sinnen en endaste sekund. Jag räknar snart ut honom för gott.

En kommande förstadejt chattar jag med var dag. Han är dock lätt i emotionell obalans då hans separation inte är klar ännu. Jag tvekar då jag kan bli en "step-stone" för honom ut ur gamla relationen. Jag gillar inte riktigt att vara en sådan.

En ny förstadejt är bokad i helgen men den innebär en rätt lång resa. Killen har varit oerhört tålmodig och uthållig så han måste få en chans även om jag inte vrålhurrar precis. Han har rätt yttre ram men tränar inte på det sätt jag vill. Jag vill ha en äventyrkompis för såväl sängen som fysik träning i vatten, på gym och i motionsspåren.

En gammal kandidat från VM som numera är lyckligt nygift har en en del kandidater på lut. Vi får se om han lyckas som "kopplare".

Affärsmannen firar nyår med släkten långt bort med skidor i bagaget. Jag tror han håller på att få dåndimpen igen. Det jag ser av honom på nätet är motstridiga tecken på harmoni och frustration.

En brevvän och sedan länge tillika kandidat (om än på långt håll) leker i en jättesandlåda någonstans med sin familj.

Jag har många bekanta men ingen nära vän

Likt en predator

För ett tag sedan kastade jag in handduken på Viktoria Milan. Jag blev less på alla sökande som inte klarade att läsa min profil och dra slutsatser av det de läste. Jag syftar på män av typen "helt fel". Jag hade några intressanta på kö men deras bakgrund var inte tillräckligt felfri för min smak. Jag blev less på den evinnerliga mailfloden och orkade inte till sist att vara artig.  Jag blev predatorn. Jag började jaga. 

Fördelen med att vara predator är att man kan vara skoningslös utan att såra någon. Det är inte heller lika plågsamt och tidsödande. Man gallrar stenhårt från första stund och fokuserar på ett byte i taget. Jag gillar rollen. 

Jag letar bland singlar, långa män, atleter och de som anser sig vara oerhört muskulösa. Det roliga är bara att rätt många av de som är "oerhört muskulösa" säger sig träna sällan. De har dessutom en vikt som talar för övervikt och med tanke på bristen på träning så är det väl gissningsvis inte muskler.

Jag vill helst ha en välutbildad man. Tanken är att om affären skulle övergå i något mer officiellt så skall han funka i mitt liv. Sen kan det ju även påverka vad man pratar om och livsinställning. Viss finns det massor av jättefina män av andra sorten också - det är bara att jag måste gallra. Annars blir det för många kandidater. 

Om man kikar i kategorin singlar eller ännu hellre kategorin atletiska eller muskulösa singla, boende nära mig,  som är högre än 1.82 och som har högskoleutbildning och är i min ålder plus minus fem år - då är det inte många kvar. Jag hade messat några av dem de sista veckorna. Utfallet var inte imponerande alls. Ända tills häromdagen då en nyanländ stjärna strålade på VMs nattsvarta himmel.  

Jag smög mig fram till vattenhålet och inväntade mitt byte. Jag gillar att jaga. Jag gillar att vara en predator på Viktoria Milan. 

Ett oväntat möte - Scuba

Jag hade ett oväntat möte på Viktoria Milan. Det var en man med en underbart vacker kropp. Bilderna var proffessionella och utsökta. Inget utlämnades dock - de bara retade aptiten. Han jobbade i reklambranchen och hade tillgång till ett par artistiska fotografer. Ögonfröjd! Mums!

Vi växlade några ord om konsten och vad som gjorde oss lyckliga. Han hade ett vackert och poetiskt språk. I morse kom han på hur långt bort jag bor och sa adjö på ett oerhört vackert och vänligt sätt. 

Redan vid första anblicken så påminde Scuba om min gamle vän - dvs innan hans envisa långdistanstränande slitit ner honom. Eftersmaken följde mig hela dagen och kryddades av snålblåst och höstfärger. Jag började lida av den bitterljuva saknaden igen och ifrågasatte vad jag gör. Jag kan ju aldrig ta upp en känslig konversation med affärsmannen igen - jag har tappat lusten till detta och han förtjänar det inte heller. Hans systematiska ignorererande när det passar honom gör mig vansinnig. Jag har fått nog. I minnena kan jag tyvärr vältra mig i fortfarande. 

Jag skickade följande till Scuba:

You reminded me very much of an old friend I once had. We shared a lot virtually by mail, met a few times, had sex once - it was amazing I never told him anything of what I felt for him. I just pretended to "move on" too stubborn, too brave and too independent. When I later tried to reconnect he was on another planet and still are. Your body looks just the same. Your language too. I do move on. Better and better for each day. New impressions and new wonderful men (or one man) will make up for all old pain. Its just that separation is just like griefe - a process. You loop again and again.  Thanks for nice images and nice chat. Good bye!

Konstiga fiskar på Victoria Milan

Igår kväll hände något konstigt på Victoria Milan. Jag skickade iväg en "tack och adjö" text till en man som tystnat. Jag trodde jag hade skrämt bort honom med ett allt för djupt svar på en personlig fråga. Jag vill helt enkelt för min egen skull stänga dörren. "No answer is also an answer". Jag har lärt mig min läxa. 

Till svar fick jag att han inte trodde jag fanns. Det jag skrev påminde honom om något jag skrivit till en annan man. Jag svarade att det är ju i och för sig möjligt men det vore väl konstigare om jag inte berättade samma historia utan en helt annan. Jag skrev också att om han hade två konton eller på något annat vis kunde läsa vad jag skrev till någon annan så får han ta ansvar för detta själv. 

För att bevisa att jag fanns så skulle jag äta lunch med honom på lördag. I nästa andetag trodde han att jag var en Bot - dvs svarsrobot. 

Jag frågade då om han kunde läsa vår mailhistorik:

• Yes I can read it. I dont know what You are but there is a lot of strange things about what you are writing to me and almost the same to an other person. This is why.

Då frågade jag om en Bot skriver så långa texter. I nästa ögonblick var jag blockad. 

Den sammanlagda eftersmaken är att han antagligen mådde väldigt. Kanske var han paranoid, kanske hade han dåliga erfarenheter av VM, kanske är han vän med någon av dem jag träffar i helgen och är sur. 

Det finns konstiga fiskar på VM. Jag är glad denne slank ur nätet såpass snabbt.