Berörd men ej förförd....

Han ville mer än att ha en kommunikation gällande yrket. Jag frågade till sist. Den ena förklaringen efter den andra vecklade ut sig nästan i poesins form. Ett erbjudande om än diffust. Jag drogs in i hans värld....jag tvekar men inser att hur skall vi kunna veta om vi är bra för varandra utan att ha träffats? Den energi som vi sög ur varandra förr fick ju aldrig påfyllning i riktiga livet. Vad händer om vi möts?

Blir det det fyverkeri vi en gång planerade? Eller sitter vi där mitt emot varandra artigt konverserande men lite lätt besvikna? Jag vill men tvekar. Men jag måste. När det nu blir av. Om det nu blir av.

Jag är berörd på ett sätt jag aldrig trodde jag skulle kunna bli per mail & chat. Berörd men ej förförd. Berörd men inte kär. Jag kan känna smaken av den förtjusning jag en gång kände. Och det är väl där någonstans jag är rädd - tänk om jag blir kär?

Han smög ut bakvägen en gång... två gånger...tre gånger. Fjärde gången smällde jag i dörren så tasken nästan kom i kläm. I veckan fick jag bannor för att jag strök på hans bakgård för några veckor sedan utan att ge mig tillkänna.

Varför hörde du inte av dig?

Jag är rädd för att möta honom men mest av allt är jag rädd för att det inte blir av. Berör men ännu ej förförd.

---

Texten handlar om en man jag lärde känna för över ett år sedan på Victoria Milan.
Vi har aldrig träffats.

Ett eko från det förgångna

Ett eko från det förgångna dök upp i min mailkorg - en gammal kontakt från Victoria Milan. Förvisso inte helt oväntat då jag passade på att skicka iväg ett retfullt affärsmail. Efter att ha testat en produkt som just denna kille säljer - en av de som aldrig infann sig - så var jag bara tvungen att kasta in en fackla gällande den tjänst jag hade försökt prova Den hade en del problem jag gärna ville ventilera.

Förvirring uppstod först. Ett "what the fuck!!!'" hittades i min mailkorg. (Jag hade smällt rejält i dörren i våras.) Jag teg och teg. Jag ville se vad han skulle göra om jag teg istället för att snabbt replikera.

Ett halft dygn senare kom ett försök till förklaring. Följfråga från mig. Mer förklaringar. Han skrev omsorgsfullt med ett slags faderligt lugn. Vackert och poetiskt som alltid. Jag drogs in i hans värld återigen.

Jag poängterade att mitt syfte var att jag ville ha en väl fungerande yrkeskanal. Jag hade veckorna innan fått en inbjudan till hans kontor då av en kollega som inte kände till vår gamla relation. Att dyka upp där hade känts väldigt konstigt. Jag avböjde den gången. Jag ville inte behöva göra det fler gånger. Jag ville vara säker på att vi var på "speaking terms" om vi skulle råkas.

Han rekommenderad en ny app istället för den jag testat. Där jag hittade ännu fler buggar. men jag beslöt jag att släppa honom från kroken, Jag signalerade "end-of-communication" men någonstans där blev han personlig. Han skrev med korta fragmentiska fraser om det förgångna och varför han försvann. Samtidigt kändes det som om han ville få in en fot i dörrglipan. Några väl formulerade komplimanger och sen adjö för helgen.

Jag kände nu hur jag delvis drogs in hans maktsfär igen. Jag vill vara oberoende men jag vill vara nära. Jag vill kunna se honom och ta på honom. Jag vill antingen se en trist medelålders man med risig hållning (bilden jag hittade på Facebook) eller den man jag har i min fantasi. Jag vill ta in honom och bli fri - antingen genom besvikelse eller genom att trilla ner i sänghalmen. Jag vill bort från den virtuella föreställningen som hållit mig fången i snart ett år med några pauser fyllda av raseri och smärta.

Jag är villrådig - vad menar han?

Den här killen drivs av jaktinstinkt...precis som de flesta män. Jag var tydlig med mitt syfte dvs. jobb men jag fick en känsla av att han ville mer när han väl fick en kanal öppnad.

Jag kan inte bedöma hans person, syfte eller mål. Jag vill inte lägga energi på någon som inte infinner sig på det party jag bjudit till några gånger. Å andra sidan har han bjudit rejält en gång men då tvingades jag tacka nej pga livssituationen.

Ingen man har påverkat mig så med sitt skrivande. Ingen man har jag suktat så efter enbart virtuell kontakt. Vänlighet, närvaro, romantik i kombination med hjärna. Stundtals är jag hans i sinnet. Sen kommer avståndstagandet. Jag vill vara fast förankrad i verkligheten men för det behöver jag någon här och nu och det har jag inte just nu.

Det gör inte ont någonstans alls men jag är villrådig och tankfull.

Ett brev: Fundering inför framtiden

Ett brev jag aldrig postade.

Jag måste lösa mitt liv så att det fungerar framöver. Det gör det inte nu. Förvisso har jag varit närvarande på Victoria Milan men utöver dig har jag inte träffat någon. Jag har inte orkat engagera mig. Inte heller direkt haft behov heller. Jag har svårt för att dela säng med en man ena veckan och en annan nästa. Fokus har varit på hem & familj.

I perioder har det varit annorlunda. Kroppen skriker efter fysisk beröring, en klapp, en kram. En vänlig själ. Samtal, sova sked och sex javisst. Och så är det nu.

I dessa lägen viker jag undan. Jag vill inte ställa krav. Jag vill inte ta plats. Jag tiger och lider. Jag gråter. .

Det gör ont.

Det gör ont

Älskarinnans roll är att vänta och vänta och vänta. Vänta på att han skall ta sig tid, få lust och lyfta luren. Sist i prioritet är hon. I alla fall känns det så när livet är tufft.

 Jag behöver en kropp. Någon som pysslar med mig. Någon som sover sked. Någon att krama. Någon att skämma bort och bli bortskämd av. En kort stund, en eftermiddag eller en dag.

Det finns en som jag verkligen gillar. Inte kär men gillar. Jag saknar hans närhet, hans pillande, hans röst och hans ljuvliga kropp. Sötman och saften då han tänder mig. Men jag tror inte jag klarar inte att vänta mer. Jag går nog.

Jag lägger inte alla äggen i en korg. Jag fiskar snarare med nät. Ingen vinner mitt hjärta. Men inte mer än en får plats i min själ eller säng. Mitt i den eventuella otroheten är jag trogen. Men det gör ont ibland.

Ensamheten skriker.

Ensamheten skaver.

Ensamheten skär som vassa knivar
fastän jag inte bor ensam.

Jag är ensam ändå.

Det gör ont

 

Varför tror alla män att de vet vad jag söker?

Varför tror alla män att de vet vad jag söker? Oftast utan att ens läsa min profil ordentligt...oftast utan att fråga...

Jag har haft överskottstid en period och la ut min bild på Victoria Milan igen. Jag satte också den gröna knappen på "lyse" så det syntes när jag var inloggad. Det väller in mail...på tok för många. Jag läser allt och försöker snabbt tacka för visat intresse och säga adjö till de män som är helt fel. Det är de som är på tok för unga, i fel landsände, för korta (ja tyvärr så är det så - jag har svårt att tända på korta män) och en del andra sökkriterier som är unika för mig men lätt att läsa sig till om man bara tar sig tid.

Ändå får jag in tokstollar i min mailkorg. Folk som missar kanske tre av fem tunga bedömningskriterier.

Jag gissar detta beror på en viss desperation. :Det finns för få kvinnor helt enkelt. Många män skjuter på allt som rör på sig. Och tyvärr när jag vänligt tackar för visat intresse så kommer oftast ett mail tillbaka med frågor om varför. Jag svarar snällt varför ganska så ofta. Det innebär att jag hänvisar till mina önskemål enligt profilen. Jag skriver alltid vänligt. Jag önskar dem lycka till. Jag vet att många har det svårt att hitta någon.

Att vissa män missar att läsa och verkligen förstå allt är väl inte hela världen....men du skall se de konversationer som kan följa. Ofta kan jag bli kallad för allt möjligt i en sådan brevväxling. Allt från fitta till asshole.

Men det allra värsta är nog de som generaliserar enligt gängse "manlighet-sex-stereotypen". De som tror att man är ute efter exakt det de själva är ute efter -.det vill säga enbart sex utan genuint intresse och utan känslor. En snygg diskret affär mellan två gifta eller två personer i relation där båda riskerar något om det går fel. De har missat att jag så gott som är single...de förstår inte vad det innebär trots mina ord. Det förstår inte att jag vill ha en människa, en kropp, en  själ, ett sinne - inte på heltid men deltid. Jag vill inte vara ett objekt - jag vill ha samvaro. Någon att prata med. Gosa med. Vårda.
Men inte på heltid utan deltid.

Jag vill inte ha en heltidsrelation men jag vill inte heller gömmas undan på ett hotell och enbart umgås med i slutna rummet. Jag vill inte vara kvinnan i byrålådan. Jag måste få luft och ljus och rymd. Jag måste få ta plats.

Jag vill nog helt enkelt ha en single älskare....men de förstår inte.
Och de har inte förmågan att ta till sig det jag skriver.....trots min tydliga profil.

Så återigen så undrar jag - varför tror sig så många män veta vad jag söker?
Jo de tar sig inte tid att läsa.
De tar sig inte tid att fråga.
De utgår från att det de själva söker är det vi kvinnor söker. Det jag söker.

Lyft på locket nästa gång....ta fram ficklampan.
Lys & fråga

Mina älskare - Nummer 3

Under mitt första år på Viktoria Milan har tre män kommit mig nära. De är alla tre helt olika som personer. Alla har påverkat mig som såväl älskarinna som medmänniska. Alla har gett mig kunskaper för livet. Kunskaper jag inte velat vara utan men i ett fall åtminstone velat slippa smärtan över att få även om det inte gör ont längre. 
. 
Nummer 3 tog mig med storm redan första stunden. Lång och snygg dök han upp på centralen. Underbar röst - healing för min själ. Vi togen en fika på O'leary´s. Han sög tag i min blick och fick mig omväxlande att rodna och fnittra. Hans hand letade sig fram över bordet. Jag tog den. Efter en stund kunde jag koppla av och titta djupt i hans fantastiska blå ögon utan att vare sig skratta eller göra grimascher. Det flöde som skapades mellan oss var nog det häftigaste jag varit med om i denna fas. Jag blev mjuk, varm och go. Jag kände hur kroppen öppnade upp och sög in hela honom. Ja visst blev jag lite blöt i trosan....men jag avslöjade inget....inte förens nästa fika.

Så höll vi på i några månader. Vi umgicks publikt - kaffe och luncher. Ibland undrade jag om det räckte för honom...han kanske inte ville gå vidare alls. Men så en dag fick jag lite extra hjälp av honom då jag privat behövde en människa med hans yrkeskunskaper. Jag började känna oerhörd värme över hans godhet och dessutom hade jag ett behov av att fly hemifrån. Jag gjorde det...till ett hotell i stan. Han dök upp efter några timmar och vi drack vitvin och åt sallad. Jag var den förste för honom sedan han träffat den kvinna han varit ihop med under mängder med år. Jag kände en viss nervositet i luften. När jag slutligen låg halvnaken i sängen så retades jag och sa "Du gillar det här va?" varvid han svarade "Nej jag gillar dig!". Jag kände mig utvald och jag mådde underbart bra.

Den natten var helt annorlunda mot allt annat jag varit med om. Han gav mig den starkaste orgasmen jag någonsin haft. Jag gav honom det han behövde. Men det mest fascinerande var nog mellanspelen. Ömhet, pyssel, kramar, klappande - trots att han både sov och halvsov som de flesta män gör i pauserna. Vid ett tillfälle försökte jag frigöra mig från hans fasta grepp då han sov tungt. Det var ungefär som i Robin Hood filmen när Robin Hood själ sista pengapåsen från kungen. Hur jag än slet för att glida ur hans famn så halade han in mig omgående igen. Det kändes som om jag var det mest värdefulla för honom i hela världen.

Nummer 3 är skorpion och han älskade som en skorpion lär göra. Med djävulsk precision lekte hans tunga i mitt sköte och i hela akten kände jag en brinnande passion. En dold bubblande vulkan som sipprade igenom i sprickorna då och då. En fuktig dimhöljd fruktträdgård med saftiga exotiska frukter och mängder med lugn och ro. En man att såväl älska med som att hålla i när åskan går.

Vi träffades en gång till. På stranden och i en stuga. Jag fotograferade honom precis innan jag skulle åka. Makalösa bilder som speglar hans själ såväl som person som älskare. Sedan dess har vi inte setts. Jag tror inte han är borta....vi har kontakt. Livet kan komma emellan ibland även om man inte vill det. Jag tror vi kommer ses igen snart...

Mina älskare - Nummer 2

Under mitt första år på Viktoria Milan har tre män kommit mig nära. De är alla tre helt olika som personer. Alla har påverkat mig som såväl älskarinna som medmänniska. Alla har gett mig kunskaper för livet. Kunskaper jag inte velat vara utan men i ett fall åtminstone velat slippa smärtan över att få även om det inte gör ont längre. 

Nummer 2 träffade jag helt förutsättningslöst strax innan jul 2011. Jag hade gett upp för stunden och skulle stänga kontot en tid. Vid en sista genomscanning hittade jag honom. Ett fysiskt praktexemplar, lämplig bakgrund och levandes i ett öppet förhållande. Det kändes tryggt. Jag vill inte skada någon.

Redan första kvällen - en afterwork - slog det blixtar emellan oss. Två veckor senare träffades vi på ett hotell. Jag fick uppleva sex på ett sätt jag aldrig gjort förut. Ett fysiskt praktexemplar innebär också en fysisk prestationsförmåga och en återhämtning utöver det normala. Han lärde mig vad "ett bra fuck" är...eller tättare sagt 3-4 stycken vid samma tillfälle. Det jag känt med honom inne i mig har jag aldrig upplevt innan. Både passform, teknik och längd på sessionen. Ljuvligt även om jag också kunde bli rejält trött. Det var sex och gymnastik på en gång. Men härligt!

Men inte nog med ljuvlig sex - Nummer 2 är min tvillingsjäl. Med honom kan jag prata om precis allting. Han ställer krav på mig som person - han hjälper mig att utvecklas som människa. Vi tänker lika dant - vi har samma värderingar. Nästan spökligt!

Allt var perfekt en tid. Jag hade en älskare utan risk för att såra tredje part men mitt sinne grumlades av en annan oavslutad affär.

Vi stod nakna framför en spegel. Jag strax framför honom. Jag såg hans strålande fysik - brunbränd, axelbred och grann. Han log och jag log tillbaka. En arm kring min midja....tänk om jag hade haft kameran med mig. Det var en härlig bild.

Ett gammalt minne blixtrade då till i mitt huvud. Hur skulle det vara att ha Nummer 1 bakom mig. Lite kortare och tio kilo lättare men med järnfysik.

Det gjorde lite ont....men jag slog bort det och vände mig och kysste min heta älskare..

Jag insåg några timmar senare att jag var tvungen att släppa Nummer 1 för gott. Jag hade delvis redan gett upp honom men inte drömmen om allt det vi sa vi skulle göra.

Sagt och gjort....jag kapade linan till Nummer 1 ....om än kanske inte på bästa möjliga sätt. Samtidigt vände jag mig om och gav Nummer 2 hela min uppmärksamhet. Här och nu. Men glädjen blev inte långvarig. Han fick problem att ta han om. Jag skickade hem honom med löfte om att finnas kvar i någon form när han kom tillbaka till mig. Kravlös kärlek fungerar på det sättet. Den finns alltid kvar...oavsett vad som händer.


Nummer 2 och jag är tvillingar även om våra stjärntecken är kräftan. Han har hjälpt mig att sålla agnarna från vetet på Viktoria Milan. Jag skickade honom och hans fru på terapi. Han kommer att förbli min vän för alltid.