Hotellrummet

Gamla minnen….saftiga minnen och vackra minnen.

Jag kom in i hotellfoajen och ändrade mig i samma sekund. Jag hade tänkt lämna in väskan i receptionen medan vi var ute och åt för att besluta mig senare. I stället satte jag mig i en fåtölj och skickade ett SMS. ”Framme nu”.

Två minuter senare kom en reslig och stilig man med ett oerhört vackert leende. Stor kram och glada skratt. Detta kändes oerhört bra. När han såg att jag släpade på min sportbag så frågade han om jag vågade ställa upp den på rummet. Jag bara log och gick mot hissen. Vi åkte upp till det vackra hotellrummet. Väl inne tittade jag på honom noga och sträckte fram händerna och strök hans skrattrynkor, "Vi är inte purunga någon av oss. Skrattrynkor är vackert"

Han tog på sig ytterrocken och vi drog ut på stan. Vi åt middag på en underbar restaurang. En grillad renfile för mig och sallad och ett glas Merlot-vin. Vi pratade om allt som hänt oss i "vår relation" utom då vad som hänt i maj. Han lyfte alla övriga stenar i strandlinjen som behövdes synas. Vad finns det för kryp inunder i den stinkande sörjan? Vad ar det som hände och varför? Jag satt stundtals stum av beundran över samtalets gång. En mättnad infann sig....maj fick vänta.

En kille sprang in i min väns stol och hans ben trycktes mot mitt. Han drog sig snabbt tillbaka. En gammal berusad och avdankad politikerkändis dök upp och gjorde en charmerande framstöt mot mig. Han backade dock då han fick en mörk blick av min vän.

Vi gick ut på gatan och promenerade tillbaka utan att så mycket som snudda varandra och utan att ”vackla inåt” mot varandra som så ofta brukar ske när två personer är attraherade av varandra. Vi gick upp på hotellrummet för att dricka lite vin. Läget var osäkert även om samtalet varit rikt.

Han hade dykt upp till slut. Efter femton månaders virtuellt umgänge, smällande i dörrar, ilska, vänliga och ömsinta farväl men en ständig närvarande attraktion. Det var precis som ingen av oss kunde bli kvitt sinnesförnimmelsen av det oförutsägbara, osägbara och okända - skulle våra sinnesbilder stämma? Utöver detta hade en  massa saker hänt som nästan pockade på att vi skulle mötas - affärer bland annat och knäppa inbjudningar till affärsmöten. Mitt i alltihopa dök Lejonet upp vars enda uppgift - tror jag - var att bered väg för detta möta.

Nu satt vi där på ett vackert hotellrum i fullständigt döläge. En oerhört inkompetent inredningsarkitekt hade ställt dit ett litet bord och två fåtöljer långt ifrån varandra. Det gick inte ens att flytta ihop dem på grund av att sängen var i vägen. Vi satt i var sin liten arresteringcell helt utan möjlighet till kontakt….det vill säga om vi ville.

Jag fick en lång blick och jag kände hans värme men jag kände också att jag inte ville göra en sexuell framstöt där jag riskerade att bli avvisad. Ja jag ville ha honom. Jag var inte tänd men jag ville ha honom ändå. Jag var imponerad av hans person, hans etik, hans sätt att prata med mig och hans omtanke men jag kom ihåg en gammal fras om att ”hon måste ha ett speciellt uttryck” och att han aldrig hade sex utan känslor. Han hade förvisso svikit mig två gånger - eller åtminstone försvunnit från etern - men dessa minnen var utsuddade totalt. Det fanns bara här och nu.

Plötsligt reser jag mig upp och drar med min stol mellan bordet och sängen. Jag satte ner den rakt mitt emot honom och lägger händerna på hans knän. Jag ler fortfarande över hur ”streetsmart” min kropp och intuition löste döläget. Det var en vänlig gest. Den var på gränsen till naiv. Den var inte sexuell. Hade han inte känt som jag hade han kunnat ta mina händer och hållit dem som en kär vän. Men det var inte det han gjorde. Han började smeka mina händer och armar som en älskare gör.

Min vän vann en del av mitt hjärta den natten. Han infriade alla mina vildaste förväntningar såväl som person och älskare. Frapperande var hans omtanke – han frågade mig fyra gånger från det att jag flyttade stolen tills att vi landade i sängen ”Are you OK with this?”. Jag kommer aldrig att glömma stunden han viskade ”Gorgeous” till mig för första gången. Det var den frasen han så ofta inledde sina mail med och som jag först nu kunde tro på. Jag minns också stunden efter att han hade kommit - han hade rysningar precis på samma sätt som jag ibland har. Jag minns också doften av hans rakvatten och hur håret på bröstet kittlade min näsa när jag vilade där.

Jag kommer att minnas denna natt i hela mitt liv. Jag kommer att minnas bådas överförtjusta reaktion på det som skedde. Så många tårar, så mycket obeslutsamhet, vånda, ångest, ilska, lust och "kärlek" fann slutligen sitt Waterloo och vi var glada över det. Det var en lång och svår resa men den var värd allt.

Vi utväxlade massor med SMS och mail dagarna efter om vad som skett och om hopp om återförening. Sen tystnade han som vanligt i min mailkorg fast han är närvarande i andra kanaler. Avstånden är långa och hans livssituation är extra svår sen en tid. Jag vill men jag tvivlar. Självförsvar gissningsvis - jag går vidare fast med bakdörren på glänt.

Jag ler fortfarande åt minnena och inser att detta möte kan ha varit en solitär men det var det värt. Det var äkta och sant. De var rätt!

Skall vi tjejer behöva tåla kränkningar på Victoria Milan?

 Jag har funderat lite kring de där otrevliga mailen man ibland får på Victoria Milan. Det där killarna som inte fattar att man inte hoppar i säng med dem på direkten eller åtminstone bjuder på nakenbilder. Killarna som tycker jag är en fitta, ett asshole, som säger att de förstår precis varför maken vill skilja sig från mig (det var jag som startade upp denna process), som säger att "en dag skall jag få din fitta blöt och jag skall slicka den" när jag just avvisat dem vänligt men bestämt.

I förrgår skrev en kille som jag inte ville skicka nakenbilder till:

"Du är en ful Gammeltacka och plump gris som ingen vill vara med tyvärr. Jag säger som alla anda inkl. din s.k. man: Du får stå kvar!"

Jag läste igenom användarreglerna på Victoria Milan. Där står sida upp och sida ner om att man inte får SPAMMA, sprida virus eller agera för kommersiella intressen men väldigt lite om hur vi skall uppträda mot varandra. Jag fann faktiskt en rad om uppförandekod - men jag fick verkligen leta efter den.

Du kommer ej använda internettjänsten till att delta i någon form av trakasserande eller stötande uppförande, inkluderat med ej begränsat till publicering av sexuell och/eller rasistiskt stötande, hotande, vulgärt, oanständigt, trakasserande, ärekränkande eller opassande materiell av något slag.

Så stötande uppförande är tydligen inte OK.

Jag är medlem i en utländsk site som påminner om Victoria Milan. Där arbetar man aktivt med att få folk att uppföra sig väl mot varandra - för allas trevnad och för att få kvinnorna att stanna kvar. Alla män får ett mail med "What women do not like". Det vill säga vi vill inte få sexuellt grova mail vid första kontakten, vi vill inte se männens glädjepinne heller i första mailet. Vi vill inte heller att de sticker den i munnen på oss. Visst mailas sådant också men först när båda parter är med på det. Det handlar om respekt och timing.

Om någon överträder uppförandekoden - det vill säga stalkar eller kränker någon så åker han eller hon ut med omedelbar verkan. Eventuellt resterande avgift fryses inne. Detta skapar en oerhört trygg miljö för sitens medlemmar. Admin är närvarande och bryr sig om var och en. Alla skall må bra och rötäggen åker ut. Andelen kvinnor är betydligt större än på VM.

På Victoria Milans blogg kan jag läsa :

Använd rapportera-funktionen
Som de flesta andra datingsidor har Victoria Milan en knapp som heter ”rapportera användare”. Denna gör att våra medlemmar snabbt och enkelt kan rapportera andra medlemmar om de känner sig kränkta eller utsatta för stötande språkbruk. Victoria Milan tar alla anmälningar på allvar och vi uppskattar att du hjälper både oss och andra medlemmar att göra Victoria Milan till en säkrare och tryggare plats för dating.

Jag har rapporterat några profiler några gånger på VM men inget händer. Användaren finns kvar. Tydligen ser inte Viktoria Milan speciellt allvarligt på brott som strider mot uppförandekoden. Hanteringen av blockade profiler är under all kritik dessutom. Den jag blockat kan fortfarande se hela min profil vilket kan vara ett integritetsproblem även om vi inte kan kommunicera efter blockningen. En blockad profil skall vara helt dold och är det på andra dejtingsiter.

Med tanke på den sneda könsfördelningen så är bristen på insikt hos Victoria Milan helt fel. Utan kvinnor så blir det inte mycket att göra för männen där. VM kommer dö ut. Victoria Milans admin måste engagera sig såväl i kränkande ordval såsom användarens integritet.

Just denna gång har jag även rapporterat kränkningen via en Feedbackanmälan. Inget svar ännu.

Jag tycker VM skall aktivt verka för att alla skall agera respektfullt mot varandra. Jag ser inget av detta idag. Varken i form av agerande vid behov eller förebyggande arbete Varför inte införa ett varningsystem? Efter tre varningar så åker den som kränker ut. Alla skall ha rätt att bättra sig!

Jag vet att personal på Victoria Milan läser denna blog. Så lyssna nu noga:

• Ni måste ta kränkningarna på allvar och skydda de som blir kränkta. Annars kommer kvinnorna fly er site.
• Ni måste se till att blockade profiler hanteras rätt. Jag vill inte att min proil kan läsas av den jag blockat
• Kontakta mig gärna. Min e-postadress finns någonstans i er feedbackhantering. Eller skicka mig en e-postadress i kommentarsfältet här nedan. Jag tar bort den samma dag ni postar den

  

En sann konversation från Victoria Milan

Mycket får vi tjejer utstå på Victora Milan. jag undrar vilka kvinnoperspektiv som finns i huvudet på en kille som denna. Detta är en sann konversation. Jag har bara rättat några stavfel.

Jag: Hur länge har du varit här på VM?

Han: En månad kanske. Hur länge har du varit med?

Jag: Sen augusti förra året. Men jag har varit borta lääääääänge. De är lite sjukt för vi tjejer får så mycket uppmärksamhet att vi kan må dåligt av det. Det är jobbigt att avvisa folk hela tiden. Ni har jobbigt av precis motsatta skäl.

Han: Haha ;) Hu många har du träffat då?

Jag: Fikat med ca tio. Träffat två. Ej samtidigt dock - i sekvens. Men det händer saker som gör att goda saker har sitt slut i förtid ibland.

Han: Hur hänger det ihop att du fikat med ca 10 och fikat med 2? Betyder det att du träffat 12 st då? ;)

Jag: Nej två har kvalat vidare. Fast båda är ute ur bilden nu. Jag har ju varit här i 18 månader nu. De flesta möten är "stendöda". Kemi går inte att förutspå oavsett hur bra man kommer överens i mail.

Han: Har du lust att skicka ngn bild på dina fina bröst? ;)

Jag: Nej, sånt gör jag bara med de jag är riktigt intima med. Där är vi inte ännu och jag börjar fundera på om jag vill vara det. Det var lite plumpt tycker jag.

Han: du är en ful Gammeltacka och plump gris som ingen vill vara med tyvärr. Jag säger som alla anda inkl. din s.k. man: Du får stå kvar!

Jag hann tyvärr varken tala om att det var jag som påbörjat skilsmässan eller vilka ljuvliga killar jag redan träffat på Victoria Milan. Killen var för konflikträdd för att låta mig svara. Han hade redan blockat mig. Jag gjorde detsamma.

Ett värmande brev

Jag fick ett värmande brev idag från en man jag sagt adjö till. Han hörde av sig för några veckor sedan då jag var på resa. Jag bad taktiskt nog att få återkomma och skrev ett vänligt brev till honom i lugn och ro förra helgen.

Jag skrev att jag inte klarade av hemligheterna vid ett vänsterprassel. Jag skrev att jag inte klarar av att smyga in på hotellrum, inte kunna visa sig ute på stan tillsammans och inte äta frukost tillsamman. Det känns förnedrande. Jag skrev också att jag förstod att han behöver hemligheter men att det inte är något för mig.

Detta var ingen man från Victoria Milan - jag lärde känna honom i yrkeslivet. Med två små barn så är han dödsrädd att göra någon skada men ändå bedrar han sin fru. Jag förstår det inte. Jag såg en gång hur hans ögon tårades då han kom och tänka på den skada han kunde åstadkomma om han blev påkommen. Jag är glad att jag inte sa "ja" på den där konferensen.

Han undrade försynt om jag inte gillade honom. Men det gjorde jag - jag bara fixar inte paketet han anlände i.  Kanske inte heller en del av hans preferenser....men det var helheten jag sa nej till.

Killen förstod vad jag skrev. Han tyckte det var ett vacker brev. Jag är glad att han tog det så. Jag har en vän kvar. Jag tror inte på det där att:

If you cannot be lovers you cannot be friends

Det visar sig vara fel gång på gång.

Kärlek utan äganderätt - finns den?

Kärlek utan äganderätt är något jag funderat på under sista året. Finns den och vad betyder den egentligen?

Det finns åtminstonde två tolkningar. Den självklara i Victoria Milan sammanhang är gissningsvis att man inte skall komma mellan älskaren och hans fru. Det vill säga man skall respektera familjen och att man bara har honom till låns. Den andra är att han älskar dem alla - det vill säga han har fler än en älskarinna.

Oegennyttig kärlek

Jag kommer ihåg en gång då jag skickade hem min älskare. Han hade klantat till det rejält i äktenskapet - helt utan min hjälp. Det blev kris och fullkomligt artktiskt klimat i hans hem. Jag förbjöd honom att träffa mig. Jag övertalade honom att skaffa en familjeterapeut. Han hade mig som bollplank i denna härva - per mail - och jag stöttade honom så gott det gick och pekade med rak arm:

"Lös dina problem. Jag finns kvar på något vis men i vilken form får vi se när du kommit ut på andra sidan".

Så när det verkligen gällde - då älskade jag helt utan äganderätt. Det var en altruistisk helt oegennyttig kärlek. Jag ville att han skulle ha det bra och han älskade sin fru.

Denna kille hade fått lov att leka med mig - frun gjorde detsamma med sin älskare - men ändå hade jag i många stunder svårt att känna mig tillräckligt högt i prioritet. Det var svår att alltid vara på plats fyra - efter fru, barn och jobb. Kanske plats fem till och med då kompisar också var viktiga. Detta liv fick mig att ompröva vad jag höll på med....delvis.

Jag funderar på vad det var för kärlek. Jag gissar att jag kände kärlek till honom men jag var inte kär i honom. Jag hade noga valt att inte bli det och vi pratade ofta om vilka känslor som var OK att känna. Vi kom överens att djup vänskap och förtjusning var rätt nivå. Men frågan är om man alltid har det valet. Eller kan man bli kär mot sin vilja? Kan man bli kär trots alla odds är emot en? Kan man klara av att hålla affären till oegennyttig kärlek utan äganderätt?

Han är som Gud fader - han älskar dem alla

Han älskar dem alla men vill ha hennes oreserverade kärlek. Denna vilda dröm gissar jag en del män gärna fantiserar om - det vill säga - han vill ha älskarinnans kärlek men har inte bara en fru utan kanske även en eller två till älskarinnor. (I och för sig gissar jag att det finns en del kvinnor som önskar detsamma men av någon anledning tror jag det gäller fler män).

För egen del skulle jag inte kunna ge kärlek till någon som "knullar runt". Jag skulle till och med att ha svårt att låna ut min kropp till en sådan person. Vem vill vara #21 bland VM kontakterna bortsett från risken för sexuellt överförbara sjukdomar? Men varför kan jag tänka mig att dela mitt föremål för affektion med hans fru (dvs om han får leka för henne) men inte med en älskarinna? 

Jag har inte tänkt klart här ännu men jag tvärvägrar en älskarinna till - det vill säga om jag verkligen är förtjust i killen.

Det hela landar bland annat i mängden uppmärksamhet jag skulle få och mängden kärlek. Man kan älska mer än en kvinna eller man - det vet jag - precis som man kan älska mer än ett barn (man kan ha tio barn och älska dem alla). Men med en en fru och två älskarinnor så blir det svårt att vara lojal. det är svårt nog med två föremål för ens åtrå och kärlek. Jag skulle få mindre uppmärksamhet för hur skall han räcka till? Vill han dessutom ha min kärlek - då är det bom stopp för ett sådan arrangemang.

Hela denna blogpost är i viss mån ett teoretiskt filosoferande då tankarna triggades av en diskussion i veckan. En väninna hade samma slutsats som mig

"ingen avundsjuka eller äganderätt gentemot frun men däremot mot konkurrerande älskarinna"

Visst är det lite absurt?

Jag strular inte med din man

Jag tror jag fått några trogna läsare och jag kan bara spekulera i varför. Kanske är det män som kämpar att få det de vill ha på Victoria Milan . Kanske är det en kvinnor som tror att deras män bedrar dem.

Till den sistnämnda kategorin - det vill säga kvinnor som tror sig eller är bedragna - vill jag säga att jag strular inte med just din man och jag kommer inte göra det heller. Jag väljer mina älskare/partners med stor omsorg. Alla de kandidater som finns på min lista har en fläckfri CV gällande relationer på så sätt att de antingen lever i öppet förhållande, är singlar eller befinner sig i absolut sista skedet i en skilsmässa.

En gång hade jag en alldeles för tight relation med en gift man. Vi träffades aldrig men jag kan erkänna att det var en slags emotionell otrohet ändå. Jag insåg skadan när frun kom på det (dvs den fru jag inte känt till). Jag såg hennes vrede och smärta. Jag såg hennnes sorg. Jag såg hennes fullkomliga besatthet av mig och vad som hänt. Istället för att ta ut ilskan på maken så tog hon ut den på mig. Det tog henne två år att släppa taget om mig. Hon pinade mig stundtals som om jag vore en woodo docka.

Jag kan inte på något sätt ta på mig vad som hänt och känna skuld - var och en är ansvarig för sina egna relationer - men jag vill aldrig mer vara katalysatorn eller verktyget som möjliggör en otrohet.

Så för att vara oerhört explicit:

• min relation med affärsmannen kan inte såra någon. Han är inte ens svensk och bor inte heller i Sverige
• min relation med x-älskarna  - #2 och #3 kan inte såra någon
• min relation med mannen jag inte pratar om alls (nästan) kommer inte kunna såra någon heller. Men det beror kanske allra mest på att han är en hedersman som gör rätt för sig. Det finns såna män på Victoria Milan också
  
  

Storstädning i gamla relationsproblem

Jag låg i sängen i morse och städa mailen via mobilen. Det kändes lite konstigt då jag landade bland utkasten och gick igenom de där mailen som aldrig blivit sända. De där mailen som skrivits då jag mått dåligt, varit arg eller väldigt glad. De där mailen som aldrig någonsin varit tänkt skulle bli sända och de där jag bromsat in i sista stund. Det blev en slags odyseé bland relationsproblem. Hur kunde jag tänka så då? Det var oerhört skönt att slänga dem.

Mailen skrevs en gång som terapi. Genom att gestalta det jag ville säga personen i fråga så kunde jag lägga saken åt sidan. I alla fall kunde jag det lättare än om jag inte skrivit mailet. Nu bloggar jag i stället - jag har ju ingen het relation på gång som väcker den typen av känslor. Här vrider och vänder jag på det jag ser och känner fast på ett mer övergripande plan. Jag mår bra av det. Jag mår bra av att berätta historier.

Du som läser detta - tro inte att jag berättar allt här. Det finns fler personer som berör mig. De finns fler aktörer som antingen kan leda till kärlek eller en mer tillfällig historia. En saknar jag ....tystnad i över två veckor nu. Men jag har lärt mig att detta inte behöver betyda något alls....oftast beror det bara på "fucked up in life".

Igår fick syn på Lejonets statusuppdateringar uppe till höger trots att vi inte är vänner längre. Jag misstänkte en bugg i Facebook och skickade ett mail och frågade om han verkligen hade "unfriended" mig. Sen visade det sig att jag hade en prenumeration på hans feeder vilken tydligen syns i detta fönster. Jag skickade ett mail till med kort förklaring och önskade honom lycka till i livet. Tror ni jag fick något svar? En sån jäkla skitstövel.....snacka om arrogans.

Jag läser Lejonets horoskop precis:

Kommunikationen bjuder på sina utmaningar idag, kanske för att människor styrs lite för mycket av sina känslor. En diplomatisk och flexibel inställning hjälper.

Det här horoskåpet är oerhört träffsäkert! Diplomatin i hans fall verkar dock vara tystnad. Inte min grej riktigt.