"Du behöver bara vinka när du är i en bar och så står vi där med pittarna i handen i rad".Det tog några år till innan jag testade IRL och jag får erkänna - jag har problem med detta.
Med en man kan man aldrig veta - åtrår han verkligen mig eller åtrår han bara en kvinna med en mjuk famn, två tuttar och fyra stycken blöta blodröda läppar? Med en man vet man aldrig om man är en tillfällig erövring - en fjäder i hatten - och något som sen snabbt glöms. En kvinna vill aldrig vara en i mängden. Jag vill veta om en man verkligen åtrår mig JUST MIG!
Inte för att jag har testat hur en kvinna fungerar i samma situation men jag vet hur såväl jag som mina väninnor fungerar. Jovisst kan vi ha "könlös" sex men det sker mer sällan än för män (tror jag). Vi har svårare att släppa taget. Vi tittar bakåt samtidigt som vi går framåt. En del av oss gör inte som jag - det vill säga de gasar sig inte ut ur de svåra kurvorna. De ligger istället på rygg som hjälplösa skalbaggar och ömkar sig i månader. Jämmer och elände.
Jag var på lunch igår med en man jag hittat på Victoria Milan. Hans strålande fysik, hans CV och hans uthållighet hade gjort mig nyfiken. Han hade uppvisat stil, integritet, eftertänksamhet, djup och hjärta i min mailkorg. Han hade uppvisat uthållighet. Han mötte upp mig med en hejdunder kram. Jag kikade på honom och insåg att han trots sina 1.84 var av typen "vältränad men spenslig" det vill säga ingen dunderhit.
Vi hade en bra lunch och ja - jag fann honom rätt sexig men höll tillbaka eftersom jag var lite osäker på hans förutsättningar att träffa mig. Själv måste jag dessutom erkänna att jag har jag lite för många möjligheter just nu och vill intervjua alla sökande till tjänsten innan jag rekryterar. Mot slutet av lunchen hade han avväpnat mig rätt rejält dock. Han hade pillat på mig omgångar, benet sökte sig fram under bordet, djup ögonkontakt mm. Jag retade honom "orfrivilligt" genom att slå honom på armen skämtsamt. Det där spelet sköter sig självt vare sig man vill eller ej.
Efter två timmar var det dags att bryta. Vi tog farväl på centralen. Han drog mig intill sig, kramade och kysste mig på kinden med ena handen placerad på min stjärt. Allt detta var "välbekant och tryggt" med tanke på den kemi som hade byggts upp. Det ovanliga var hans djupa inandning och ofrivilliga rysning. Som ett asplöv i sommarvinden rasslade åtrån i hans kropp. Det var mysigt, det var skönt, det var sexigt att se en man bekänna färg så där mitt i vimlet på en centralstation. Det var härligt.
Jag gick småleende därifrån, tänkte lite grand och frågade mig själv - var det mig eller var det fenomenet "kvinna" han tände på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar