Vecka sex vilandes i kärlek

Det har nu gått sex veckor sedan jag träffade min vän. Jag är honom trogen - jag flirtar inte och jag mailar inte med andra män. Jag måste testa honom fullt ut och se om detta håller. Han är en makalös tillgång på alla sätt och vis. Jag kan bli kär - definitivt.

Trots denna lycka så ligger två gamla affärer eller affärer "to be" och gnager lite.

I ena fallet vet jag att killen är fäst vid mig men hans liv kom emellan. Då menar jag på allvar kom emellan. Inte bara lättjan och bekvämligheten alltså. Vi pratar allvarliga existentiella problem såsom liv och död. Han är och förblir såväl osynad som otestad och kommer väl hägra lång tid som en av de onåbara.

Jag tror han läser denna blogg.  Jag hade velat prata med honom. 

I andra fallet så har jag ett affärsmöte i killens stad i slutet av nästa vecka. Han drog sig ur då han kom in i två djupa livskriser varvid den ena innebar att göra ett tredje försök i äktenskapet som varit på fallrepet i massor med år. På oerhört kort tid och utan avslutningssamtal så fick banden huggas av. Jag lämnade tillbaka honom utan minsta knorr. Jag hade bara haft honom en natt men desto mer i min mailbox. Men han hade mitt hjärta - den enda som lyckats med detta under de sista tre åren.

Vid uppbrottet blev jag vimmelkantig och full med frågor och oavslutade tankar men mötet i maj hägrade som en chans att avsluta det som kan behöva avslutas. Mycket har hänt sedan det där mailet den 22 januari men trots det vill jag träffa honom. För att säga saker jag inte sagt ännu om än i dåtidens lampsken. Fråga det som jag inte frågade då - jag ville inte veta vid den tiden men klarar svaren nu. Det hade kunnat bli kärlek men med en omöjlig livskarta och enormt geografiskt avstånd att beakta så lät jag förnuftet tala snarare än mitt hjärta. Kanske kommer jag ångra detta.....

Mycket har hänt sedan dess framför allt då i form av den vän jag har. Trots det vill jag sitta på ett fik i hans stad, prata, sortera känslor och känna "vi gjorde rätt som bröt upp" och le som gamla goda vänner mot varandra. Eller också sker något annat och då får jag ta hand om detta på bästa sätt. Men jag har svårt att tro att något kan hända som kan rubba mina cirklar här hemma.

Han har inte svarat på mitt mail om ankomstdag. Jag vet han reser mycket och att han kanske inte är på plats och det återstår att se om han svarar alls. Jag faller här lätt tillbaka till det gamla reaktionsmönstret jag haft när han tidigare försvunnit ut i periferin utan minsta ord. Men denna gång tar jag mig inte illa vid. Jag ler igenkännande åt känslan och låter den segla iväg igen. Jag förstår den mannen idag. Det gör inte ont. Jag förstår affärsmannen....från hotellet.