Detta drabbar hela mitt väsen och framför allt då sömnen. Jag orkar inte med vardagen. Jag ser mycket i svarta färger. Jag har inte ens kunnat träna på grund av en förkylning och då blir det snabbt becksvart för mig.
Jag jobbade hemma idag men var så trött så att jag planerade en tjugo minuters tupplur. Det gick inte alls -hjärtat låg på 140 slag per minut på grund av inre stress. Ikväll tränar jag trots förkylning;
Samtalen på Victoria Milan äcklar mig. Jag jagar ju inte på allvar och vad skall jag ha en "gift" man till även om det så bara gäller mail via Internet. Jag känner mig som en bedragare i dubbel bemärkelse. Jag vill ju inte ha dem men samtidigt vill jag veta hur de tänker. Dessa "samtal" föder tyvärr hopp hos de män jag har i brevlådan. Dessa hopp måste jag snabbt ta kål på innan det går för långt. Inte för att jag kommer falla men jag vill inte sårar dem på något som helst sätt. Den skada de kommer att åsamkas får de fixa själva. Jag vill inte vara delaktig i detta.
Snart vet jag inte vart jag skall ta vägen med de frågeställningar jag har i livet. Den person de egentligen berör (utöver mig själv då) är fortfarande tyst. Varför är det så jäkla enkelt att bara "checka ut" när något annat finns högre i prioritetslistan. Jag är som luft för honom luft igen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar