Paus och kaos

Sömnbristen är akut och alla utrymmen för intryck är fulla.

Hetingen från dejten för två veckor sedan är avpoletterad totalt. Eller rättare sagt han så blev arg när han inte fick hela mitt förnamn - som är jäkligt unikt och spårbart vilket hans förnamn inte är - att han kastade in handduken. Jag svarade att han kunde få såväl fullt förnamn som efternamn om han skickade mig detsamma. "Jag vill inte ha något strul" svarade han och sa att han hade bestämt sig. Bra för jag fixade inte hans prat och jag har nu i efterhand insett att han antagligen var ute efter ett anonymt förhållande med mig. Jäkligt fegt och konstigt agerande i alla fall. Precis som om han sökte ett skäl att dumpa mig.

Det händer kul saker också.....

En "riktig man" - single och fläckfri - fyller min mailkorg och min mobil med SMS. Vi pratas vid ungefär varannan dag. Han ser bra ut och har hus, sommarstuga, segelbåt och tjänstebil. Han är till synes utan ryggsäck - tio år sedan separation från sambon han hade barn med. Han ger mig samma "må bra" känsla som #1 gav mig en gång. Han är ständiga närvarande....

Dejt var planerad till i fredags men den blev inställd. Hans pappa blev sjuk. Jag gick på AW med kollegor i stället.

#1 och jag har en yrkesrelation numera medan han löser sina två stora problem. Jag hittade ett potentiellt jobb åt honom i hans hemstad varvid jag fick överlämna hans CV till en gammal kollega. Jag höll på att dö av chocken när jag såg layouten och ordbajset och erbjöd mig att massera hans CV istället för hans rygg som numera är förbjuden frukt. Han accepterade och nu är den levererad och klar. En ny layout, order om var han skall klippa och vilka avsnitt han skall skriva om är levererat. Han tog emot mina förslag med en slags förtjust maschosism. "Kill your darlings" och han höll med. 


Jag är väldigt nöjd med den relation jag har med #1 - inget gör ont. Vi är superstarka båda två och har en alldeles unik "vänskap" eller yrkesrelation eller vad man nu kan kalla det för. Jag har egentligen avsagt mig all slags vänskap (vis av erfarenheter med andra män) men en man man delat kött med kan inte "bara" vara en affärsbekant även om det är det bästa ordet. Jag är helt trygg i vad-vi.nu-har-för-relation och vet att vi kommer ses igen oavsett vad som händer i våra liv och oss emellan. Han behöver inte vara min älskare - han duger till annat också.

En man från Victoria Milan fyller min mailkorg med heta rykande heta mail. Han vill ha cybersex men jag vägrar. Med all list jag kan uppbåda håller jag honom stången. Jag vet att ger jag honom det han behöver virtuellt så försvinner han i 2-3 veckor. De gör så männen....de blir mätta fort och lätt och är nöjda rätt länge medan jag bara får ökad aptit av cybersex. Men han är het - jäkligt het. Måste ses och upplevas IRL någon gång. Han vill träffas med det är svårt att få till första mötet.

Jag är lite aktiv på en annan dejtingsite än VM - mest för distraktions skull. Det hjälper bra när så behövs. I övrigt utsliten men vid gott mod

Arkiverad

Jag arkiverade alla mailen idag. Jag vill inte se dem. Jag vill gå vidare. Och jag gör det ganska så bra bortsett från denna stund vid datorn.

Jag kan få tårar ibland fortfarande men jag fyller på med positiva saker. Jag parkerar bollen på den andra planhalvan tills att jag åker till hans hemstad i vår. Jag lovade att höra av mig innan den resan.Det ger honom tre hela månader "at his own devices" eller i alla fall utan mitt inflytande.Om han dyker upp på den utlovade lunchen så har han full immunitet. Jag kommer inte att förföra denna gifte man. Han är tillbakalämnad "hel och ren". Hans hjärta får han ansvara för själv. Mitt är trasigt.

Kontot på Viktoria Milan är stängt sedan början av januari. Mitt hjärta gjorde ont då några bra kandidater dragit sig tillbaka. De gifta för att reda ut sina syften och singlarna gissningsvis för att de hittat någon med eller utan VM´s förtjänst. De bra killarna försvinner helt enkelt.....

Igår hade jag en dunderdejt med single kille. Han var lång och såg bra ur. Hans rygg fick min mun att vattnas. Men vad pratade han om? Ofta var det meningslöst pladder men så ibland så kunde det glimma till. Han verkade vara en bra människokännare - han ställde djupa och lite provocerande frågor ibland. Vi hade kul rätt och slätt!

Någonstans gick pladdret över i flirt. Ömsint pillande, noppande, strykande och plötsligt lutar han sig över det lilla barbordet och kysser mig. Han lukar gott och jag njuter en stund. Jag log efteråt och kände "han är min". Men vill jag ha honom? Vill jag äta limpa i brist på bröd? Eller kan det finnas en diamant inne i det lite meningslösa pladdret?

Han hade extremt god koll på läget och han ställde raka frågor när han tvivlade. Jag gav så bra svar som det bara gick. Vi flyttade över till en mysig soffa framåt 12-tiden. Lek och smek och pladder.

Jag upptäckte ett vältränat fotbollslår som fick mig att kvida av välbehag. Han frågade om jag ville missa bussen och stanna över men jag sa nej. Han ville träffa mig på söndag redan men jag sa nej. Mer lek och smek och pladder.

Klockan 00:40 sa han att det var dags att gå mot min buss som skulle gå 01:03. Jag var imponerad men väldigt förvånad. För första gången i livet slapp jag slita mig från en vän och springa till bussterminalen. Här var det ordning och reda. Han escorterade mig kärleksfullt till bussen och jag blev rejält upphånglad de sista minutrarna. Det kändes både härligt och "fel"!

Det är en oerhört skillnad på männen på Victoria Milan och single killar. Men jag inser att det går att få sex utan äktenskapslöften med single killar även för mig. Är jag redo ännu? Å andra sidan - behöver jag vara redo? Jag vill ju bara ha kul!

Idag tvivlar jag

Idag tvivlar jag på allt. Det goda. Det vackra. Det fina. Jag tvivlar på hans ord. Detta var kanske ett sätt att dumpa mig. Han kanske var trött på mig. Inte för att jag tycker att jag varit till mycket besvär men ändå. Han kanske funnit något intressantare och drar till med att han och hans fru skall börja om.

Det är det som är det trista med nätbekanta. De kan skriva precis vad som helst och jag kan inte "känna" om det är sant eller ej. Telefonsamtal känns överflödigt. Jag vill men inser att det kanske är bäst att avstå. Är han ärligt så måste jag backa omgående. Är han oärlig så kommer han inte ringa mig ändå.

Det som talar för att det han skrev är sant är hans sanna och uppriktig glädje när vi sågs för att inte tala om glädjen dagarna efteråt. Det faktum att han verkade sitta och vänta på mitt svar som kom via Facebook också. Jag skickade ett långt och två väldigt korta mail på ett dygn. Alla blev lästa omgående.

Ikväll skulle jag vilja maila honom och säga att jag tvivlar på allt. Precis allt. Men jag gör det inte. Varför riskera att hacka i ett blödande hjärta eller ärrad själ? Han har nog med sitt. Jag hade honom bara till låns men jag sörjer.

Lite glädje mitt i frustrationen

Jag var inne en kort sväng på Victoria Milan i veckan och en gammal bekanting dök upp. Vi har skickat massor med mail en gång i tiden men i och med att bekantskapen började med att han lättade sitt hjärta angående olycklig hopplös kärlek och jag sedermera försökte göra detsamma - eller åtminstone prata strul - så gick det liksom inte att tända till. Han fick dessutom allvarliga problem med hälsan men är nu tillbaka.

Jag blev helt enkelt glad. Jag blev jätteglad!

Han är en av de där gediget goda männen. Han har ett hjärta av guld, en förmåga att uttrycka sig i mailformat och kan skriva långt. Han kropp hör snarare till en grekisk gud än en människa som vandrar på jorden. Duktig i karriären och oerhört het på det hela taget. Denna killen är kvalificerad....på nästan alla sätt utom ett. Sen har han kanske ett drag av narcissism ...eller också är det bara gott självförtroende. Det återstår att se.

Jag skulle behöva ett okomplicerat ligg nu...eller helst flera. Jag är ensam, ömhetstörstande och behöver en famn att glida in i. Om någon eller något annan glider in i mig samtidigt gör absolut ingenting. Det bjuder jag glatt på. Jag har gärna sex med allt vad det innebär. Bara jag kan få lite till mellan varven. Rara mail, telefonsamtal, chatt etc. Men jag föredrar att älska med den jag valt och den som valt mig. Och jag vill inte bli avpolletterad bara för att jag är "erövrad" (vet iofs inte om detta hänt men det är en känsla)

Jag är trött på att tråna efter de omöjliga och ouppnåbara. Jag är trött på att vara en "tillfällig förbindelse". Jag behöver och vill gå vidare. Jag behöver distraktion och något glatt att se fram emot. Jag behöver känna mig åtrådd. Jag behöver få tillbaka den delen av livet som jag saknar något alldeles oerhört (sex en gång i kvartalet räcker inte för mig). Jag är less på de som "droppar ut" i oändlig tystnad eller inte ser en relation som seriös trots brist på äktenskaps- eller trohetslöften.

Inget möte är bestämt men jag märker att såväl han som jag flirtar för första gången. Vi har varit mer som syster och bror under den tid vi umgåtts men nu finns det spänning i vår relation. Vem vet....kanske kan jag finna en trygg tillfällig hamn i alla fall. Jag hoppas i alla fall detta!

Under tiden roar jag mig med att retas jag med den ouppnåbare. Jag är kaxig som f-n vilket är fasiken så mycket lättare nu när jag kanske har en intressant backup. Kaxigheten väcktes dock redan innan den grekiska guden gjorde entré i mitt liv igen - jag hade fått nog helt enkelt och demonstrerade mitt oberoende med dråpligt text och en småelak men rolig illustration. Jag har en hel kampanj i bakfickan....allt elakare och elakare men oerhört fyndig. Det finns hjärta i mig även när jag muckar gräl med eller ber om smisk av mina manliga vänner (blev lite småkåt där får jag erkänna).

Ja jag kommer få smisk om #1 och jag möts någon mer gång. Var så säker på det. Men det kan det vara värt. Fram tills dess ger mig hän åt min grekiske gud....jag behöver något nytt att bli besatt av

 

Trött på att inte finna det jag vill ha

Varför är det så svårt att finna det jag vill ha? Det finns massor av män på Viktoria Milan men de jag vill ha lyser med sin frånvaro. De riktigt bra killarna försvinner verkar det som.

Två singlar försvann i rök de sista två veckorna. En utan någon förklaring alls - den andre med en förklaring som gjorde mig andlös. Jag skrev visst "single" men det var inte riktigt sant. Hans fru bor utomlands så äktenskapet är stendött - han lever singleliv fullt ut. Hans insikter om var han befann sig i livet och varför han backade tre steg gav mig ett ännu större förtroende för honom än jag redan hade. Han var för bra att vara sann....eller rättare sagt....han var sann mot sig själv, sin familj och mig.

Det sved lite ändå. Och sanningen dök upp två dagar efter att han bommade en dejt med över 30 minuter. Jag hade inte fått något telefonnummer men hittade det via Eniro. Redan när jag ringde så kände jag att det var något skumt. Man kommer inte 45 minuter försent på en första dejt. Avskedsmailet kom två dagar senare där han redogjorde för sina insikter och skrev att han inte skulle ha mer kontakt med mig. Jag undra om han läste mitt svar....

#1 ligger i säven och lurar eller försöker starta om sitt liv efter kraftiga bakslag

#3 lider av krossat hjärta (dock inte av mig) men började SMS:a härom natten när han var på lyran.

Han jag inte skriver om alls hörde av sig i veckan - men ack vad långt bort han är. Den killen litar jag på fullt ut. Men vad hjälper det när han inte finns här.

Mitt i detta stiltje fick jag tre lunchdejter inbokade under dagen. Två har jag träffat förut. Den tredje kommer långväga och är gissningsvis chanslös men eftersom en dejt alltid lyser upp min tillvaro så vill jag träffa honom ändå.

Eftersom mitt liv står stilla totalt i övrigt så välkomnar jag allt dejtande jag kan få. Men varför händer allt i stim? Varför dyker inte någon upp under en lång och seg julledighet? Varför dyker de upp nu när jag är fullskiten med jobb på alla fronter.

Min Victoria Milan profil är stängd trots nytt gratis Premiummedlemskap. Stället får mig att må dåligt av många skäl. Gamla minnen, dåligt uppförande hos en del män, den sista tidens känsla av att bli ratad av de killar som är riktigt bra samt en viss utmattning över "det vanliga tugget" gör att det gör ont. Riktigt ont ibland. Fast egentligen är det väl livet i övrigt som gör mest ont. Jag är känslig nu.

Horoskopsfilosferande

Jag läser två olika horoskop dagligen. Detta projekt började när jag insåg att det helt enkelt inte kan vara så att alla som är födda i samma stjärntecken kan ha samma "väg" och möjligheter att färdas i livet. Jag ville spränga hål på bubblan. Om jag korsläste horoskopen så skulle jag också kunna se om de visade samma väg eller olika. De borde visa samma väg om det finns någon sanning i detta antog jag.

Det jag fann var inte en bristande, samstämmighet eller eventuell träffsäkerhet i de olika horoskopen - de är oftast för generellt svepande i sina ordalag. Utan jag fick upp ögonen för nya valörer i livet. Under en lång period fick jag ständigt höra att jag hade problem med ett av barnen. Visst visste jag detta redan innan jag fick detta tryckt ner i halsen men horoskopet tydliggjorde problemet och visade på en alternativ väg och den vägen visade sig fungera mycket bättre än den redan valda.

Kanske var det slumpen som gjorde att horoskopet visade sig vara sant denna gång men oavsett detta så inser jag att genom horoskopsläsande så kan jag bli en bättre människa. Jag kan numera ofta läsa goda vänners horoskop - inte för att exakt tolka detta i förhållande till mitt utan mer för att få upp ögonen för att förstå vad som kanske eventuellt försiggår i deras liv utöver det jag tror. Det gör mig mer tolerant och förstående. Jag kan också använda de olika stjärntecknens profiler för att förstå olika människotyper. En människa kan vara av typen skorpion utan att egentligen vara en skorpion. Detta berikar mitt liv och gör det enklare för mig att "läsa" min omvärld.

Via mitt eget stjärntecken får jag ofta höra att jag skall sätta ner foten och markera var jag står - en väg som visar sig ge resultat. Jag får också ständigt höra att jag måste balansera arbete och "lek" (det vill säga arbeta mindre och leka mer).  Kärleksgudarna lär vara med mig i år och jag skall mer luta mig tillbaka än söka. Jag skall ibland våga lämna ut mitt hjärta - ibland vara mer överseende och avvaktande. Detta läsande berikar mitt liv och gör mig mer "avslappnad" än innan. Jag får nya perspektiv - även om de inte alltid är sanna eller mitt i prick.

Klipp ur dagens horoskop:

Even Venus, who will leave your work sector next week will return in October and with your next big professional surge coming in March, you've reached a point where it's more about establishing where your heart stands and letting fate take the wheel

A 'battle of wills' is taking place where something creative or possibly romantic is involved. Someone's determined for you to accept their point of view and could be underestimating time and effort you've given to this joint venture. Make it clear you're willing to hear them out but won't be bullied into accepting their way is the only way.

Ja en "battle of wills" försiggår sig definitivt och jag får rådet att lyssna men inte ge efter. Denna dags utpekade väg tar jag definitivt till mig även om detta är en sanning som antagligen gäller för 90% av världens befolkning. Vad det gäller kärlekslivet så vet jag också att jag redan har fått tillräckligt med kontakter. Jag skall luta mig tillbaka och se vad som händer. Men först skall jag vinna den där bataljen. Jag tar till mig det jag vill från mitt horoskop. Ett bra synsätt.   

Hotellrummet

Gamla minnen….saftiga minnen och vackra minnen.

Jag kom in i hotellfoajen och ändrade mig i samma sekund. Jag hade tänkt lämna in väskan i receptionen medan vi var ute och åt för att besluta mig senare. I stället satte jag mig i en fåtölj och skickade ett SMS. ”Framme nu”.

Två minuter senare kom en reslig och stilig man med ett oerhört vackert leende. Stor kram och glada skratt. Detta kändes oerhört bra. När han såg att jag släpade på min sportbag så frågade han om jag vågade ställa upp den på rummet. Jag bara log och gick mot hissen. Vi åkte upp till det vackra hotellrummet. Väl inne tittade jag på honom noga och sträckte fram händerna och strök hans skrattrynkor, "Vi är inte purunga någon av oss. Skrattrynkor är vackert"

Han tog på sig ytterrocken och vi drog ut på stan. Vi åt middag på en underbar restaurang. En grillad renfile för mig och sallad och ett glas Merlot-vin. Vi pratade om allt som hänt oss i "vår relation" utom då vad som hänt i maj. Han lyfte alla övriga stenar i strandlinjen som behövdes synas. Vad finns det för kryp inunder i den stinkande sörjan? Vad ar det som hände och varför? Jag satt stundtals stum av beundran över samtalets gång. En mättnad infann sig....maj fick vänta.

En kille sprang in i min väns stol och hans ben trycktes mot mitt. Han drog sig snabbt tillbaka. En gammal berusad och avdankad politikerkändis dök upp och gjorde en charmerande framstöt mot mig. Han backade dock då han fick en mörk blick av min vän.

Vi gick ut på gatan och promenerade tillbaka utan att så mycket som snudda varandra och utan att ”vackla inåt” mot varandra som så ofta brukar ske när två personer är attraherade av varandra. Vi gick upp på hotellrummet för att dricka lite vin. Läget var osäkert även om samtalet varit rikt.

Han hade dykt upp till slut. Efter femton månaders virtuellt umgänge, smällande i dörrar, ilska, vänliga och ömsinta farväl men en ständig närvarande attraktion. Det var precis som ingen av oss kunde bli kvitt sinnesförnimmelsen av det oförutsägbara, osägbara och okända - skulle våra sinnesbilder stämma? Utöver detta hade en  massa saker hänt som nästan pockade på att vi skulle mötas - affärer bland annat och knäppa inbjudningar till affärsmöten. Mitt i alltihopa dök Lejonet upp vars enda uppgift - tror jag - var att bered väg för detta möta.

Nu satt vi där på ett vackert hotellrum i fullständigt döläge. En oerhört inkompetent inredningsarkitekt hade ställt dit ett litet bord och två fåtöljer långt ifrån varandra. Det gick inte ens att flytta ihop dem på grund av att sängen var i vägen. Vi satt i var sin liten arresteringcell helt utan möjlighet till kontakt….det vill säga om vi ville.

Jag fick en lång blick och jag kände hans värme men jag kände också att jag inte ville göra en sexuell framstöt där jag riskerade att bli avvisad. Ja jag ville ha honom. Jag var inte tänd men jag ville ha honom ändå. Jag var imponerad av hans person, hans etik, hans sätt att prata med mig och hans omtanke men jag kom ihåg en gammal fras om att ”hon måste ha ett speciellt uttryck” och att han aldrig hade sex utan känslor. Han hade förvisso svikit mig två gånger - eller åtminstone försvunnit från etern - men dessa minnen var utsuddade totalt. Det fanns bara här och nu.

Plötsligt reser jag mig upp och drar med min stol mellan bordet och sängen. Jag satte ner den rakt mitt emot honom och lägger händerna på hans knän. Jag ler fortfarande över hur ”streetsmart” min kropp och intuition löste döläget. Det var en vänlig gest. Den var på gränsen till naiv. Den var inte sexuell. Hade han inte känt som jag hade han kunnat ta mina händer och hållit dem som en kär vän. Men det var inte det han gjorde. Han började smeka mina händer och armar som en älskare gör.

Min vän vann en del av mitt hjärta den natten. Han infriade alla mina vildaste förväntningar såväl som person och älskare. Frapperande var hans omtanke – han frågade mig fyra gånger från det att jag flyttade stolen tills att vi landade i sängen ”Are you OK with this?”. Jag kommer aldrig att glömma stunden han viskade ”Gorgeous” till mig för första gången. Det var den frasen han så ofta inledde sina mail med och som jag först nu kunde tro på. Jag minns också stunden efter att han hade kommit - han hade rysningar precis på samma sätt som jag ibland har. Jag minns också doften av hans rakvatten och hur håret på bröstet kittlade min näsa när jag vilade där.

Jag kommer att minnas denna natt i hela mitt liv. Jag kommer att minnas bådas överförtjusta reaktion på det som skedde. Så många tårar, så mycket obeslutsamhet, vånda, ångest, ilska, lust och "kärlek" fann slutligen sitt Waterloo och vi var glada över det. Det var en lång och svår resa men den var värd allt.

Vi utväxlade massor med SMS och mail dagarna efter om vad som skett och om hopp om återförening. Sen tystnade han som vanligt i min mailkorg fast han är närvarande i andra kanaler. Avstånden är långa och hans livssituation är extra svår sen en tid. Jag vill men jag tvivlar. Självförsvar gissningsvis - jag går vidare fast med bakdörren på glänt.

Jag ler fortfarande åt minnena och inser att detta möte kan ha varit en solitär men det var det värt. Det var äkta och sant. De var rätt!