Många av de män jag mött på Victoria Milan har sagt att de älskar sina fruar och vill inte göra sina barn illa - därför väljer de att skaffa sig en affär. Jag hade en liknande mailkonversation med en man rätt nyligen. Men han insåg att denna konstruktion bara var en tillfällig lösning. Hans fru visste om vad han gjorde och han hade lovat att inte skaffa sig en älskarinna som kunde riskera att vilja ha och bli med barn. Han spelade med öppna kort.
Jag får säga att jag respekterar hans livsval även om jag anser han gör fel. Detta var vad jag skrev härom kvällen. Detta är vad jag skulle vilja säga till så många fler men inte fått chansen.
Brev till en kontakt på Victoria Milan
Jag tror män har en större tendens än kvinnor till att "älska sin egen bekvämlighet" och därmed inte bryta upp från äktenskapet och gå vidare. En del säger sig älska sin fru - ja som vän. Men inte som livspartner. Inte på det sättet hon förtjänar att bli älskad.
Jag tror män är bekvämare helt enkelt. Jag tror inte de ställer så stora krav heller på att relationen utvecklas med livspartnern. Jag tror det är när samlivet dör - när utmaningarna och utvecklingen i relationen avstannar - då avstannar samtalen. Sexet uteblir....intimiteten uteblir...De sitter fast i vanemönster och orkar inte ta ställning. De vill både ha kakan och äta den...de väljer att bedra.
För en man verkar det ofta räcka med en sängvärmare, mat på bordet och vackert hem och barnen inom räckhåll. Deras sexbehov slås på mycket enklare. En kvinna kräver mer för att sexlivet skall funka. Allt måste egentligen funka - vardag såväl som fest.
Jag har varit i kontakt med massor med män på VM i samma situation - endast tre har "erkänt" för sig själva vad det handlar om. En av dem verkar vara du.
Ja jag tycker det är fel för detta binder upp såväl dig som din partner. Som en övergångsfas är det en sak - men som permanent lösning är det helt fel.
Tänk om du träffar en du verkligen bryr dig om - om du sitter fast för längre så drar hon. Din fru kan missa chanser.
Bekvämligheten pacificerar er båda. Barnen känner av även om ni inte grälar. Omedvetet ser de på sina föräldrar och präglas av "kärlekslösheten" (mina barn har sagt detta i efterhand). Mig tog det 2.5 år att bli fri - trots 100% samarbete. Vill du vara låst så länge?
Med varm hälsning,
Lust och Känsla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar