Efter 18 månaders bekantskap hade jag hade sex med en man som var gift. Det verkade vara slutfasen av äktenskapet så samvetet var dövt för både honom och mig. Han hade bestämt sig för att leva dubbelliv men han vände åter hem igen efter en tid.
Jag vet inte om jag var en idiot eller ej men då kändes det som äkta känslor om än med uttalad "icke äganderätt". Jag var inte manipulerad...jag var tagen med storm.
Fortfarande önskar jag hade fått njuta ett tag till.....tills det där rosa skimret runnit av och den grådaskiga patinerade mindre smickrande ytan kommit fram. Det hade varit enklare då än vad det är nu.
Nu fördriver jag tiden med att frottera mig i dyn hos de som bedrar sina fruar. Jag vill se deras sjaskighet. Jag vill känna deras dåliga andedräkt. Jag vill se deras feta magar och gubbighet. Jag vill definitivt inte se en vältränad triatlontävlare framför mina ögon - jag vill se en gubbe. En gubbe jag kan glömma.
Ingen kommer när mig. Ingen får röra mig. Ingen får ens bjuda ut mig på fika eller ett glas vin. Jag vill hålla distansen. Jag vill inte ha deras kåta taskar vare sig i mig eller bredvid mig. Jag vill inte ha dem alls. Jag vill bara förstå eller drabbas av så mycket äckel att jag blir fri.
Jag gör allt vad jag kan för att i realtid och i verkliga livet ägna mig åt nära och kära.
Varför är det så svårt att glömma?
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar