Jag hade en lång diskussion med en affärsman från samma land som en av mina gamla X-älskare kom ifrån. En person som jag ibland hade svårt att förstå mig på. Killen jag chattade med hade regelbundna besök till Sverige och hade stor kunskap i hur svenskar gör affärer.
Jag fick de kulturella skillnaderna klarlagda utan att på något som helst sätt lägga orden i munnen på denna vänliga man. Han beskrev en bild med egna ord som stämde bra med min. Hans nationalitet är tuffare i affärer och mer undanglidande. Svenskarna är rakare och kör oftare med öppna kort. Bilden stämde bra med de jag sett hos X-älskaren och fått verifierat av andra branschmänniskor. Undanglidande när han inte hade svar på tal, behövde väntetid eller kanske ville ha mig i depån för framtida behov.
"Har jag ingenting sagt så finns ingen stängd dörr"Killen jag chattade med garvade gott när jag nämnde att hans landsmän ofta behandlade sina kvinnor som affärsrelationer. Vi hade riktigt kul.
Tjatet på Victoria Milan och Facebook håller mig igång och skingrar den trötthet och sorg som egentligen inte alls kommer på grund av män (även om det kan te sig så i denna blogg). Jag kommer definitivt inte träffa någon denna gång. Jag vill bara efterbearbeta en del iakttagelser och hypoteser. Var gör man då inte detta som allra bäst - jo på Victoria Milan förstås.
Jag kom idag ytterligare ett steg längre i mitt "aftermath" problem. Jag tappade respekten för killen ....lite grand. Jag skickade iväg en virtuell brakfis i form av en skämtbild. Jag vet att han garvade gott och jag skiter i vad han tycker om mig - bilden var burdust osmaklig (självklart inget sex). Jag vet han ler i sin kammare men sitter med någon jäkla tvångströja på sig. Den har han valt själv - men jag har ingen aning om varför. Jag vet jag fick honom att skratta och det stärkte mig i den "osynliga maktkamp" som försiggår.
Jag mådde bra idag när jag klev ner från smaklighetens, måttfullhetens, stilens och dygdens altarring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar