Sjöblöt i minnen

Jag vandrade idag "sjöblöt" i minnen vid Skärhamn - en av kustens pärlor Jag satte mig på fiket och tog en kopp. En trubadur sjöng makalöst bra musik mot museet till. Jag mindes en av de riktigt bra stunderna med Mannen. Det gjorde lite ont.

Jag valde att gå rätt snart då musikern var lite för bra för mitt eget bästa. Den rörde runt rejält bland sentimentala minnen. Jag rundade kvarteret för att ta bilen hem och då dånar "Still got the blues for you" med Gary More ut ur nästa restaurangs anläggning.



Used to be so easy to give my heart away
But I found out the hard way
There's a price you have to pay
I found out that love was no friend of mine
I should have known time after time

So long, it was so long ago
But I've still got the blues for you

Used to be so easy to fall in love again
But I found out the hard way
It's a road that leads to pain
I found that love was more than just a game
You're playin' to win
But you lose just the same

So long, it was so long ago
But I've still got the blues for you

So many years since I've seen your face
Here in my heart, there's an empty space
Where you used to be

So long, it was so long ago
But I've still got the blues for you

Though the days come and go
There is one thing I know
I've still got the blues for you.

Schack matt!

Denna gång kan jag i alla fall med stolthet säga - jag sa rätt ord vid avskedet.
Sen om budskapet gick fram eller ej vet jag inte.

Outsäglig sorg

Han valde att gå en annan väg. På grund av avståndet. Jag själv hade lyft frågan flera gånger av samma skäl. Det gjorde ont många gånger sista halvåret. Men jag var ju inte på väg någon annan stans och jag tyckte för mycket om honom. Jag väntade tålmodigt på att hans arbetssituation skulle föra honom åt mitt håll igen. Detta skedde ej.

Jag var tyst. Han pratade. Jag ställde en fråga. Men vad var den han sa? Jag inser att jag stängde av sinnena för att bekämpa reaktionen. Jag var tagen....

Jag kan inte säga ett enda ont ord om honom. Han var näst intill perfekt. Och det står jag för trots dryga årets bekantskap. Han var strålande i allt - vilken man!

Det enda dåliga med denna relation var just avståndet och den smärta då de få dejter vi bokat det sista blivit inställda. Då inte p.g.a fejkade skäl eller kalla fötter utan livets ibland svåra situationer såsom sjukdom och död. 

Det gör ont var dag

Det gör ont när jag vill dela små vardagsämnen som upplevelser och foton som just denna stund. 

Det gör ont då inga godnatt-hälsningar kommer längre. 

Det gör ont att tänka på alla vackra minnen och allt de vi aldrig gjorde.

Jag saknar honom innerligt

Han satte djupa spår i mig. Det värsta är att efterföljande män kommer få det väldigt svårt att nå samma standard. Jag är bortskämd nu. Jag saknar honom oändligt.