En sista dödsryckning efter en hopplös relation

När jag träffade min nye vän gick jag och tog alla tester som sig bör med tanke på höstens äventyr. (Nej jag har inte haft sex under denna tid). Han frågade om resultatet för ett par veckor sedan och jag sa att allt var lugnt. Jag bekände också att detta var väldigt skönt för jag hade ogärna kontaktat affärsmannen så här långt efteråt för att berätta om den smitta jag i så fall fått från honom.

Det kändes härligt skönt att säga just detta orden. Dörren är stängd. Det var också väldigt skönt att prata om detta med en man som tål att höra det och som kan ge stöd om så hade behövts. Han har ett oändligt djup.

En timme senare går jag in på Victoria Milan bara för att se att min gamle vän helt ovetandes om min nya profil skickat ett mail till mig med en välformulerad och poetisk text. Det var som om det slog igen en dörr mitt i ansiktet på mig. Jag tänkte f-n kan han inte lämna mig i fred. Sitter det en liten djävul där uppe som bara vill mig/oss ont?

Ett dygn senare hade jag hämtat mig rätt bra och tog chansen att skriva ett välartikulerat svar om varför han inte var aktuell. Då endast med argument som gick att härleda från profil och konversation. Jag skrev med samma metaforer och samma slags poesi. Det var vackert. Jag avböjde vänligt då jag vill behandla alla med respekt på VM - även gamla "lik" som tagit kontakt helt ovetandes om vem jag är.

Han svarare återigen och argumenterade för sin sak.  Jag avböjde igen - nu fyllde jag texten med det vi gemensamt upplevt fast på ett icke avslöjande sätt. Jag tog farväl.

Då stoppade han in foten i dörrspringan. Jag skickade en replik. Han fick mig då att asgarva.

Syftet med min konversation var en tyst revansch fram till denna stund. Jag ville säga farväl med den typ av feedbackloop som hade förvägrats mig i höstas. Jag hade inte tänkt berätta vem jag är. Jag gillade onekligen att "träffa" den man som jag en gång fastnade för men som jag inte sett röken av de sista åren.  På slutet mådde jag dock dåligt av gamla minnen som bubblade upp. Inte p.g.a av någon slags kärlekskrankhet utan jag var bara illa berörd.

Jag tog en paus och funderade. Jag skrev ett svar där jag avslöjade att vi råkats och varför jag svarat honom alls. Jag skrev vänligt och väl avvägt. Jag önskade honom lycka till i sitt sökande. En vänskaplig dunk i ryggen....

Vad tror ni hände? Jo han läste och blockade mig. Jag vet egentligen inte om detta beror på en svaghet eller styrka. Eller kanske en personlighetsstörning som leder till dålig empatiförmåga. Dock vet jag att det är så väsensskilt från det jag vill ha och behöver. Nu är en mur definitivt rest mellan oss.


ps. Min profil är nedtagen nu. Jag och nye vännen har beslutat att göra så båda två. Jag ville invänta detta gemensamma beslut innan jag gjorde det.

Jag är så nöjd

Äntligen verkar jag ha fått in en fullträff i min dejting på Victoria Milan. Jag var på väg att lasta ut barnet med badvattnet då hans presentation innehöll fakta som är en definitiv turn-off för mig. Dock visade det sig att bilden var mer nyanserad än så.

Han dök upp rätt omgående på dejt. Detta är det önskvärda för min del. Jag orkat inte messa och maila. Jag vill inte hålla på med heta chatter etc. Jag vill inte få en felaktig bild av mannen i fråga. Jag är rätt less på det virtuella livet. 

Första intrycket var "nej" för mig men han växte under det korta möte vi hade så en andra dejt bokades in. Nu har vi träffats ett antal gånger och mannen växer för var gång. Jag gillar honom verkligen. 

Han är ett helt annat väsen än det mesta jag mött sista fem åren. Han är lite besläktad med min x-pojkvän men har min typ av humor vilket ger mängder med goa glada skratt. Han är oerhört trygg och omtänksam. Hans tjänstresor hit gör att vi kan ses lagom ofta och under enkla omständigheter. Hotellsängen står bäddad. Vi behöver bara en flaska vin och lite småtugg och varandras mjuka famnar. 

Han messar flera gånger om dagen. Han ringer ofta om än kort. Han finns där när jag behöver honom. Han ger oändligt mycket. Jag börjar öppna upp och ger förtroenden jag nog aldrig gett någon man förut. Jag inser att den rikedom han ger mig måste jag förvalta och ge tillbaka av på ett sätt jag passat mig för att göra sista åren. Männen har inte varit värdiga detta. 

Det pratas ofta om normaliseringsprocesser när folk bryts ner i sjuka relationer. Denna process finns även i sunda relationer - dvs då en positiv process. Visst var gamle pojkvännen en sund relation men då hade jag tankarna för ofta på en annan. Jag insåg hur fantasisk han var men jag älskade honom inte. Nu är det andra gamla spöket - han jag tänkte på under tiden med pojkvännen- ute ur mitt liv så jag kan ta till mig den nye mannen på ett elt annat sätt. Det är underbart!

Tacka vet jag....

Män som bryr sig

Män som hör av sig regelbundet 

Män som inte kväver mig

Män som ringer bara för att få höra min röst

Män som lägger om sina affärsreseplaner för att få träffa mig

Män som smiter från slänktangelägenheter för en middag på mysigt ställe

Män som man kan ställa de där svåra frågorna till - och jag får svaren

Män som har ett inre lugn som smittar av sig

Män som bjuder på middagar och trugar på mig ett gott glas vin

Män som ringer upp mig bara för att det är tråkigt att köra bil själv

Män som man kan anförtro sig till

Män som är prestigelösa och nyfikna

Män som ger mig sin sanna identitet utan att knössel. 

Män jag kan lita på

Män jag kan skratta med

Män som är på samma planet som jag

Män som får det att pirra i magen....

Ja jag tror mig ha hittat den rätte. Jag balanserar på kanten av avgrunden men inser att jag måste ge lite mer av mig själv för att det skall bli rätt. Med nervösa små steg försöker jag göra det det. 

Det känns  livsfarligt men samtidigt härligt

En svår tid är över - hoppas jag

Det har varit en svår tid. Jag har inte kunnat gå. Jag har inte kunnat köra bil. Två helt olika skador gjorde att jag satt i "husarrest" under en månad helt oförmögen att handla eller ta mig till återbesöken på sjukhuset. Jag hade fått dåndimpen utan mina privata hobbyprojekt. . 

Jag har haft kontot öppet på Victoria Milan men gips är inte speciellt erotiskt laddat.  Skitet tungt och obekvämts. Det hindrade mig dessutom från att fixa naglarna. Jag har varit på två fikor efter att gipset togs bort - inget direkt napp. 

Jag vet inte om det beror på att jag inte är färdig med "historia" eller om det beror på att jag springer på fel män men ingen har varit intressant. 

Det gamla spöket swishade förbi på VM, satte mig som favorit och jag rörde inte en fena. Jag slog inte ens upp hans profil. Han känner inte till min nya. Jag ville fundera över om jag skulle tiga, ge mig till känna eller spela rollen som helt ny dam och roa mig en stund och eventuellt ta reda på vad han egentligen söker. Jag beslöt dock snabbt att jag inte ville föra honom bakom ljuset. Jag klickade på länken hans profil nästa dag men den var nedtagen. Detta var för ett par veckor sedan. 

Jag letade efter en annan gammal friare idag bland mina Facebookmail. Jag sökte på ordet Gullholmem och råkade få upp en konversation med spöket. Mailhuvudet var avidentifierat - han har ju blockat mig. Jag läste våra slutord. Dessa är inget varken han eller jag kan vara stolta över men jag var nog värst. Jag blev så pissed-off av situationen och hans sätt att ha makten över kommunikationen. 

Det gamla onda har jag mestadels väldigt distans till. Den mannen har tett sig löjeväckande det sista. Men jag saknar ändå den effekt han hade på mig. Jag vill ha den fast en ny man skall ge mig den i stället. 

En stunds ro mitt i eländet - då kommer en ny katastrof

Sista månaderna har använts till återhämtning. Jag har ett antal konversationer på gång med lämpliga kandidater men känner inget direkt "behov" av att gå vidare. Det måste vara rätt man. Jag vill inte slösa tid på fel person.

Jag var i den där staden i helgen som är förknippad med så mycket smärta av sjukdom och en kandidat som gjort mig "ont" lite för många gånger. Jag hade det helt underbart denna gång och knöt många nya bekantskaper. Jag kände hur såren läkte ihop och att denna stad kunde "återuppstå" som en stad jag älskar och njuter av.

Jag kom hem med segersötma i munnen och hade en en bra söndageftermiddag. På kvällen trillade jag och bröt armen, blev hämtad med ambulans och fick tillbringa natten på sjukhus.

Allt är under kontroll. Jag lägger ingen energi på "tyck synd om" eller annat ältande. Jag försöker lösa problem i tillvaron. Exempelvis hur jag skall komma iväg på den långresa som är inplanerad. Men visst är jag lite trött. Visst tycker jag att svärmen av elände borde ta slut nu. Jag hade sett fram mot resan som en sådan grej - nu vet jag inte om den blir av. Vissa bolag har flygförbud för den typen av gips jag har. Jag vet ju inte heller om jag kommer vara i skick att resa.

Skyddad identitet och proxyservrar

Jag ser att en del besöker denna webb med hjälp av proxyserver. Det vill säga en tjänst som gömmer besökarens internetleverantörs IP-adress. Jag undrar vad som gör att det finns en sådan oro?

Det går inte att spåra någon via IP-adress så till vida det inte blir ett polisärende med mer än 2 års strafftid,. Först då kan internetleverantörernas register öppnas.

Det finns således inget att oroa sig för. Jag är inte sedlighetspolisen heller för den delen.

Ett besök via proxyserver väcker däremot min  nyfikenhet och jag undrar varför? Då jag kikar på besöksstatistiken så sker regelbundna besök via proxyserver i Italien. Denna server är dessvärren en riktigt dålig tjänst för i ett annat besöksstatistiksverktyg så ser man att besöket inte alls kommer från Italien.

Om du behöver en proxyserver - se till att den gör rätt helt enkelt. Annars väcker du bara ytterligare uppmärksamhet.

OBS! Det går inte att spåra vem du är som läser här då du inte utreds för något brott. Jag bryr mig inte ett skit ärligt talat utom då just en proxyserver används. Detta väcker uppmärksamhet - inte ett besök från vare sig Norge, Finland eller Sverige. Jag vet Victoria Milans själva bevakar bloggen. Det är helt OK. Så inte ens besök från Malta väcker uppmärksamhet.

Cliffhanger farewells, Master Suppression Techniques.and why not doing so

I hate cliffhanger farewells that is a good bye with a missing feedback loop. Do never deny your mistress/lover/boyfriend/girlfriend the right to get that verification. To dismiss a person without a feedback loop is a power action belonging to Master Suppression Techniques. I will tell you why.

An old fried dumped me just a few daya after a reunion. I had become terribly ill in between but he didnt know or at least did not "understand". He executed the good bye as alway: a short email raising more questions than giving answers.

In this case these parts was used in the Master suppression Techniques:

Making invisible - by not having any feedback loop that showed he had received and perhaps even understood what I wrote. I told him I had been terribly ill. He stuck to his original protocol as always.

Heap blame/put to shame -  by imposing I was having some mental problem when it was free fall because of other circumstances in life. One very short and relevant question from me gave that reaction. I had problems managing the situation alone as it already was and needed help to sort out a few details. I knew he had checked out for good and I needed a response before he had locked the door.

Heap blame/put to shame - by imposing I would start up a drama by his dumping message. He didn´t know I was already in a drama in the same overwhelming category as giving birth. I have never been that scared before. I was traumatized. He just had bad timing. I did neither have the wish nor the energy to start a drama. I needed a soft landing with help of dialogue.

After this experience I understand in what moment a stalker is born. Not that I ever have intended to become one. I am to proud to let me be ruled by that kind of instinct. I just felt a frustration that big that I hardly couldn't manage it. I almost felt a kind of  "hate" caused by his incapability to handle the situation and the fact that he objected me having the right to have human feelings and a decent good bye.

I had to check out my emotional life for a few weeks to recover physically. When I picked it up again I had the winter flue and got morphine for a severe headache. I wrote a few more lines of his bad timing and his insensitive acts - under the influence of morphine - and was dismissed for ever. My mistake. None of us were doing this good.

Nevertheless I miss him. Like missing a ghost or a shadow. He was never real to me. I miss him anyhow.

Victoria Milan har gjort en uppdatering i helgen

Det ser ut som om Victoria Milan gjort en uppdatering i helgen. Man kan inte längre söka på personer som tagit ner sin profil. Förut kunde man se att profilen existerade och fotografi på personen. Att buggen är löst är bra.

På köpet fick jag dock en svärm "olästa mail" - dvs mail som jag läst för ett år sedan blev markerade som olästa. Typ 107 stycken. Grrr...det tar en stund att plocka upp var och en och gå tillbaka i mailhistoriken långt nog för att nolla notifikationen för just det mailet.

Supporten svarar fortfarande inte på tilltal.

Jag har en känsla av att hela webbsiten håller på att somna in då aktiviteterna avtar, färre och färre kvalificerade sökanden infinner sig och konversationerna blir allt enfaldigare. Jag tror de som vill ha lite extra tröttnar. Det går inte att kommunicera på nya sidan. Gränssnittet är så dåligt jämfört med innan.

Happy birthday! One more e-mail never to be sent

Happy birthday!
I hope you get a pleasant day. The problem with ageing is that all friends look terrible ;)
Despite whats happening this autumn I miss you for:

• Being one of the few people not living in the same filter bubble as me. I think we all need such people. 

• Not having you in my friends network

• Not having the feeling there will be one more meeting (I as sure about that all these years)

• Not having your leg to pull any longer. I liked that

I also miss you by a few more reasons you probably not want to hear about.
I do everything I can to fill the vacancy but so far I have failed. 

Hugs & kisses

På västfronten intet nytt och netiquette

Här händer  inte mycket vilket är ett aktivt val av mig. Arbetssituationen är tuff och jag behöver en paus. 

VIctoria Milan har rättat lite buggar mn det är alltjämnt ett eländigt dåligt gänssnitt. Supporten svarat fortfarande inte på de ärenden jag loggar. 

Jag hade en trevlig dejt med en single för några veckor sedan men han hoppade av strax innan dejt nummer två. Jag har två eventuella dejter nästa vecka - då med män jag hittat på VM. 

Jag blir oerhört less på den objektifiering som verkar försiggå på i princip alla nätdejtingsiter jag och mina väninnor rör oss på. Folk tittar, begär nyckel, visar inte sina egna bilder, svarar inte på mail, försvinner i konversationer även om man är tillsynes helt överens om att träffas. 

Jag hade en förfrågan om dejt nästa vecka. Jag svarade att jag skulle kolla kalendern. Jag svarade några timmar  senare att jag kan. Det var över en vecka sedan. Jag har fortfarande inte fått en verifikation på att vi skall ses. 

En man som fick akut kris i sitt liv precis när vi råkades tystnade oväntat. Jag fattar att han inte orkar dejta men då han behövde en bostad akut så dammsög jag trakten och hittade andrahandslägenheter   och rum att hyra samt två fantastiska bostadsrätter. Jag messar över dem i egenskap av medmänniska, får ett kort samtal och sen tack. "Jag ringer i övermorgon". Det var två månader sedan nu. Jag skickade en vänlig hälsning i helgen - inget svar. 

Har all hedersskänsla, vett och etikett försvunnit bara för att man meddelar sig via internet eller SMS? Har detta att vi är människor försvunnit i bruset och det oändliga utbudet?

Status Victoria Milan och buggarna

Jag har fortfarande inte hört i från supporten Victoria Milan gällande de rapporterade buggarna. Jag har fått ett svar gällande en av dem. Övriga tiotal buggrapporter har de inte svarat på.

De har stängt ner matchningsfunktionen helt vilket är bra. Den läckte som ett såll.

Notera att ingen information läcker ut från själva webbsiten. Det är när man är där inne som integritetsfunktionerna är dåliga samt  funktionaliteten bedrövlig. Exempelvis chattgränssnittet är helt under isen.

• Man får ladda om sidan två gånger för att se det svar som trillat in. 
• Helt plötsligt dök det upp 45 olästa mail häromdagen i form av en gammal konversation som jag inte varit inne i sedan tidig höst.
• Textboxen på iPad är katastrofalt smal och svårhanterlig

Jag har tagit ner min profil.

En analyserande dejtingkandidat

För första gången någonsin har jag sprungit på en man som hoppar av dejtingkarusellen för att analysera vad han håller på med. Jag är förbluffad. Det är dessutom en av de kandidater jag värderat så högt att jag känt vördnad över utsikterna och insett att jag själv måste göra en rejäl hemläxa innan jag vågar träffa honom fullt ut.

Han tar en time-out men säger sig vilja träffa mig senare. Jag tar en time-out då jag har annat för mig och är rätt less på såväl single män på konventionella dejtingsiter som de jag finner på Victoria Milan. Jag blir mest så himla besviken....såväl på korrespondans som riktiga möten.

Jag ägnar mig åt mitt lilla företag, hjälper vänner i nöd och börjar träna på allvar igen.
 

En gammal bekant dök upp

En gammal vän hörde av sig. En av de män jag träffade tidigt på Victoria Milan. Vi har alltid haft en oerhört djup och fin kontakt. Han är öppen, ärlig och omtänksam. Och väldigt het!

Skilsmässan som kom av sig då på grund av massor med elände är aktuell igen. Givetvis trillar ett nytt stort problem ner då. Jag lyssnar, jag stöttar och jag vill träffa denne man igen. Han vill göra rätt för sig även denna gång men har jag råd att vänta?

Jag börjar känna att åren flyr iväg. Skall jag ge honom tid och sen kanske inse att han inte skiljer sig alls eller att vi inte matchar längre? Skall jag hålla den svärm av singlar jag har efter mig på avstånd? Eller skall jag ta in dem en och en och eventuellt säga nej tack till min gamle vän?

På något sätt känns det rätt att hålla dörren öppen. Han vägrar träffa mig eller någon annan dam INNAN han släppt bomben och skilsmässan är klar. Han har fattat att ett vänsterprassel dövar initiativförmågan och kan göra separationen mer infekterad.

Jag har ingen ångest över detta ännu alls. Jag vill bara inte att mönstret skall upprepas. Jag är nu över den värsta sorgen över affärsmannen. Han gav så oerhört lite men sög så mycket energi. Jag håller på att ersätta honom även yrkesmässigt med andra lokala förmågor. 

Till Victoria Milan - fler integritetsbuggar finns

Ytterligare en integritetsbugg hittade jag i morse. Jag få inga svar från supporten. Jag har försökt i veckor nu. 

Skriv en kommentra med en mailadress jag kan nå er  så kan vi höras. Jag ser att ni varit här. Jag vill ha kontakt med er för att säkra webbsiten. Jag vill hjälpa till

Jag tar bort kommentaren med er mailadress omedelbart. 

Mvh

Nyårslöften och avslutningsceremoni

Jag satt vid stranden på,lunchen igår och insöp lugnet och friden. Solen sken och fikat var gott. Jag tänkte på den gångna hösten och de misstag jag gjort. Det är inte lätt att navigera mellan grynnorna. 

En bra artikel är denna.  Den handlar om "toxic relations" dvs relationer som är osunda. 

http://www.heysigmund.com/when-its-not-you-its-them-the-toxic-people-that-ruin-friendships-families-relationships/

Man kan lugnt säga att den jag hade med mannen långt borta var en sådan osund relation. All kommunikation skedde på hans villkor. Alla de avslut vi hade mellan varven skapade en outhärdlig cliff-hanger. Jag fick aldrig prata till punkt eller rättar sagt det gjorde jag men jag vet aldrig om han läste eller ej. Feedbackloopen saknades alltid. Det var som att slåss mot ett duntäcke. 

Igår hade jag dock en avslutningsceremoni vid havet. Jag kände mig lättad. Jag skrev tre nyårslöften som skall prägla mina hur jag hanterar framtida relationer. 

Jag pausar min profil på Victoria Milan. Säkerhetsbuggarna stör mig. Klientelet också. Jag orkar inte med pratet. Jag tycker folk allt mer uppför sig som svin.