Jag börjar tro att män och kvinnor har olika tidsuppfattning på allvar. Det som en man anser vara vettig svarstid är minst tio gånger för lång för en kvinna. Lagom till att vi räknat ut honom för gott så dyker han upp på något vis. Det känns som en lite otäck katt-och-råtta lek. Vi släpps i väg , orienterar om oss och hittar nya potentiella vänner och när vi verkligen glömt honom så mycket det går så dyker han upp igen. Det är plågsamt.
Jag hade en diskussion en gång med en manlig kollega. Han råkade säga "när jag ringde upp henne ett halvår senare så var hon jättesur" och vi kvinnor i sällskapet skrattade rått. Det tror fasiken det ...ett halvår senare. Killen sa i nästa andetag att han tändes av jakten. Tjejer som var för tillmötesgående tappade han intresse för. Eller så gjorde han en "halvdumpning" enligt ovan och hörde av sig oerhört sent igen. Bara för att tvingas lägga på all charm i världen för att få henne att bli lite intresserad igen.
Jag vet inte vad som rör sig i mina kandidaters hjärnor. Jag vet bara att en dejt blev inställd för att han hade en ny förstadejt inbokad samma dag (grrr - gammal bekanting som tydligen gått in i friends zone).
Den nya lovande dejten jag hade för cirka två veckor sedan har tigit i princip lika länge. Han är inte nätaktiv alls så jag gissar han åkt utomlands lver jul och nyår. En hälsning hade ju dock inte skadat om han ens har mig i sina sinnen en endaste sekund. Jag räknar snart ut honom för gott.
En kommande förstadejt chattar jag med var dag. Han är dock lätt i emotionell obalans då hans separation inte är klar ännu. Jag tvekar då jag kan bli en "step-stone" för honom ut ur gamla relationen. Jag gillar inte riktigt att vara en sådan.
En ny förstadejt är bokad i helgen men den innebär en rätt lång resa. Killen har varit oerhört tålmodig och uthållig så han måste få en chans även om jag inte vrålhurrar precis. Han har rätt yttre ram men tränar inte på det sätt jag vill. Jag vill ha en äventyrkompis för såväl sängen som fysik träning i vatten, på gym och i motionsspåren.
En gammal kandidat från VM som numera är lyckligt nygift har en en del kandidater på lut. Vi får se om han lyckas som "kopplare".
Affärsmannen firar nyår med släkten långt bort med skidor i bagaget. Jag tror han håller på att få dåndimpen igen. Det jag ser av honom på nätet är motstridiga tecken på harmoni och frustration.
En brevvän och sedan länge tillika kandidat (om än på långt håll) leker i en jättesandlåda någonstans med sin familj.
Jag har många bekanta men ingen nära vän
