Likt en predator

För ett tag sedan kastade jag in handduken på Viktoria Milan. Jag blev less på alla sökande som inte klarade att läsa min profil och dra slutsatser av det de läste. Jag syftar på män av typen "helt fel". Jag hade några intressanta på kö men deras bakgrund var inte tillräckligt felfri för min smak. Jag blev less på den evinnerliga mailfloden och orkade inte till sist att vara artig.  Jag blev predatorn. Jag började jaga. 

Fördelen med att vara predator är att man kan vara skoningslös utan att såra någon. Det är inte heller lika plågsamt och tidsödande. Man gallrar stenhårt från första stund och fokuserar på ett byte i taget. Jag gillar rollen. 

Jag letar bland singlar, långa män, atleter och de som anser sig vara oerhört muskulösa. Det roliga är bara att rätt många av de som är "oerhört muskulösa" säger sig träna sällan. De har dessutom en vikt som talar för övervikt och med tanke på bristen på träning så är det väl gissningsvis inte muskler.

Jag vill helst ha en välutbildad man. Tanken är att om affären skulle övergå i något mer officiellt så skall han funka i mitt liv. Sen kan det ju även påverka vad man pratar om och livsinställning. Viss finns det massor av jättefina män av andra sorten också - det är bara att jag måste gallra. Annars blir det för många kandidater. 

Om man kikar i kategorin singlar eller ännu hellre kategorin atletiska eller muskulösa singla, boende nära mig,  som är högre än 1.82 och som har högskoleutbildning och är i min ålder plus minus fem år - då är det inte många kvar. Jag hade messat några av dem de sista veckorna. Utfallet var inte imponerande alls. Ända tills häromdagen då en nyanländ stjärna strålade på VMs nattsvarta himmel.  

Jag smög mig fram till vattenhålet och inväntade mitt byte. Jag gillar att jaga. Jag gillar att vara en predator på Viktoria Milan. 

Ett oväntat möte - Scuba

Jag hade ett oväntat möte på Viktoria Milan. Det var en man med en underbart vacker kropp. Bilderna var proffessionella och utsökta. Inget utlämnades dock - de bara retade aptiten. Han jobbade i reklambranchen och hade tillgång till ett par artistiska fotografer. Ögonfröjd! Mums!

Vi växlade några ord om konsten och vad som gjorde oss lyckliga. Han hade ett vackert och poetiskt språk. I morse kom han på hur långt bort jag bor och sa adjö på ett oerhört vackert och vänligt sätt. 

Redan vid första anblicken så påminde Scuba om min gamle vän - dvs innan hans envisa långdistanstränande slitit ner honom. Eftersmaken följde mig hela dagen och kryddades av snålblåst och höstfärger. Jag började lida av den bitterljuva saknaden igen och ifrågasatte vad jag gör. Jag kan ju aldrig ta upp en känslig konversation med affärsmannen igen - jag har tappat lusten till detta och han förtjänar det inte heller. Hans systematiska ignorererande när det passar honom gör mig vansinnig. Jag har fått nog. I minnena kan jag tyvärr vältra mig i fortfarande. 

Jag skickade följande till Scuba:

You reminded me very much of an old friend I once had. We shared a lot virtually by mail, met a few times, had sex once - it was amazing I never told him anything of what I felt for him. I just pretended to "move on" too stubborn, too brave and too independent. When I later tried to reconnect he was on another planet and still are. Your body looks just the same. Your language too. I do move on. Better and better for each day. New impressions and new wonderful men (or one man) will make up for all old pain. Its just that separation is just like griefe - a process. You loop again and again.  Thanks for nice images and nice chat. Good bye!

Konstiga fiskar på Victoria Milan

Igår kväll hände något konstigt på Victoria Milan. Jag skickade iväg en "tack och adjö" text till en man som tystnat. Jag trodde jag hade skrämt bort honom med ett allt för djupt svar på en personlig fråga. Jag vill helt enkelt för min egen skull stänga dörren. "No answer is also an answer". Jag har lärt mig min läxa. 

Till svar fick jag att han inte trodde jag fanns. Det jag skrev påminde honom om något jag skrivit till en annan man. Jag svarade att det är ju i och för sig möjligt men det vore väl konstigare om jag inte berättade samma historia utan en helt annan. Jag skrev också att om han hade två konton eller på något annat vis kunde läsa vad jag skrev till någon annan så får han ta ansvar för detta själv. 

För att bevisa att jag fanns så skulle jag äta lunch med honom på lördag. I nästa andetag trodde han att jag var en Bot - dvs svarsrobot. 

Jag frågade då om han kunde läsa vår mailhistorik:

• Yes I can read it. I dont know what You are but there is a lot of strange things about what you are writing to me and almost the same to an other person. This is why.

Då frågade jag om en Bot skriver så långa texter. I nästa ögonblick var jag blockad. 

Den sammanlagda eftersmaken är att han antagligen mådde väldigt. Kanske var han paranoid, kanske hade han dåliga erfarenheter av VM, kanske är han vän med någon av dem jag träffar i helgen och är sur. 

Det finns konstiga fiskar på VM. Jag är glad denne slank ur nätet såpass snabbt. 

Ett kirurgiskt snitt

Jag har aldrig trott på kirurgiska snitt gällande relationer förens nu. Jag hör inte av mig. Jag väntar inga meddelanden. Jag drar mig tillbaka och väntar på att chockverkan går över. Det gick så fort även om det inte förvånade mig alls.

Det finns inget att prata om. Inget att reda ut. Vi vet varför vi går skilda vägar. Vägdelaren fanns redan från början i vår relation men vi trodde väl båda på ett under som inte skedde.

Jag vill låta honom vara i fred också. Jag tror han behöver det precis som jag. Jag tror han var mer kär än jag även om det var han som tog upp tråden.

Jag börjar njuta av ensamheten och möjligheten att rå mig själv fullt ut. Det känns skönt. Jag inser att jag har möjlighet att återigen bli upp över öronen kär igen. Något jag saknat sista åren och trodde jag skulle få uppleva igen efter skilsmässan. Vänskap räcker inte för mig. Inte nu i alla fall. Jag vill ha mer. 

Ensam igen

Det varade i drygt två år men nu är jag ensam igen. Jag är både lättad och vemodig. Lättad för att jag inte kunde älska honom nog och för att han hade en önskan jag inte kunde tillfredsställa, Vemodig för han var och är en god man. Dock gråter jag ej.

Vi njöt av varandra till 100% men var inte menade för varandra på sikt. Det var en tillfällig lugn hamn ....vi behövde varandra..

Jag orkar inte med en "heltidsrelation" på ett bra tag,  Jag har en hel del att lösa hemma och vårda såväl föräldrar som barn.

Under åren som detta varade har jag slitits mellan då och nu. Jag har haft svårt att få ro. Jag har haft en del oupplösta knutar som funnits kvar sedan min tid på Victoria Milan. Jag tror inte jag kommer ta upp jakten där igen. Jag har - om jag så önskar - en ny möjlig lekkamrat på lut. Först och främst skall jag vila och ordna en del praktiska saker i mitt hem och ta vara på mina underbara vänner.

We only said goodbye with words

Jag hörde denna sång idag då jag körde min bil. Gamla minnen....

En stor flicka reder sig själv och förlitar sig inte på en man.

Lyssna och njut. Läs texten.

"Back To Black" med Amy Winehouse

He left no time to regret
Kept his dick wet
With his same old safe bet
Me and my head high
And my tears dry
Get on without my guy

You went back to what you knew
So far removed from all that we went through
And I tread a troubled track
My odds are stacked
I'll go back to black

We only said goodbye with words
I died a hundred times
You go back to her
And I go back to...

I go back to us

I love you much
It's not enough
You love blow and I love puff
And life is like a pipe
And I'm a tiny penny rolling up the walls inside

We only said goodbye with words
I died a hundred times
You go back to her
And I go back to...

We only said goodbye with words
I died a hundred times
You go back to her
And I go back to...

Black, black, black, black, black, black, black,
I go back to...
I go back to...

We only said goodbye with words
I died a hundred times
You go back to her
And I go back to...

We only said goodbye with words
I died a hundred times
You go back to her
And I go back to black