Bakläxa

Jag kommer ihåg en av de allra första konversationerna jag hade på Viktoria Milan. Det var en rätt så ung kille - ca 32 år tror jag. Han berättade att hans fru och han inte kunde ha sex på grund av någon slags "komplikation" och det var därför han var på VM. Jag fattade det först om om hon var på annan ort. Efter ett antal mail fram och tillbaka visade det sig att hans fru led av en gynekologisk sjukdom som gjorde det helt omöjligt med sexuell samvaro. Kille var helt förstörd av omhetstörst och längtade något alldeles otroligt efter intimitet och sex.

Jag frågade honom om inte hans fru längtade lika mycket. Han svarade att det visste han förvisso inte men han visste att hon tog alla närmande från honom som sexuella inviter. Detta skulle får henne till att må väldigt dåligt. Killen hade därmed slutat visa sina ömhetsbetygelser. De hade också slutat att prata om detta gigantiska gemensamma problem.
Det stod således en älg mitt i coktailpartyt men ingen låtsades om det.

Jag frågade om de hade sökt hjälp och de hade det. Medicinska vetenskapen hade gjort allt för dem. Det var bara att gilla läget. Killen var därmed fast förvissad om att skaffa sig en älskarinna var det enda rätta. Han skulle få det han behövde och hans frun skulle slippa krav på sexuell samvaro..

Jag skrev då

"Men din fru då...behöver inte hon hon en kram ibland? Skall hon leva helt utan intimitet och ömhetsbetygelser när du umgås med din älskarinna? Ni har bara varit gifta i 6 år - sök hjälp hos en specialist på sådana här tillstånd annars kan  ni lika gärna skiljas med en gång. Det kommer aldrig hålla."

Jag hörde aldrig ifrån honom igen. Jag vet inte om han fortsatte att vara aktiv. Jag hoppas han tog tag i sitt äktenskap och började prata med sin fru. Jag bad en bön den natten....jag hoppas de löste sitt problem