Berörd men ej förförd....

Han ville mer än att ha en kommunikation gällande yrket. Jag frågade till sist. Den ena förklaringen efter den andra vecklade ut sig nästan i poesins form. Ett erbjudande om än diffust. Jag drogs in i hans värld....jag tvekar men inser att hur skall vi kunna veta om vi är bra för varandra utan att ha träffats? Den energi som vi sög ur varandra förr fick ju aldrig påfyllning i riktiga livet. Vad händer om vi möts?

Blir det det fyverkeri vi en gång planerade? Eller sitter vi där mitt emot varandra artigt konverserande men lite lätt besvikna? Jag vill men tvekar. Men jag måste. När det nu blir av. Om det nu blir av.

Jag är berörd på ett sätt jag aldrig trodde jag skulle kunna bli per mail & chat. Berörd men ej förförd. Berörd men inte kär. Jag kan känna smaken av den förtjusning jag en gång kände. Och det är väl där någonstans jag är rädd - tänk om jag blir kär?

Han smög ut bakvägen en gång... två gånger...tre gånger. Fjärde gången smällde jag i dörren så tasken nästan kom i kläm. I veckan fick jag bannor för att jag strök på hans bakgård för några veckor sedan utan att ge mig tillkänna.

Varför hörde du inte av dig?

Jag är rädd för att möta honom men mest av allt är jag rädd för att det inte blir av. Berör men ännu ej förförd.

---

Texten handlar om en man jag lärde känna för över ett år sedan på Victoria Milan.
Vi har aldrig träffats.