Jag lever ett liv helt utan drömmar. Jag vågar inte längre drömma för det gör så ont att förlora dem. Livet är bräckligt nu och jag har intre råd att komma ur balans,
Samtidigt är det som om jag lever i vakum. Utan drömmar dör jag...eller kvävs långsamt.
Jag försöker sätta kortsiktiga mål....men jag vågar inte drömma alls. En AW på fredag är ungefär vad jag fixar som dröm. Kollegans fest den 2:e november likaså. Men jag vill helst våga mer....våga satsa...hitta något realistiskt mål att jobba mot,
Kanske är det därför att jag "släppte in" honom igen i min mailbox (dock ej mitt liv ännu).
Vi var en gång bra på att drömma tillsammans.
Jag hoppas mitt tålamod räcker.
För jag vill drömma igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar