Jag lever men vilar och studerar "kärleksformer"

Jag lever men vilar i vardagsbekymmer, förkylningar och arbete. Emellanåt läser jag om alternativa livsstilar för att lösa kärlekslivets problem.

Det jag ser som kärleksproblem är:

• min brist på att bli upp över öronen kär i kombinationen med att jag ändå älskar och knyter an
• behov av variation 
• behov av frihet och att inte känna mig kvävd
• behov av att kunna lita på min partner/partners
• det faktum att jag antagligen älskar två män samtidigt

Den trygga fina gut feeling jag haft i en månad drygt börjar svikta lite men grundkänslan finns kvar. Jag börjar tro allt mer och mer på att det jag lider av kan kureras med hjälp av ärlig och öppen kommunikation och två - tre själar som vill väl. Men vill alla detta? Skall jag riskera det jag har för att plocka in den andre mannen i mitt liv igen? Är han värd det?

Ibland svär jag över åren på Victoria Milan. När man väl vant sig vid tanken på att man inte kan ha en man på heltid och att han dessutom inte kan kräva detsamma - då vill man ha den friheten kvar. Men jag vill ändå ha en nära relation eller ett par oerhört nära relationer. I mitt fall är det dock självklart att inte bedra en sambo, pojkvän eller äkta hälft. Detta är svårt!

Jag vill prata med min lokale vän men jag tvekar att lyfta på locket. Jag vill prata med min andre vän men vet att han definitivt har annat för sig.
Så jag tiger och bidar min tid....