Slutet

Det var en bra dejt. Vi pratade, åt och pratade. Jag var ganska omskakad efter en körig dag. Han likaså. Vi hann inte bli speciellt djupa i samtalen. Det var för ont om tid för detta.

Väl tillbaka på rummet lade han armarna runt mig och sa "det är för väl att du är tillbaka igen". Precis som första gången vi sågs - fyra år tidigare - hamnade vi i var sin stol utan chans att röra vid varandra. Han placerade denna gång sina nakna fötterna på mitt stolsunderrede. Min arm gled ner. Kontakt.

Vi pratade om de svåra sakerna. Det som hände i somras och mitt avvisande sist han var i min hemstad. Han berättade om hans kris i somras. Det hade kunnat gå käpprätt åt skogen men det löste sig

Vi ägnade oss åt varandra i ett par tre timmar när väl isen brutits. Det var speciellt. Han kan sin sak och har utvecklats sedan sist. Han tar god tid på sig - det var underbart.

Vi tog en lång paus på slutet och myste. Han ville ge mig mer då vi ägnat oss åt honom väldigt länge men min kropp förmådde inte riktigt. Men rätt var det var så for f-n i mig och jag drog fram min leksak till egen förnöjelse. Då blev det fart på mannen och vi gick i mål samtidigt.

Jag har aldrig träffat någon mer man med en sådan kraftfull och intensiv orgasm. Dessutom har han intensiva "efterskalv" precis som jag. Detta har jag inte heller sett hos någon annan man.

När vi var klara så säger han uppskattande "va snygg du är". Jag hade strumpebandshållare, svarta strumpor och ett långt pärlhalsband på. Jag sa "det är inte bara för din skull" och log. Det var ju lika mycket för min egen skull jag klädde mig så där.

Morgonen var splittrad. Han hade telefonkonferens mitt i morgonproceduren. Jag vet inte om det var den som hämmade honom men jag kände inte riktigt det gensvar jag hade förväntat mig efter en sådan natt. Att duscha tillsammans var inte att tänka på. Duschen var genomskitigt och fuktdrypande - det var en "hit and run" manöver att bli ren.

Något plågade honom. Han verkade stressad av något - jobbet? Han var även irriterad på min resväskas storlek. Jag hade ju med ordentligt med skor pga skadorna, kläder för fem dagar (träning, fest, dejting och business), mat för allergierna och plats för laptopen.

Han sa "du får komma snart igen" och jag höll med. Han körde mig sen till hotellet jag skulle tillbringa resten av helgen på. Vi tog ett formellt avsked utanför - han var ju på hemmaplan. En gift man på hemmaplan. Jag förväntade mig ingen lång kyss.

Ett par dagar senare damp det ned ett meddelande om att han inte vill se mig mer. Jag ingav honom inte de känslor han hade hoppats på.

Jag undrar självklart vad som gick snett? En ny cliff-hanger som så många andra gånger. Ingen dialog - bara tystnad. Samma smärta på nytt.  Alla känslor och frågor stockade sig i krönet på backen. Jag visste att jag inga svar skulle få.

I mitt "vanliga" liv var det kaos också. En lavin tenderade att bli utlöst och blev det också.
Det var/är något av det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Och han är tyst.