Ett värmande brev

Jag fick ett värmande brev idag från en man jag sagt adjö till. Han hörde av sig för några veckor sedan då jag var på resa. Jag bad taktiskt nog att få återkomma och skrev ett vänligt brev till honom i lugn och ro förra helgen.

Jag skrev att jag inte klarade av hemligheterna vid ett vänsterprassel. Jag skrev att jag inte klarar av att smyga in på hotellrum, inte kunna visa sig ute på stan tillsammans och inte äta frukost tillsamman. Det känns förnedrande. Jag skrev också att jag förstod att han behöver hemligheter men att det inte är något för mig.

Detta var ingen man från Victoria Milan - jag lärde känna honom i yrkeslivet. Med två små barn så är han dödsrädd att göra någon skada men ändå bedrar han sin fru. Jag förstår det inte. Jag såg en gång hur hans ögon tårades då han kom och tänka på den skada han kunde åstadkomma om han blev påkommen. Jag är glad att jag inte sa "ja" på den där konferensen.

Han undrade försynt om jag inte gillade honom. Men det gjorde jag - jag bara fixar inte paketet han anlände i.  Kanske inte heller en del av hans preferenser....men det var helheten jag sa nej till.

Killen förstod vad jag skrev. Han tyckte det var ett vacker brev. Jag är glad att han tog det så. Jag har en vän kvar. Jag tror inte på det där att:

If you cannot be lovers you cannot be friends

Det visar sig vara fel gång på gång.