En härlig helg

Jag har haft en härlig helg. Hela lördagen var jag på fotopromenad i skärgården med en singledejt med väldigt mycket av det jag söker. Men jag kände inget i det reella möter. Jag gör det dock då vi umgås virtuellt. Väldigt knäppt.

Det är en lång kille med allt vad bekvämlighet jag kan tänkas söka - villa, stor segelbåt och kajak. Värme, empati, närvaro i mitt dagliga liv via mail, SMS, telefonsamtal, chattar mm. Hans intressen är perfekta. Han vill inte bli ägd - han vill ha en vän att umgås med som grädde på moset precis som jag. Det låter perfekt men han drar inte ingång mig då jag träffar honom.

Jag vet inte vad jag skall göra....träffa honom igen och ge honom en andra chans...säga adjö....låta tiden gå...

Då detta möte blev ett litet antiklimax så trillade jag ner i ömkligheten och längtan efter den "omöjlige". Han som fått mig varm mest av alla men som är totalt out-of-bounds nu. Jag tänker på "han som gör rätt för sig" och som håller kontakten på avstånd. Med honom stämmer allt utom just det att han bor långt bort och som sagt inte är tillgänglig nu. Vi talades vid per telefon i veckan. Han får mig att må bra.

Jag tänker på förra veckans lunchdejt - jag funderar på att släppa in honom i alla fall. Ett enkelt okomplicerat ligg eller flera hade inte skadat.

Jag är en resenär...jag vill inte bli bunden...att hantera en singlekille som en Victoria Milan kontakt känns inte rätt. Det vill säga att umgås med honom för att jag behöver en kropp och en tillflykt. Jag är ingen hjärtekrossare.Men å andra sidan behöver jag mer än vad männen på Victoria Milan brukar kunna ge mig.