Jag arkiverade alla mailen idag. Jag vill inte se dem. Jag vill gå vidare. Och jag gör det ganska så bra bortsett från denna stund vid datorn.
Jag kan få tårar ibland fortfarande men jag fyller på med positiva saker. Jag parkerar bollen på den andra planhalvan tills att jag åker till hans hemstad i vår. Jag lovade att höra av mig innan den resan.Det ger honom tre hela månader "at his own devices" eller i alla fall utan mitt inflytande.Om han dyker upp på den utlovade lunchen så har han full immunitet. Jag kommer inte att förföra denna gifte man. Han är tillbakalämnad "hel och ren". Hans hjärta får han ansvara för själv. Mitt är trasigt.
Kontot på Viktoria Milan är stängt sedan början av januari. Mitt hjärta
gjorde ont då några bra kandidater dragit sig tillbaka. De gifta för att
reda ut sina syften och singlarna gissningsvis för att de hittat någon
med eller utan VM´s förtjänst. De bra killarna försvinner helt
enkelt.....
Igår hade jag en dunderdejt med single kille. Han var lång och såg bra ur. Hans rygg fick min mun att vattnas. Men vad pratade han om? Ofta var det meningslöst pladder men så ibland så kunde det glimma till. Han verkade vara en bra människokännare - han ställde djupa och lite provocerande frågor ibland. Vi hade kul rätt och slätt!
Någonstans gick pladdret över i flirt. Ömsint pillande, noppande, strykande och plötsligt lutar han sig över det lilla barbordet och kysser mig. Han lukar gott och jag njuter en stund. Jag log efteråt och kände "han är min". Men vill jag ha honom? Vill jag äta limpa i brist på bröd? Eller kan det finnas en diamant inne i det lite meningslösa pladdret?
Han hade extremt god koll på läget och han ställde raka frågor när han tvivlade. Jag gav så bra svar som det bara gick. Vi flyttade över till en mysig soffa framåt 12-tiden. Lek och smek och pladder.
Jag upptäckte ett vältränat fotbollslår som fick mig att kvida av välbehag. Han frågade om jag ville missa bussen och stanna över men jag sa nej. Han ville träffa mig på söndag redan men jag sa nej. Mer lek och smek och pladder.
Klockan 00:40 sa han att det var dags att gå mot min buss som skulle gå 01:03. Jag var imponerad men väldigt förvånad. För första gången i livet slapp jag slita mig från en vän och springa till bussterminalen. Här var det ordning och reda. Han escorterade mig kärleksfullt till bussen och jag blev rejält upphånglad de sista minutrarna. Det kändes både härligt och "fel"!
Det är en oerhört skillnad på männen på Victoria Milan och single killar. Men jag inser att det går att få sex utan äktenskapslöften med single killar även för mig. Är jag redo ännu? Å andra sidan - behöver jag vara redo? Jag vill ju bara ha kul!
Nå, dina texter berör mig. Jag hamnade på din blogg av en slump och måste erkänna att det kontextuella djupet i det du skriver är liksom suggestivt som en modern grekisk tragedi. Kanske skulle somliga kalla det du skriver för "totalt utelämnande" men det är inte vad jag menar. Dina texter är så komplexa och samtidigt öppenhjärtligt mångbottnade(utan att för en sekund förlora i värdighet) att man blir, tja, yr av de känslor de oväntat rör upp...liksom kittlande i magen på kanten av Grand Canyon, men utan att man känner rädsla att falla…
SvaraRaderaTragiken ligger i att du levererar så varmt kloka och djupt eftertänksamma resonemang (på ett oklanderligt akademiskt språk) om angelägna ”nära” ämnen utan att någon verkar lyssna, (jag insåg att jag hade chansen att bli medlem No 1 på din blogg ) och därtill verkar ha så enormt mycket kärlek som istället bara slösas bort.
Du kanske är en hybrid av Afrodite och Athena …och du verkar ju ha viss erfarenhet av att de flesta män räds fullkomliga kvinnor…
fortsätt klaga nu.. jag lyssnar..
Petter
Tack Petter för kommentaren. Den var den första här. Min svenska är inte alls perfekt men allt jag skriver är äkta. Självutlämnande kan denna blogg synas vara men det finns en gräns även för mig.
SvaraRaderaSjälvömkan kan vara innerligt djup vissa stunder - precis som hos alla andra. Skillnaden är väl bara att jag skriver om den. När jag formulerat orden och släppt dem lösa i cyberspace så kan smärtan förvånansvärt ofta släppa. Det är precis som om jag finner medicinen bara för att jag formulerat symptom och orsak i text.
Prova du med! :)