Maktbalans och shackspel

Det är konstigt detta med maktbalans mellan könen. Mellan kvinna och man vid flirt, kurtis och sexuella relationer tänker jag då på. Maktbalansen är oerhört viktig i alla fall när det inte råder jämvikt. När harmoni och jämvikt råder så tänker man inte alls på den. Men så fort hamnar i underläge så lider man. Hamnar man i för mycket överläge så finns det risk för att man tappar intresse.

En människa som sårat mig i omgångar utan att egentligen veta om det och utan att jag haft någon som helst rätt att ställa krav har haft övertaget ett tag. I sin frånvaro. Han vet inte ens om det. Det är bara jag som känner av det hela, Jag har funderat på nästa drag länge. Jag vill få övertaget och har dividerat hit och dit om hur jag skall göra.

Jag funderar på varför detta är viktigt men kan inte finna något annat skäl än vinnarinstinkt. Jag vill inte vara "förloraren" i den maktkamp vi haft under många år. Kanske har jag tolkat honom fel. Kanske har hans övertag bara funnits i min hjärna. Ibland tror jag att jag haft det egentliga övertaget men "there is a time and a place" har stoppar vidare umgänge.

I går yppade sig chansen. Jag drog mitt drag. Han svarade oväntat och med intresse och då bestämde jag mig att avvakta. Så länge jag inget svar ger så är jag i överläge. Så länge jag inte svarar så har jag utrymme att manövrera.

Det handlar inte om att jag skall "grilla" honom. Det handlar bara om att jag inte vill komma i underläge igen. Jag tänker inte leka med honom som katten med råttan - det gjorde jag en gång med bravur men jag tror inte på att detta funkar nu. Och jag vill inte - relationen är avslutad. Sen är jag dessutom inte en kvinna som gillar att spelar spel. Jag är ärlig och känslig i det jag kommunicerar. "No games!"

Jag avvaktar helt enkelt med nästa drag på Victoria Milan. Jag låter julstressen flöda in och tränga undan alla funderingar. Schackpartiet får vänta.