Älskarinnans roll är att vänta och vänta och vänta. Vänta på att han skall ta sig tid, få lust och lyfta luren. Sist i prioritet är hon. I alla fall känns det så när livet är tufft.
Jag behöver en kropp. Någon som pysslar med mig. Någon som sover sked. Någon att krama. Någon att skämma bort och bli bortskämd av. En kort stund, en eftermiddag eller en dag.
Det finns en som jag verkligen gillar. Inte kär men gillar. Jag saknar hans närhet, hans pillande, hans röst och hans ljuvliga kropp. Sötman och saften då han tänder mig. Men jag tror inte jag klarar inte att vänta mer. Jag går nog.
Jag lägger inte alla äggen i en korg. Jag fiskar snarare med nät. Ingen vinner mitt hjärta. Men inte mer än en får plats i min själ eller säng. Mitt i den eventuella otroheten är jag trogen. Men det gör ont ibland.
Ensamheten skriker.
Ensamheten skaver.
Ensamheten skär som vassa knivar
fastän jag inte bor ensam.
Jag är ensam ändå.
Det gör ont
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar